2008-04-07, 12:53
#1
Ja kära flashbackare. För ca 4 månader sedan träffade jag en tjej. Vi bestämde oss efter en långsam start (jag ville gå sakta) att bli tillsammans. Sen började väl det jobbiga.
Hon skulle till vårdcentralen och tog med sitt ex dit eftersom hon inte klarade av att gå dit ensam och hennes mamma var otillgänglig och hennes syster ville inte. Jag tog detta hårt då jag ansåg att hon inte kan fortsätta söka stöd hos honom om hon är tillsammans med mig. Hon bad om ursäkt för det.
Vi sov ifrån varandra och samma ex gick hem till henne och knackade på en kväll. Hon släppte in honom och de pratade och hon skickade hem honom. Jag förklarade att hon måste säga ifrån till honom och att detta inte är något jag kan acceptera. (Hon hade inte behövt släppa in honom exempelvis).
Jag åkte på kryssning och var otrogen med ett ex till mig och lyckades kyssa en annan tjej. Jag åkte hem till min flickvän och berättade detta. Hon blev så klart förtvivlad men ville förlåta mig (detta var för en månad sen). Samma kväll som jag berättade sov vi ifrån varandra och hon ringde sitt ex som kom hem till henne. Det var planerat att han skulle sova över, i ett annat rum. Efter att hon pratat med mig i telefon bad hon honom gå hem.
Jag vet inte om hon lyckats förlåta mig för otroheten och jag vet inte om hon någonsin kommer att kunna göra det. Jag har bett henne att ta ett beslut hon kan tro på, ett beslut som gör det så bra som möjlgit för henne själv. Hon kommer fram till samma svar varje gång: hon vill vara med mig.
För någon vecka sedan ringer hennes ex och gråter i telefonen när jag är med. Hon lovar att ringa upp honom så fort hon kommer hem (vi var i stan). Jag blir så klart lite smått less på det och önskar att hon gör ett val - antingen mig eller exet. När vi kommer hem gör hon valet att hon inte vill fortsätta med mig utan - indirekt - väljer exet före mig. Jag gick därifrån och hon ångrade sig.
Jag sade att hon måste göra ett ordentligt val. Hon gick ut och funderade och gick sedan hem till exet och lade fram att de inte kan ha sådan kontakt som de haft (ungefär så). När jag lånade hennes dator såg jag att hon blockerat honom på MSN. Varför vet jag inte och jag fick inget riktigt svar heller förutom: "Jag vet inte, det kändes rätt då".
För någon vecka sedan hjälpte jag henne med hennes nyinköpta externa hårddisk och skulle se så att filerna fanns kvar och upptäckte då en katalog som hette hennes namn och hennes ex. I den låg en hel del bilder på hennes ex avklädd. Hon sade att hon glömt bort denna katalog. Och jag tror väl henne.
Så nu är vi där vi är. Det är fruktansvärt jobbigt både för henne och mig. Jag oroar mig nästan konstant för att hon ska höra av sig till sitt ex eller tvärtom och hon oroar sig för att jag ska vara otrogen.
Flera gånger har jag tänkt att göra slut eftersom det känns som det enda rätta för hennes och min skull - eller i alla fall ta en paus. Hon vill absolut inte detta. Även fast hon bryter ihop och skuldbelägger mig i princip varje dag för det som hänt. Det gör mig defensiv och det är frestande att ta upp allt med hennes ex. Men det vill jag inte, för det kommer inte hjälpa alls - om nu något öht kan hjälpa.
Så vad säger ni? Jag vet att många kommer säga att vi ska göra slut, och det är helt klart ett alternativ. Men, OM vi ska försöka - har ni några råd och tips?
Hon skulle till vårdcentralen och tog med sitt ex dit eftersom hon inte klarade av att gå dit ensam och hennes mamma var otillgänglig och hennes syster ville inte. Jag tog detta hårt då jag ansåg att hon inte kan fortsätta söka stöd hos honom om hon är tillsammans med mig. Hon bad om ursäkt för det.
Vi sov ifrån varandra och samma ex gick hem till henne och knackade på en kväll. Hon släppte in honom och de pratade och hon skickade hem honom. Jag förklarade att hon måste säga ifrån till honom och att detta inte är något jag kan acceptera. (Hon hade inte behövt släppa in honom exempelvis).
Jag åkte på kryssning och var otrogen med ett ex till mig och lyckades kyssa en annan tjej. Jag åkte hem till min flickvän och berättade detta. Hon blev så klart förtvivlad men ville förlåta mig (detta var för en månad sen). Samma kväll som jag berättade sov vi ifrån varandra och hon ringde sitt ex som kom hem till henne. Det var planerat att han skulle sova över, i ett annat rum. Efter att hon pratat med mig i telefon bad hon honom gå hem.
Jag vet inte om hon lyckats förlåta mig för otroheten och jag vet inte om hon någonsin kommer att kunna göra det. Jag har bett henne att ta ett beslut hon kan tro på, ett beslut som gör det så bra som möjlgit för henne själv. Hon kommer fram till samma svar varje gång: hon vill vara med mig.
För någon vecka sedan ringer hennes ex och gråter i telefonen när jag är med. Hon lovar att ringa upp honom så fort hon kommer hem (vi var i stan). Jag blir så klart lite smått less på det och önskar att hon gör ett val - antingen mig eller exet. När vi kommer hem gör hon valet att hon inte vill fortsätta med mig utan - indirekt - väljer exet före mig. Jag gick därifrån och hon ångrade sig.
Jag sade att hon måste göra ett ordentligt val. Hon gick ut och funderade och gick sedan hem till exet och lade fram att de inte kan ha sådan kontakt som de haft (ungefär så). När jag lånade hennes dator såg jag att hon blockerat honom på MSN. Varför vet jag inte och jag fick inget riktigt svar heller förutom: "Jag vet inte, det kändes rätt då".
För någon vecka sedan hjälpte jag henne med hennes nyinköpta externa hårddisk och skulle se så att filerna fanns kvar och upptäckte då en katalog som hette hennes namn och hennes ex. I den låg en hel del bilder på hennes ex avklädd. Hon sade att hon glömt bort denna katalog. Och jag tror väl henne.
Så nu är vi där vi är. Det är fruktansvärt jobbigt både för henne och mig. Jag oroar mig nästan konstant för att hon ska höra av sig till sitt ex eller tvärtom och hon oroar sig för att jag ska vara otrogen.
Flera gånger har jag tänkt att göra slut eftersom det känns som det enda rätta för hennes och min skull - eller i alla fall ta en paus. Hon vill absolut inte detta. Även fast hon bryter ihop och skuldbelägger mig i princip varje dag för det som hänt. Det gör mig defensiv och det är frestande att ta upp allt med hennes ex. Men det vill jag inte, för det kommer inte hjälpa alls - om nu något öht kan hjälpa.
Så vad säger ni? Jag vet att många kommer säga att vi ska göra slut, och det är helt klart ett alternativ. Men, OM vi ska försöka - har ni några råd och tips?