2008-04-04, 21:37
#1
Kön: Man
Ålder: 20
Vikt: 90 kg
Längd: 190 cm
Substans: Kåda från Cannabis
Tidigare användande: Alkohol, Tobak, Cannabis, MDMA, Kokain, Amfetamin, LSD, Opiater, Morfin, DOC, Boffat diverse grejer samt petat lite random okända substanser. Det man kommit över.
Inledning
Okej. En rusrapport på hasch. Jag har märkt att dessa inte är så uppskattade på forumet, antagligen mest för att hasch är en rätt blasé drog, men kanske också för att folk blir irriterade på att det sammankopplas med andra droger. Jag kan nog hålla med om att rusrapporter på Cannabis inte är de mest spännande, men jag skiter i det och skriver den här ändå. Läs den om ni vill liksom.
Jag tänker att den här rapporten har ett visst värde ändå; som ett dokument över hur det kan vara att bruka även lättare berusningsmedel efter en tidigare ordentlig snetändning. Det här ska alltså ses som ”detta hände sen…” på min tripprapport om DOC (http://www.flashback.org/showthread.php?t=646679). Jag försöker verkligen inte propagera mot droger här, även om mina två rapporter i forumet handlar om jobbiga upplevelser. Droger av olika slag kan vara fantastiska upplevelser utan negativa bieffekter. Det finns helt klart de som klarar av att bruka såväl cannabis som ”tyngre” droger utan att missbruka. Men jag är uppenbarligen inte en av dem, och ska man hålla på med droger så tycker jag att man ska vara medveten om att det finns risker. Med detta sagt vill jag också påpeka att cannabis i sig inte är ”farligt” (inte sett något tydligt som pekar på det i alla fall men det är ju knappast hälsokost heller), men att ett redan skadat psyke kan må ännu sämre under påverkan av substansen. Kort sagt: Knarka på, men tänk er för. Måttlighet är en dygd eller nåt. För min del lägger jag ner allt utom alkohol nu.
Första joppen:
Jag och en polare satt hemma hos honom och softade framför teven. Han hade brunt och vi bestämde oss för att röka lite tillsammans. Han rullade en rätt liten joint som vi delade på, ungefär hälften hälften. Efter tio minuter rökpaus gick vi tillbaks in till teven. Jag är (nu) inte speciellt van rökare och kände av ett lättare rus omedelbart. Mina ben och armar domnade något och jag blev gosigt trött och seg i kroppen. Kände mig glad och lite fnittrig. Uppfattade det som ett rätt lätt men skönt rus, vilket kändes bra eftersom jag planerade att sova hyffsat snart, och inte var sugen på något jätterus. Vi tittade på film och livet kändes toppen.
Andra joppen
Efter en dryg halvtimme föreslog min polare en till joppe, innan läggdags. Jag hakade på och vi rullade en ganska fet som vi delade på. Satt väl på balkongen en kvart eller så och rökte. När jag reste mig upp och gick in i lägenheten igen vek sig benen lite, inte så jag föll men de var liksom bortdomnade (som tandläkarbedövning ungefär). Ruset fortsatte i ungefär samma stil som efter första joppen, fast starkare. Vi satt och tittade på film en kort stund innan polaren tackade för sig och gick och la sig, och jag följde hans exempel.
Jag lade mig på rygg i sängen med huvudet ganska högt upp på kuddar, och släckte lampan. Till en början låg jag mest och var fnittrig och tänkte att ruset kändes skönt. Kroppen kändes tung mot madrassen och mina armar och ben domnade bort. Jag lutade huvudet fram och tillbaks i sidled, som när man stretchar sidan av nacken. När huvudet var som längst nere, nackmuskeln som mest utdragen, kändes det ändå som att huvudet fortsatte röra sig och bli tyngre, som om nackmuskeln kunde sträckas hur långt som helst. Huvudet kändes extremt tungt och att lyfta huvudet över till andra sidan var en enorm ansträngning, som om huvudet var så tungt att det fastnade. Jag var väl medveten om att det inte var sant, och ville jag kunde jag skaka av mig tanken och röra fritt på huvudet, vilket jag också gjorde. Men grejen med det tunga huvudet var så rolig att jag inte ville skaka av mig den, utan istället koncentrerade jag mig på den lindriga verklighetsförvrängningen och fortsatte. Efter ett tag testade jag även att lyfta armarna, som kändes tunga. Som att hålla i ena änden av en lång järnbalk och svänga med den.
