Stalker

Jag hade en stalker, om än i lindrig light-version i ett par år.
För det första så kan jag upplysa att jag på intet vis någonsin flirtade eller på något sätt uppmuntrade fanskapet. Han klistrade sig på i.a.f. Ett totalt ovärdigt beteende från honoms sida.
Självklart sade jag till honom. Först på ett snällt normalt sätt. Men som sagt han klistrade sig på. Tillslut sade jag till på det tuffa inte alls snälla sättet. Och jag var inte snäll kan jag säga.
Då blev han tyst i ca 1,5 år. Sedan började kryptiska och skumma sms droppa in med jämna mellanrum. DÅ valde jag ignorerings metoden. Det hjälpte inte heller.
Senast gången han gjorde sig påmind, sa jag återigen ifrån. Om budskapet egentligen har gått fram det återstår att se.

Jag tror att dessa stalkers lever sina egna små liv som inte har så mycket med verkligheten att göra. Den relation de upplever sig ha med "offret" är till stora delar uppbyggda helt ut ifrån deras egna fantasier som inte har så stor förankring i verkligheten. Eller att "offret" skulle ha uppmuntrat dem och lekt med deras känslor från början. Möjligtvis har de tagit fast vid, förstorat upp och övertolkat struntsaker, som ingen "normal" människa skulle lägga någon vikt vid. Deras problem är så mycket djupgående än så.
Så ligger det till med min (förhoppningsvis) ex-stalker. Det som kommer fram i hans sms, ang. mig handlar inte om mig utan det är någon fantasi han har därborta i sin del av världen.

Viktigt att göra skillnad på normala vänner och "psychos". Förstår inte hur det kan bli ett sånt problem mellan vänner, låter klantigt i mina öron. Talade du verkligen med honom mellan fyra ögon? Och talade du om VAD som var fel, så att han fick en chans att ändra sig? Om ni tidigare varit vänner så antyder det ju att det tidigare funkat bra mellan er?

I annat fall finns risk att du försätter honom i "vanmakt", och då får du faktiskt skylla dig själv anser jag. Det är klantigt helt enkelt...

Mycket rop på polis här, är ni 12 år som skriver dessa inlägg? Ska man inte kunna lösa en knut mellan vänner utan att blanda in polis på skattebetalarnas bekostnad? Dom har väl faen så mycket viktigare saker att hålla på med än era små skitproblem. Väx upp!

I rest my case.

tror de vanligaste situationerna upplevs som det beskrivs i artikeln .
Det finns ”varnings signal” som andra även känner kring dessa personer som man kan ignorerar eftersom de är snälla , hjälpsamma etc i början .


http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9807/21/slav.html

Lyssnar man på magkänslan och sätter gränser men det fortsätter o eskalerar ska man absolut ta hjälp av andra .

Hoppla, har du svårt för att lita på vad jag skriver!?
Och nog läser du in mer än vad som står
Den här lille stalkern blev jag bekant med en kurs på universitetet. Där hade vi mycket grupparbeten. Jag, stalkern och några till var i samma grupp. Det var så vi blev bekanta med varandra. Och se du, det står INTE i pannan med en gång på folk om de är "psykon" (nåja i detta fall då "psyko-light") Men jag förstod ganska snart att 1. grabbstackarn´ hade en crush på mig 2. att han dessutom inte hade alla ölen i kylboxen. Alltså, slutligen höll jag en medveten distans mot denna människa. Hans stalkande började inte förrän efter kursens slut. Då vi helt enkelt inte hade någon anledning att ses mer, skedde hans stalking på distans och jag sade följaktligen också ifrån på distans. För att göra en historia kort: ja, jag sade ifrån med alla snäll tydlighet i början. Men då det inte bet fick det bli det över-ärliga elaka sättet.

Observera nu att jag kallat detta, det jag var med om för "stalking-light". För jag har aldrig känt att han skulle vara något reellt hot. Istället blev det mer som en tragikomisk följetong för mig och mina närmsta. Tja, ytterligare en erfarenhet av att det finns människor av alla de sorter här i världen.
Vad det gäller "vanmakt", så misstänker jag att han var av den lidande självplågande sorten som älskade att vältra sig i sitt egna elände. Så att försätta sig i vanmakt DET klarade han av alldeles utmärkt på egen hand.

Ska nog tillägga att för något år sedan träffade jag på en annan gammal kursare som hade varit i samma grupp som oss. Vi pratade en del gamla minnen över en fika. Det visade sig att hon också hade känt dåliga vibbar runt honom och, samtidigt var han ju "snäll" och gav ett harmlöst intryck. Och när jag berättade om hans stalking-aktiga beteende blev hon inte alls förvånad.

Nejdå - men om du vill slippa bli missförstådd så förslår jag att du uttrycker dig tydligare? Du skrev vänskap, och jag kunde inte förstå hur man kan få såna problem med en vän? Och det verkar vara rätt inne med stalkers, ungefär som att alla brudar skulle ha en Chihuaha som Paris Hilton ska dom nu ha varsin stalker att beklaga sig över?

Vill inte dissa dig, men om det nu inte är ett problem -- varför beklagar du dig då här? Varför reder du inte ut det med honom istället? Jag fattar inte det.... Och det är då det blir viktigt om det är en normal kille eller verkligen ett psycho, som du säger.

Jag kan fatta att du inte vill såra, det vill ingen. Och är det ett psycho är det bäst att inte göra något alls tror jag, ignorera honom. Men om det är en normal kille, som är som dom flesta andra, så blir det inte bättre för att du är varken otydlig eller taskig. Alla hästar hemma eller hissen går inte ända upp finns det säkert andra som tänkt om dig... det är sånt alla får finna sig i, men det är inte alls konstruktivt - bara nedvärderande...

Dvs, ta ett snack - var specifik: säg inte bara "Jag vill inte", utan säg vad det är som stör dig. T ex "Jag vill inte att du stöter på mig, för jag är inte intresserad av dig". Är han normal så fattar han, även om han kanske blir lite sårad någon dag. Snackar du med honom mellan fyra ögon så blir han nog inte ens sårad.. han får en chans att svara dig och ni löser problemet på 30 minuter och kan fortsätta som vänner i stället för att hålla på så här och strula... Han sitter nog på ett annat forum och dissar dig som ragata... Om du är taskig - SKRIKER till honom - så förvirrar du bara. Det är ingen som fattar en skrikande människa, det är bara förvirrande.

Lycka till med dig, och ta hand om dig nu...

Det bästa man kan göra om det inte går att lösa på vettigt sätt (som nämns ovan )är dokumentera /skriva dagbok .
I mitt fall hjälpte det enormt eftersom vi hamnade i rätten senare o bevisa hans mönster .


Som vi ett tillfälle hamnade jag på akutoperation när jag vaknade upp sa avdelningssköterskan att min man var så orolig ...Fast problemet var : jag hade ingen man o mina närmaste viste inte var jag fanns ,fick jag ringa och berätta .Men äckel högen viste ...

Det lät jobbigt. Vad hände? Olycklig kärlek som gick för långt? Rätten?

Detta ex var bara en fis i rymden .
Ville rubricera det som mordförsök men blev inte så .

haha det där var riktigt roligt skrivit, värt att lyftas fram. Ska nog låna den frasen vid något lämpligt tillfälle