Nyliberalernas "taktik" är snarare att fungera som oberoende opinionsbildare, eller om man så vill lobbyister, inom de existerande partierna.
De som tänker sig ett liberalt parti bör dra lärdom av hur det gick för feministerna i F!. De startade en egen partibildning för att man uppfattade att deras idéer inte prioriterades av de etablerade partier som officiellt sade sig vara feministiska. F! missade riksdagen, och lyckades till på köpet ödelägga de inblandades politiska karriär och feminismen som begrepp under lång tid.
Hur mycket ni än ogillar radikalfeministerna, så är ni nyliberaler i en ganska snarlik situation: det finns inget brett stöd för era idéer utan ert inflytande kommer av att ni är en liten klick journalister och bloggare som ges tolkningsföreträde i medierna.
Vad jag däremot tror KAN ha en chans, är ett uttalat liberalkonservativt parti. Höger om de etablerade partierna i ekonomiska frågor (men inte ultra-tok-höger), EU-kritiska och detta skulle kunna kombineras med kritik mot övervakning och centralstyre. Ett svenskt Fremskrittspartiet fast utan smygrassar