Jag låg fortfarande på rygg i sängen. Jag lyfte armen över huvudet så att armen var ”bakom” synfältet (som ovanför huvudet, fast nu låg jag ju ner så… ja men fundera lite). Om jag blundade såg jag mig själv framför mig som en tavla. Min kropp låg (i samma ställning som jag i verkligheten) ner i det vänstra hörnet av tavlan, ur fokus, ovanför den var det en stor svart rymd. Mellan min kropp och rymden var det som en cylinderformad lins. Den var blå och såg lite ut som porten i Stargate, fast mer stiliserad. På andra sidan denna ”portal”, ut i rymden, stack min hand fram. När jag rörde armen fram och tillbaks så åkte också armen på tavlan djupare ut i rymden. Jag var precis som ovan medveten om att detta inte var på riktigt. Jag uppfattade det som en ”halvdröm” orsakad av haschet och testade även ta mig ur det ett par gånger. Jag kunde utan problem skaka av mig bilden av tavlan, öppna ögonen och vara tillbaks i verkligheten. Men jag tyckte effekterna var häftiga och ville inte att de skulle sluta, så istället koncentrerade jag mig.
Jag sträckte armen ut i rymden och greppade tag i en stjärna. Jag höll i ett vitt klot av ljus och rörde det fram och tillbaks genom rymden. Jag kunde känna stjärnan i handen och ”portalen” till rymden som ströks längs min hud. Det hela kändes mycket verkligt.
Jag kom på att jag kanske kunde ändra miljön på andra sidan portalen genom att tänka. Mycket riktigt kunde jag det. Jag sträckte nu handen ut i en klarblå himmel. Vita sockervaddsmoln flöt stilla omkring ovanför snötäckta bergstoppar. Jag kunde tydligt känna hur vinden blåste kallt och friskt över handen.
Ändring återigen: Jag föreställde mig en varm sandstrand på andra sidan portalen. Handen blev varm av solen. Jag lade den ner på sanden, som om den solbadade. Situationen kändes lustig och jävligt intressant. Det var kul att se hur långt man kunde driva drömmen.
Plötsligt slår det mig att det här är ju för fan en hallis. Och hur länge har jag legat här? Jag ”vaknar” och sätter mig upp. Mina händer är svettiga och jag får känslan av att inte sitta ihop med min kropp. Jag försöker koncentrera mig på något annat, tänka på verkligheten, men det är svårt och jag sjunker hela tiden tillbaks i noja. Det är inte så intensiv att jag helt tappar greppet, de flesta av tankarna lyckas jag vifta bort när de kommer, men vissa fäster. Jag får känslan av att rummet inte finns på riktigt utan är ett slags mentalt skapat fängelse, ungefär som rummet i min DOC-överdos (se länk ovan), fast betydligt mindre intensivt.
Jag får för mig att jag har fått en flashback och är på väg in i en psykos (något jag normalt sett, just nu, också är väldigt rädd för). Jag försöker formulera en teori om varför jag skulle få det just nu (märkligt sammanträffande att den kommer helt slumpmässigt just när man rökt liksom) men lyckas inte. Inser att jag bara är nojig av haschet och att det inte alls är farligt, för att hasch inte är farligt.
Kommer efter en stund på att även om hasch inte är farligt så är psyken det. Jag känner att jag svettas och att pulsen är väldigt hög. Tänker att även om drogen inte kan skada mig fysiskt så kan min noja göra det, blir rädd för att gå in i kramp eller få något knas med hjärtat eller nåt.
Varvar mellan att noja för att psyket kan orsaka fysiska skador till att försöka sansa mig. Försöker sortera tankarna och inser att om det är mitt psyke som har makten över min kropps medicinska situation så måste jag ta kontroll över mina tankar. Ignorera den här jävla drogen.
Jag tänker att jag i alla fall inte vill vara själv. Jag väcker min vän som sätter sig med mig och tittar på film. Jag är fortfarande nojig och känner mig allmänt väldigt otrygg, men att inte vara ensam hjälper – polaren blir lite som en verklighetsfyr. Rider ut stormen framför teven tills det värsta av ruset har lagt sig. Efter en timme går jag och lägger mig och läser, fortfarande inte på tip top humör, men inte lika nojig som förut. Det känns bra att koncentrera sig på en uppgift (läsandet). Somnar efter en stund. Vaknar av väckarklockan fem timmar senare och mår som vanligt.
