2008-09-16, 19:03
#1
Tjej 19
Tidigare erfarenhet: Alkohol, cannabis, DXM, E
Vikt: cirka 70 kilo
Jag bor i ett samhälle utanför London men då och då lockas jag in i smeten av min goda vän Debbie(Som hon får heta här)
Innan jag kommer till själva knarkdelen av helgen måste jag informera i vilken form jag och Debbie var i. Efter en helt sjuk natt i Camden, där vi först begav oss till stammiskrogen och drack vår vikt i öl bar det vidare till Electric Ballroom, ett enormt metalställe där man kan göra ungefär vad som faller en in. Vi fann oss, inte helt olikt MTV strippor, gnugga oss mot dj-gallret och droppa inte så väl valda klädesplagg, men det är en annan historia.
När det stänger vid fyratiden så är inte kvällen slut på långa vägar utan jag, Debbie och hennes vänner Noel, Mouse, Len och crack(vi kallar dom så) promenerade(åkte buss? Minnet är inte det bästa) hem till Mouse för att sitta där och dricker mer öl och diskutera livet, som man gör i varje nyktert sammanhang. Efter att jag har somnat i soffan vid några tillfällen så var det dags för mej, Len och Debbie att åka hem och få våran välbehövliga skönhetssömn hos Len. När vi kommer dit blir vi snabbt inblandade i en trekant vilket resulterar i att vi inte somnar förän någon gång efter nio på morgonen. Det finns en första gång för allt numero uno.
Vi vaknar bakfulla som små luder och känner att att det är närmast brottsligt att må som vi gör så vi klär snabbt på oss kläderna och tar en dricka-öl-under-paraply promenad till burger king där vi nästan lyckas få i oss en halv hamburgare var under skrattattacker álá ”min hamburgare ser mjuk ut, jag klappar på den”
Efter en halvtimme av ”hej jag kan knappt röra på mej, jag har ont i hela mej” så känner vi att det är bäst att dra oss till stammisstället och där drar vi på stående fot i oss två dubbla vodka var innan vi åker hem till debbie för att hämta sprit och byta om. Det går smidigt och vi hamnar (Det känns jävligt onödigt att skriva att vi åkte massa buss för att komma till ställen)
På ett housewarmingparty där det dricks mer öl och sprit med massa brudar. Vi lyckas återigen ta oss till stammisstället där vi får i oss på tok för mycket i vanlig ordning. Vid ett tiden är det återigen dags att röra sej, här ska syndas! Vi tar en taxi(?) till nattklubben Sin där vi i vanlig ordning inte vet vad vi gör men vi hamnar i alla fall på en efterfest där jag råkar sno med mej ett shotglad, ett drink glas och någons jacka. Förlåt.
Vi är just påväg att åka hem när det klockan är runt sju då vi träffar en brud vid namn Marlene som berättar om fetishklubben Studio 11. Vi är game och lyckas på någe vänster ta oss dit.
Nu börjar det spåra ut
När vi anländer möts vi av en enorm svart man som står utandör en svartare dörr med orden
”Privat party” Han hälsar Marlene välkommen och öppnar. Någon betalar inträdet som jag vill minnas var smärtsamt mycket och när vi går in så är det så mörkt att man måste koncentrera sej för att se någonting. Bortsett från djbåset, dansutrymmet och baren finns det små rum med sängar är lite överallt. Där hänger män i varierade åldrar, berusning och upphettningsgrad och väntar på att kvinnorna ska slänga av sej kläderna och get down to buissness. Vi hittar ett rum längst ner i lokalen och Marlene fixar genast fram ett ihopvikt papper med vitt pulver i som hon presenterar som charlie. Aha tänker jag, som aldrig har snortat någonting i hela mitt liv. Hon hackar upp några linor och erbjuder mej vänligt. Tack säger jag och försöker få in skiten i näsan, men nej, det gick inte av någon anledning så jag börjar skratta hysteriskt i mitt dimmiga tillstånd och blåser bort resten. Bra gjort. Men inte är Marlene arg utan hon får vipps fram mer och erbjuder. Jag studerar henne noggrant och härmar efter, och nämen, det gick ju galant!
