2008-04-16, 20:44
#1
Hej
Har tnkt lite p socialt samspel och umgnge. Jag har lnge varit en ganska tyst och tillbakadragen person. Men tills relativt nyligen har det dr slagigt om helt. Jag vgar mycket mer. Jag rds ingenting egentligen, visst jag kan knna mig lite nervs infr nya saker fortfarande, men jag fullfljer och viker aldrig ner mig. Framfrallt r jag mycket tryggare i mig sjlv nu. Tyvrr r jag lite rdd fr den utveckling jag gjort p sistonde. Det knns som folk r mycket lttlurade och att jag sjlv varit precis likadan tidigare. Jag r trygg i mig sjlv nu, men jag experimenterar grna med hur jag bemter andra. T.ex kan jag komma med initiativ till saker taget ur luften. Men det knns ofta helt fel ven fast de i omgivningen verkar gilla det man gr. Fr ibland vibbar utav att jag bara blir utnyttjad. Och jag r mest bara nyfiken p reaktioner och beteende. Ska jag vara rlig knner jag mig s jkla tom innombords... Ganska motsgelsefullt eftersom gr bttre n ngonsin fr mig nu. Det r s oerhrt jobbigt att leva i ovisshet. Frgan gnager ju i bakhuvudet om varfr jag inte har ngra vnner och aldrig haft flickvn fastn jag r 23r. Iofs finns det endel mnniskor som velat umgs med mig privat, men det har dom flesta varit vldigt oskra p sig sjlva eller ovanligt framfusiga socialt. Men annars vldigt schyssta mnniskor. Eller kan det vara ldern som spelar in? Nr man r i min lder r allt s mycket mer komplicerat?
Jag kommer leva vidare mitt liv som vanligt, men det vore nd intressant att luska ut vad som r fel. Om man p ngot stt kan tolka signaler som andra gr omedvetet om hur de uppfattar mig som person. Jag vill ju ngot annat med mitt liv n att leva ensam, men vad vill andra?
Har tnkt lite p socialt samspel och umgnge. Jag har lnge varit en ganska tyst och tillbakadragen person. Men tills relativt nyligen har det dr slagigt om helt. Jag vgar mycket mer. Jag rds ingenting egentligen, visst jag kan knna mig lite nervs infr nya saker fortfarande, men jag fullfljer och viker aldrig ner mig. Framfrallt r jag mycket tryggare i mig sjlv nu. Tyvrr r jag lite rdd fr den utveckling jag gjort p sistonde. Det knns som folk r mycket lttlurade och att jag sjlv varit precis likadan tidigare. Jag r trygg i mig sjlv nu, men jag experimenterar grna med hur jag bemter andra. T.ex kan jag komma med initiativ till saker taget ur luften. Men det knns ofta helt fel ven fast de i omgivningen verkar gilla det man gr. Fr ibland vibbar utav att jag bara blir utnyttjad. Och jag r mest bara nyfiken p reaktioner och beteende. Ska jag vara rlig knner jag mig s jkla tom innombords... Ganska motsgelsefullt eftersom gr bttre n ngonsin fr mig nu. Det r s oerhrt jobbigt att leva i ovisshet. Frgan gnager ju i bakhuvudet om varfr jag inte har ngra vnner och aldrig haft flickvn fastn jag r 23r. Iofs finns det endel mnniskor som velat umgs med mig privat, men det har dom flesta varit vldigt oskra p sig sjlva eller ovanligt framfusiga socialt. Men annars vldigt schyssta mnniskor. Eller kan det vara ldern som spelar in? Nr man r i min lder r allt s mycket mer komplicerat?
Jag kommer leva vidare mitt liv som vanligt, men det vore nd intressant att luska ut vad som r fel. Om man p ngot stt kan tolka signaler som andra gr omedvetet om hur de uppfattar mig som person. Jag vill ju ngot annat med mitt liv n att leva ensam, men vad vill andra?
