I en gammal serie som på Svenska hette Knallhatten fanns det en sorts vita Barbapappaliknande djur som kallades
Gnurglor. En Gnurglas högsta önskan var att bli uppäten, och en Gnurgla smakade utmärkt gott, rå som stekt. (Smaken varierade beroende på tillagningsmetod) De lade ägg, gav smör och mjölk och pälsen var perfekt.
De hade sån hög önskan att bli uppätna så att de hoppade i stekpannan om en människa bara såg lite småhungrig ut, och de upplevde inget lidande i samband med sin död, bara ren oförstörd njutning.
Dessutom var de snälla, utmärkta husdjur och reproducerade sig asexuellt och sin föda fick de från luften.
Frågeställning:
Om man på genetisk väg skulle framställa ett djur med dessa egenskaper, eller åtminstone ett som hade som enda och högsta önskan att bli uppäten; skulle det då vara etiskt försvarbart att äta upp det?
Som grundval för resonemanget ligger vegetarismens etiska argument att det är fel att äta djur, för de kan inte yttra sig.
Jag skulle själv äta Gnurglor till frukost, lunch och middag. Mitt argument är att om det går att skapa ett sådant djur så skulle vara etiskt fel att inte äta det. Man skulle ju plåga djuret genom att inte döda det.