Det finns en första gång för allt numero dos.
Jag, som har varit så trött och hungrig innan och varit på gränsen till att vilja kasta in handduken, glömmer genast bort hungern och tröttheten. Rummet blire klarare, mina tankar blir klarare. Jag, som har varit halft sjuk innnan helgen och bakfullast i universum mår faktiskt...Bra. Jag är nöjd. Jag känner inte att jag ”är kung över världen” så som jag trodde men i mitt misärtillstånd är jag ändå glad. Jag ber Marlene efter en E och hon försvinner iväg och jag hamnar i en konversation med nån och glömmer helt bort henne, att jag har tagit k och Debbie, som låg i en av sängarna och hade djupa samtal hela morgonen och blev matad med E med jämna mellanrum.
Marlene kommer tillbaka med pillret som jag glatt sväljer, i samma veva erbjuds jag kanske tre linor k till vilket jag utan att tänka efter drar i mej. Under morgonen kommer fler och fler små ihopvikta papper fram och jag tackar och tar emot varje gång.
För det mesta är det k men jag fick även i mej kanske 2-3 linor MDMA och framåt 12-13 tiden på dagen så röker jag lite spliff, just för att jag är så pigg att det är fullständigt omöjligt att stitta still, mitt huvud lever ett eget liv och det rör dej precis som i den där videon med Jim Carry när det är tre killar i kostym. Flera gånger är jag uppe och dansar hysteriskt och nästan varje gång jag börjar känna mej dålig igen(bakfull, sjuk, ont i kroppen) så går jag fram till mannen med resurserna,som förresten var en kopia av Busta Rhimes, därav smeknamnet Busta och han vägleder mej till någon som har(Vilket var praktiskt taget alla) eller plockar fram ur sitt eget förråd och ger mej en lina eller två.
Fast rummet längst ner var fortfarande mitt hangout, där vi satt ett gäng, som tack vara kemikalierna snabbt blev bästa vänner. Jag minns att i slutet pratade jag nästan oavbrutet med alla och hittade på smeknamn till folk, den lilla tjejen blev Birdie, och hon med starwars frisyr blev såklart Leia. Jag kunde inte sitta still alls och det känndes som att jag stammade när orden inte ville komma ut tillräktligt snabbt.Min hjärna var för snabb.Juste. Sen var det dags för stängning, klockan var kanske två på dagen och vi vandrade ut i solljuset som zombies. Jag och Debbie tog bussen hem. Jag sa oavbrutet att mina ögon kändes störst i världen och att jag stammade, jag kunde fortfarande inte sitta still. Jag har aldrig känt mej så fucked i hela mitt liv.När vi skulle byta buss så såg vi tre männiksor i enorma pastellfärgade kanindräkter gå över gatan och vi andades ut, lättade att allt inte var vanligt ändå.
Tillslut tar vi oss hem till Debbie och stupar i säng. Jag var övertygad att jag skulle vara vaken veckan ut men tydligen inte. Vaknar en timma senare och har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Jag tar tåget hem till mej efter en välbehövd middag och kommer hem runt halv ett tiden på natten, vägen till mitt hus är kantad med buskar och man går nästan hela vägen i smala gränder. Och allt det här i bäckmörker. I ögonvrån förvred sej buskarna till tiggare och häxor som lockade mej till dom, promenaden är på kanske 20 minuten och jag höll på och skita på mej av rädsla. Bakom varje träd stod någon som skulle hoppa på mej och jag sprang nästan hemma oavbrutet mumlandes ”du är bara paranoid, du är bara paranoid”
Sen kom jag äntligen hem och däckade direkt.
För att sammanfatta helgens intag och sömn så kan jag gissa mej till att jag fick i mej cirka 10 linor eller mer(Det känns nästan onödigt att gissa då jag som sagt inte hade stenkoll på mej själv), två-tre linor MDMA, en eller två E, endel spliff och en jävla massa alkohol.
På två dygn sov vi ungefär fyra timmar och åt ingenting på cirka 35.
Jag har ingen aning om vad som är vanligt eller så men för mej var det i varje fall en ovanlig upplevelse.