Ålder: 20
Vikt: 90 kg
Längd: 190 cm
Substans: Kåda från Cannabis
Tidigare användande: Alkohol, Tobak, Cannabis, MDMA, Kokain, Amfetamin, LSD, Opiater, Morfin, DOC, Boffat diverse grejer samt petat lite random okända substanser. Det man kommit över.
Inledning
Okej. En rusrapport på hasch. Jag har märkt att dessa inte är så uppskattade på forumet, antagligen mest för att hasch är en rätt blasé drog, men kanske också för att folk blir irriterade på att det sammankopplas med andra droger. Jag kan nog hålla med om att rusrapporter på Cannabis inte är de mest spännande, men jag skiter i det och skriver den här ändå. Läs den om ni vill liksom.
Jag tänker att den här rapporten har ett visst värde ändå; som ett dokument över hur det kan vara att bruka även lättare berusningsmedel efter en tidigare ordentlig snetändning. Det här ska alltså ses som ”detta hände sen…” på min tripprapport om DOC (http://www.flashback.org/showthread.php?t=646679). Jag försöker verkligen inte propagera mot droger här, även om mina två rapporter i forumet handlar om jobbiga upplevelser. Droger av olika slag kan vara fantastiska upplevelser utan negativa bieffekter. Det finns helt klart de som klarar av att bruka såväl cannabis som ”tyngre” droger utan att missbruka. Men jag är uppenbarligen inte en av dem, och ska man hålla på med droger så tycker jag att man ska vara medveten om att det finns risker. Med detta sagt vill jag också påpeka att cannabis i sig inte är ”farligt” (inte sett något tydligt som pekar på det i alla fall men det är ju knappast hälsokost heller), men att ett redan skadat psyke kan må ännu sämre under påverkan av substansen. Kort sagt: Knarka på, men tänk er för. Måttlighet är en dygd eller nåt. För min del lägger jag ner allt utom alkohol nu.
Första joppen:
Jag och en polare satt hemma hos honom och softade framför teven. Han hade brunt och vi bestämde oss för att röka lite tillsammans. Han rullade en rätt liten joint som vi delade på, ungefär hälften hälften. Efter tio minuter rökpaus gick vi tillbaks in till teven. Jag är (nu) inte speciellt van rökare och kände av ett lättare rus omedelbart. Mina ben och armar domnade något och jag blev gosigt trött och seg i kroppen. Kände mig glad och lite fnittrig. Uppfattade det som ett rätt lätt men skönt rus, vilket kändes bra eftersom jag planerade att sova hyffsat snart, och inte var sugen på något jätterus. Vi tittade på film och livet kändes toppen.
Andra joppen
Efter en dryg halvtimme föreslog min polare en till joppe, innan läggdags. Jag hakade på och vi rullade en ganska fet som vi delade på. Satt väl på balkongen en kvart eller så och rökte. När jag reste mig upp och gick in i lägenheten igen vek sig benen lite, inte så jag föll men de var liksom bortdomnade (som tandläkarbedövning ungefär). Ruset fortsatte i ungefär samma stil som efter första joppen, fast starkare. Vi satt och tittade på film en kort stund innan polaren tackade för sig och gick och la sig, och jag följde hans exempel.
Jag lade mig på rygg i sängen med huvudet ganska högt upp på kuddar, och släckte lampan. Till en början låg jag mest och var fnittrig och tänkte att ruset kändes skönt. Kroppen kändes tung mot madrassen och mina armar och ben domnade bort. Jag lutade huvudet fram och tillbaks i sidled, som när man stretchar sidan av nacken. När huvudet var som längst nere, nackmuskeln som mest utdragen, kändes det ändå som att huvudet fortsatte röra sig och bli tyngre, som om nackmuskeln kunde sträckas hur långt som helst. Huvudet kändes extremt tungt och att lyfta huvudet över till andra sidan var en enorm ansträngning, som om huvudet var så tungt att det fastnade. Jag var väl medveten om att det inte var sant, och ville jag kunde jag skaka av mig tanken och röra fritt på huvudet, vilket jag också gjorde. Men grejen med det tunga huvudet var så rolig att jag inte ville skaka av mig den, utan istället koncentrerade jag mig på den lindriga verklighetsförvrängningen och fortsatte. Efter ett tag testade jag även att lyfta armarna, som kändes tunga. Som att hålla i ena änden av en lång järnbalk och svänga med den.
