2003-07-29, 14:47
#1
Det är slående vilken maktkoncentration som råder över nyhetsmedia i Sverige:
Svt 1&2 - Staten (alltså chefer tillsatta av sossarna)
Tv4 - Bonnier
DN - Bonnier
Sydsvenska dagbladet - Bonnier
Dagens Industri - Bonnier
Expressen - Bonnier
Aftonbladet - Sossarna
(och denna lista är långt från komplett. Hur ser det ut bland förlagen?)
Det är alltså ALLA TV-kanaler som sänder nyheter och de största tidningarna. Tillkommer gör endast:
-Svenska dagbladet - Självpåstått liberal som dock konsekvent stöder den starka etablerade socialistflygeln inom moderaterna.
-Lokala tidningar - Olika partier, t.ex. Norrtälje tidning som är centerns största tidning. SvD och dessa tidningar är ekonomiskt beroende av presstödet och politisk beroende av den etablerade (kommunal)politiska klassen.
-TV3, Femman, Metro - Inga egenredigerade nyheter. Endast vissa debattprogram/sidor.
I ett land där Bonnier och det statsbärande socialistpartiet kontrollerar ALLA nyheter, är det väl inte konstigt att den politiska klassen kan suga ut medborgarna maximalt med världens högsta skatter (70% av en låginkomsttagares lön går kontant till politikerna) samtidigt som de ostraffat kan ignorera samhällsproblemen decennium efter decennium. Sedan tidigt 70-tal har ekonomi stagnerat. Den enda politiska reaktionen har varit att sakta skära ned på allt, vilket är kortsiktigt bekvämt men en långsiktig katastrof. Samtidigt har samhällsklimatet hårdnat avsevärt och brottsligheten mångdubblats. Fast i nyhetsmonopolet heter det att "all brottslighet minskatr hela tiden"!
Så länge den politiska (och journalistiska) klassen kan härja utan kritik, kommer de inte att ändra någonting. Parabol-TV och internet har inte ändrat nämvärt på detta. Endast de som redan är kritiska mot den rådande politiska korrektheten, gör sig besväret att söka information på annat håll är hos Bonnier-staten-monopolet.
Hur kan man ens inbilla sig, att man skulle kunna föra en avvikande politik i Sverige, utan att ha åtminstone en satellitkanal eller en tidning som Metro? Liberalerna inom (m) och stick-ups som Ian Wachtmeisters är dömda till politisk undergång om deras budskap ska filtreras genom deras motståndares media. Man måste som Berlusconi först skaffa sig egen massmedia, innan man ens kan börja med politik.
Svt 1&2 - Staten (alltså chefer tillsatta av sossarna)
Tv4 - Bonnier
DN - Bonnier
Sydsvenska dagbladet - Bonnier
Dagens Industri - Bonnier
Expressen - Bonnier
Aftonbladet - Sossarna
(och denna lista är långt från komplett. Hur ser det ut bland förlagen?)
Det är alltså ALLA TV-kanaler som sänder nyheter och de största tidningarna. Tillkommer gör endast:
-Svenska dagbladet - Självpåstått liberal som dock konsekvent stöder den starka etablerade socialistflygeln inom moderaterna.
-Lokala tidningar - Olika partier, t.ex. Norrtälje tidning som är centerns största tidning. SvD och dessa tidningar är ekonomiskt beroende av presstödet och politisk beroende av den etablerade (kommunal)politiska klassen.
-TV3, Femman, Metro - Inga egenredigerade nyheter. Endast vissa debattprogram/sidor.
I ett land där Bonnier och det statsbärande socialistpartiet kontrollerar ALLA nyheter, är det väl inte konstigt att den politiska klassen kan suga ut medborgarna maximalt med världens högsta skatter (70% av en låginkomsttagares lön går kontant till politikerna) samtidigt som de ostraffat kan ignorera samhällsproblemen decennium efter decennium. Sedan tidigt 70-tal har ekonomi stagnerat. Den enda politiska reaktionen har varit att sakta skära ned på allt, vilket är kortsiktigt bekvämt men en långsiktig katastrof. Samtidigt har samhällsklimatet hårdnat avsevärt och brottsligheten mångdubblats. Fast i nyhetsmonopolet heter det att "all brottslighet minskatr hela tiden"!
Så länge den politiska (och journalistiska) klassen kan härja utan kritik, kommer de inte att ändra någonting. Parabol-TV och internet har inte ändrat nämvärt på detta. Endast de som redan är kritiska mot den rådande politiska korrektheten, gör sig besväret att söka information på annat håll är hos Bonnier-staten-monopolet.
Hur kan man ens inbilla sig, att man skulle kunna föra en avvikande politik i Sverige, utan att ha åtminstone en satellitkanal eller en tidning som Metro? Liberalerna inom (m) och stick-ups som Ian Wachtmeisters är dömda till politisk undergång om deras budskap ska filtreras genom deras motståndares media. Man måste som Berlusconi först skaffa sig egen massmedia, innan man ens kan börja med politik.