Kom gärna med kritik.
Tidigare erfarenhet: Alkohol, cannabis, DXM, E
Vikt: cirka 70 kilo
Jag bor i ett samhälle utanför London men då och då lockas jag in i smeten av min goda vän Debbie(Som hon får heta här)
Innan jag kommer till själva knarkdelen av helgen måste jag informera i vilken form jag och Debbie var i. Efter en helt sjuk natt i Camden, där vi först begav oss till stammiskrogen och drack vår vikt i öl bar det vidare till Electric Ballroom, ett enormt metalställe där man kan göra ungefär vad som faller en in. Vi fann oss, inte helt olikt MTV strippor, gnugga oss mot dj-gallret och droppa inte så väl valda klädesplagg, men det är en annan historia.
När det stänger vid fyratiden så är inte kvällen slut på långa vägar utan jag, Debbie och hennes vänner Noel, Mouse, Len och crack(vi kallar dom så) promenerade(åkte buss? Minnet är inte det bästa) hem till Mouse för att sitta där och dricker mer öl och diskutera livet, som man gör i varje nyktert sammanhang. Efter att jag har somnat i soffan vid några tillfällen så var det dags för mej, Len och Debbie att åka hem och få våran välbehövliga skönhetssömn hos Len. När vi kommer dit blir vi snabbt inblandade i en trekant vilket resulterar i att vi inte somnar förän någon gång efter nio på morgonen. Det finns en första gång för allt numero uno.
Vi vaknar bakfulla som små luder och känner att att det är närmast brottsligt att må som vi gör så vi klär snabbt på oss kläderna och tar en dricka-öl-under-paraply promenad till burger king där vi nästan lyckas få i oss en halv hamburgare var under skrattattacker álá ”min hamburgare ser mjuk ut, jag klappar på den”
Efter en halvtimme av ”hej jag kan knappt röra på mej, jag har ont i hela mej” så känner vi att det är bäst att dra oss till stammisstället och där drar vi på stående fot i oss två dubbla vodka var innan vi åker hem till debbie för att hämta sprit och byta om. Det går smidigt och vi hamnar (Det känns jävligt onödigt att skriva att vi åkte massa buss för att komma till ställen)
På ett housewarmingparty där det dricks mer öl och sprit med massa brudar. Vi lyckas återigen ta oss till stammisstället där vi får i oss på tok för mycket i vanlig ordning. Vid ett tiden är det återigen dags att röra sej, här ska syndas! Vi tar en taxi(?) till nattklubben Sin där vi i vanlig ordning inte vet vad vi gör men vi hamnar i alla fall på en efterfest där jag råkar sno med mej ett shotglad, ett drink glas och någons jacka. Förlåt.
Vi är just påväg att åka hem när det klockan är runt sju då vi träffar en brud vid namn Marlene som berättar om fetishklubben Studio 11. Vi är game och lyckas på någe vänster ta oss dit.
Nu börjar det spåra ut
När vi anländer möts vi av en enorm svart man som står utandör en svartare dörr med orden
”Privat party” Han hälsar Marlene välkommen och öppnar. Någon betalar inträdet som jag vill minnas var smärtsamt mycket och när vi går in så är det så mörkt att man måste koncentrera sej för att se någonting. Bortsett från djbåset, dansutrymmet och baren finns det små rum med sängar är lite överallt. Där hänger män i varierade åldrar, berusning och upphettningsgrad och väntar på att kvinnorna ska slänga av sej kläderna och get down to buissness. Vi hittar ett rum längst ner i lokalen och Marlene fixar genast fram ett ihopvikt papper med vitt pulver i som hon presenterar som charlie. Aha tänker jag, som aldrig har snortat någonting i hela mitt liv. Hon hackar upp några linor och erbjuder mej vänligt. Tack säger jag och försöker få in skiten i näsan, men nej, det gick inte av någon anledning så jag börjar skratta hysteriskt i mitt dimmiga tillstånd och blåser bort resten. Bra gjort. Men inte är Marlene arg utan hon får vipps fram mer och erbjuder. Jag studerar henne noggrant och härmar efter, och nämen, det gick ju galant!