Jag låg fortfarande på rygg i sängen. Jag lyfte armen över huvudet så att armen var ”bakom” synfältet (som ovanför huvudet, fast nu låg jag ju ner så… ja men fundera lite). Om jag blundade såg jag mig själv framför mig som en tavla. Min kropp låg (i samma ställning som jag i verkligheten) ner i det vänstra hörnet av tavlan, ur fokus, ovanför den var det en stor svart rymd. Mellan min kropp och rymden var det som en cylinderformad lins. Den var blå och såg lite ut som porten i Stargate, fast mer stiliserad. På andra sidan denna ”portal”, ut i rymden, stack min hand fram. När jag rörde armen fram och tillbaks så åkte också armen på tavlan djupare ut i rymden. Jag var precis som ovan medveten om att detta inte var på riktigt. Jag uppfattade det som en ”halvdröm” orsakad av haschet och testade även ta mig ur det ett par gånger. Jag kunde utan problem skaka av mig bilden av tavlan, öppna ögonen och vara tillbaks i verkligheten. Men jag tyckte effekterna var häftiga och ville inte att de skulle sluta, så istället koncentrerade jag mig.
Jag sträckte armen ut i rymden och greppade tag i en stjärna. Jag höll i ett vitt klot av ljus och rörde det fram och tillbaks genom rymden. Jag kunde känna stjärnan i handen och ”portalen” till rymden som ströks längs min hud. Det hela kändes mycket verkligt.
Jag kom på att jag kanske kunde ändra miljön på andra sidan portalen genom att tänka. Mycket riktigt kunde jag det. Jag sträckte nu handen ut i en klarblå himmel. Vita sockervaddsmoln flöt stilla omkring ovanför snötäckta bergstoppar. Jag kunde tydligt känna hur vinden blåste kallt och friskt över handen.
Ändring återigen: Jag föreställde mig en varm sandstrand på andra sidan portalen. Handen blev varm av solen. Jag lade den ner på sanden, som om den solbadade. Situationen kändes lustig och jävligt intressant. Det var kul att se hur långt man kunde driva drömmen.
Plötsligt slår det mig att det här är ju för fan en hallis. Och hur länge har jag legat här? Jag ”vaknar” och sätter mig upp. Mina händer är svettiga och jag får känslan av att inte sitta ihop med min kropp. Jag försöker koncentrera mig på något annat, tänka på verkligheten, men det är svårt och jag sjunker hela tiden tillbaks i noja. Det är inte så intensiv att jag helt tappar greppet, de flesta av tankarna lyckas jag vifta bort när de kommer, men vissa fäster. Jag får känslan av att rummet inte finns på riktigt utan är ett slags mentalt skapat fängelse, ungefär som rummet i min DOC-överdos (se länk ovan), fast betydligt mindre intensivt.
Jag får för mig att jag har fått en flashback och är på väg in i en psykos (något jag normalt sett, just nu, också är väldigt rädd för). Jag försöker formulera en teori om varför jag skulle få det just nu (märkligt sammanträffande att den kommer helt slumpmässigt just när man rökt liksom) men lyckas inte. Inser att jag bara är nojig av haschet och att det inte alls är farligt, för att hasch inte är farligt.
Kommer efter en stund på att även om hasch inte är farligt så är psyken det. Jag känner att jag svettas och att pulsen är väldigt hög. Tänker att även om drogen inte kan skada mig fysiskt så kan min noja göra det, blir rädd för att gå in i kramp eller få något knas med hjärtat eller nåt.
Varvar mellan att noja för att psyket kan orsaka fysiska skador till att försöka sansa mig. Försöker sortera tankarna och inser att om det är mitt psyke som har makten över min kropps medicinska situation så måste jag ta kontroll över mina tankar. Ignorera den här jävla drogen.
Jag tänker att jag i alla fall inte vill vara själv. Jag väcker min vän som sätter sig med mig och tittar på film. Jag är fortfarande nojig och känner mig allmänt väldigt otrygg, men att inte vara ensam hjälper – polaren blir lite som en verklighetsfyr. Rider ut stormen framför teven tills det värsta av ruset har lagt sig. Efter en timme går jag och lägger mig och läser, fortfarande inte på tip top humör, men inte lika nojig som förut. Det känns bra att koncentrera sig på en uppgift (läsandet). Somnar efter en stund. Vaknar av väckarklockan fem timmar senare och mår som vanligt.