King Crimson

Ingen KC-skiva är den andra lik. Skivan In the Court of the Crimson King är ju förstås helt sagolik men den hör nog även till bandets mest lättillgängliga. King Crimson är ofta väldigt experimentella. Du kan ju börja med att lyssna på låten Starless från Red och sedan, om du bara har mod i ditt hjärta att göra det, kan du lyssna på valfri skiva mellan In the wake of Poseidon och Red. Jag älskar själv skivan(och kompositionen) Lizard. Hoppas du gillar't!

Helt fantastisk musik!

Det ger ju alltid viss inblick i ett bands historia om man lyssnar på skivorna i kronologisk ordning, och kanske i synnerhet King Crimson, dom har ju gjort en stor sväng i genre över karriären.

Deras senaste skiva, Scarcity of miracles är fantastisk, hoppas på fler i den stilen.

Jag har ganska nyligen börjat lyssna på detta band på riktigt, och jag måste bara säga att jag älskar plattan In The Wake Of Poseidon, jävligt cool platta, nästan bättre än In The Court Of The Crimson King.

Airees.

King Crimson är ett av progens underverk och de levererar bra låtar. Musiken från debuten och även Red är värt att lyssna på om och om igen.

Red är inköpt.

Inspelad i November för många år sedan. Köpt i November!

Då det inte nämnts i tråden kan det vara värt att spetsa öronen i framtiden då Fripp trots tidigare utsago kommer tillbaka med ett nytt KC-projekt tillsammans med Levin, Collins, Mastelotto, Harrison, Jakszyk samt trummisen Bill Rieflin.

Jag har bara en platta med King Crimson - The Court Of The Crimson King. på nytryck 200 g vinyl.
Det är tyvärr bara den plattan jag har, Men jag älskar den rejält.

Den blir bättre för varje gång jag spelar den.

konstigt nog så tycker en del att omslaget är det fulaste dom har sett.
Själv så tycker jag det är väldigt vackert.

Det blir väldigt spännande att höra vad de totar grabbarna ihop

A Scarcity Of Miracles var en fantastiskt bra platta, men man kan nog förmoda att det nu blir något helt annat.

Ja, det är fantastiskt. Omslaget är legendariskt, kanske det mest legendariska av alla skivomslag.
Konstnären, Barry Godber, gjorde bara ett alster i sitt liv. Det var detta omslag. Sen dog han i en hjärtattack endast 24 år gammal.

Själv var jag lite besviken över ASOM, inte för att jag hade förväntat mig något i stil med det som Fripp & co släppte på 70-talet, men jag tyckte att det var ganska tråkigt, för att vara ärlig. Därför hoppas jag att det här projektet mynnar ut i något mer spännande. Dock helst inte en återgång till progmetalambitionerna på Power to Believe från 2003.