Det finns en första gång för allt numero dos.
Jag, som har varit så trött och hungrig innan och varit på gränsen till att vilja kasta in handduken, glömmer genast bort hungern och tröttheten. Rummet blire klarare, mina tankar blir klarare. Jag, som har varit halft sjuk innnan helgen och bakfullast i universum mår faktiskt...Bra. Jag är nöjd. Jag känner inte att jag ”är kung över världen” så som jag trodde men i mitt misärtillstånd är jag ändå glad. Jag ber Marlene efter en E och hon försvinner iväg och jag hamnar i en konversation med nån och glömmer helt bort henne, att jag har tagit k och Debbie, som låg i en av sängarna och hade djupa samtal hela morgonen och blev matad med E med jämna mellanrum.
Marlene kommer tillbaka med pillret som jag glatt sväljer, i samma veva erbjuds jag kanske tre linor k till vilket jag utan att tänka efter drar i mej. Under morgonen kommer fler och fler små ihopvikta papper fram och jag tackar och tar emot varje gång.
För det mesta är det k men jag fick även i mej kanske 2-3 linor MDMA och framåt 12-13 tiden på dagen så röker jag lite spliff, just för att jag är så pigg att det är fullständigt omöjligt att stitta still, mitt huvud lever ett eget liv och det rör dej precis som i den där videon med Jim Carry när det är tre killar i kostym. Flera gånger är jag uppe och dansar hysteriskt och nästan varje gång jag börjar känna mej dålig igen(bakfull, sjuk, ont i kroppen) så går jag fram till mannen med resurserna,som förresten var en kopia av Busta Rhimes, därav smeknamnet Busta och han vägleder mej till någon som har(Vilket var praktiskt taget alla) eller plockar fram ur sitt eget förråd och ger mej en lina eller två.
Fast rummet längst ner var fortfarande mitt hangout, där vi satt ett gäng, som tack vara kemikalierna snabbt blev bästa vänner. Jag minns att i slutet pratade jag nästan oavbrutet med alla och hittade på smeknamn till folk, den lilla tjejen blev Birdie, och hon med starwars frisyr blev såklart Leia. Jag kunde inte sitta still alls och det känndes som att jag stammade när orden inte ville komma ut tillräktligt snabbt.Min hjärna var för snabb.Juste. Sen var det dags för stängning, klockan var kanske två på dagen och vi vandrade ut i solljuset som zombies. Jag och Debbie tog bussen hem. Jag sa oavbrutet att mina ögon kändes störst i världen och att jag stammade, jag kunde fortfarande inte sitta still. Jag har aldrig känt mej så fucked i hela mitt liv.När vi skulle byta buss så såg vi tre männiksor i enorma pastellfärgade kanindräkter gå över gatan och vi andades ut, lättade att allt inte var vanligt ändå.
Tillslut tar vi oss hem till Debbie och stupar i säng. Jag var övertygad att jag skulle vara vaken veckan ut men tydligen inte. Vaknar en timma senare och har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Jag tar tåget hem till mej efter en välbehövd middag och kommer hem runt halv ett tiden på natten, vägen till mitt hus är kantad med buskar och man går nästan hela vägen i smala gränder. Och allt det här i bäckmörker. I ögonvrån förvred sej buskarna till tiggare och häxor som lockade mej till dom, promenaden är på kanske 20 minuten och jag höll på och skita på mej av rädsla. Bakom varje träd stod någon som skulle hoppa på mej och jag sprang nästan hemma oavbrutet mumlandes ”du är bara paranoid, du är bara paranoid”
Sen kom jag äntligen hem och däckade direkt.
För att sammanfatta helgens intag och sömn så kan jag gissa mej till att jag fick i mej cirka 10 linor eller mer(Det känns nästan onödigt att gissa då jag som sagt inte hade stenkoll på mej själv), två-tre linor MDMA, en eller två E, endel spliff och en jävla massa alkohol.
På två dygn sov vi ungefär fyra timmar och åt ingenting på cirka 35.
Jag har ingen aning om vad som är vanligt eller så men för mej var det i varje fall en ovanlig upplevelse.
Kom gärna med kritik.
