Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Under årskurs 4 blev jag tvingad av morsan att spela pingis som fritidsaktivitet då hon fått för sig att det inte räckte med fotboll.

Har aldrig direkt gillat pingis och ”träningarna” blev inte direkt roligare av att den jobbigaste, drygaste och mest curlade CP ungen jag stött på spelade i pingisklubben, tror faktiskt att det var just en lättare CP skada han hade men det var inget jag tänkte på då.
Ingen rullstol men med lattjo armar och fejs, han pratade med klassisk CP röst,
-uuuuäär eeeelaaak (du är elak)

Ingen gillade han för varje gång han vann skrek han alltid med sin CP röst saker som,

-Jag är bäst
-Ingen kan vinna över mig
-Du är dååålig
-Jag är pingiskungen mm

Om någon av oss andra vann matchen kom han alltid med samma svar,
-Jaaaeg ääää handikappad du fåååå inte spela såååå.

Sa man emot vrålade han maaaamma och han morsa gick genast till ledarna och sa att vi var elaka mot hennes son.

Efter några träningar var det dags för nån klubbturnering jag inte hade lust att vara med i.
Jag fick såklart CP barnet som motståndare i min första match och ville inte låta den jäveln vinna så jag gjorde mitt bästa och lyckades faktiskt vinna.
När han började sitt jävla skrikande om att han minsann är handikappad brast det.

Jag vrålade -Din jävla barkfitta, får man inte vinna över CP ungar eller?
Sen sulade jag pingisracket i ansiktet på han så hårt jag kunde, träffade perfekt på näsan med kraftigt näsblod och CP grinande som följd.

Sista gången jag behövde spela pingis och såg aldrig CP ungen igen efter det.

Vad blev det för konsekvenser av detta då?

Inga större vad jag kan komma ihåg, detta var innan allt skulle polisanmälas och överdrivas. Jag fick inte spela mer pingis för den klubben vilket ändå passade mig perfekt och tror det stannade vid det.

Dampungarna asså, kan säga man hade kunnat skriva en bok om dom och deras upptåg och den boken hade varit en komedi.

Där jag växte upp och den årskullen jag tillhör och årskullarna runt om min så var det en väldigt hög koncentration av just killar av dessa -"damp" "ADHD-typer" på en väldigt liten geografisk yta.

Men det var framförallt två som utmärkte sig.

Men om någonstans skall försöka börja ifrån dom tidigaste interaktionerna jag minns så har jag väl varit runt 6 år gammal och jag märkte ju då att en lekte ju inte riktigt på samma sätt som man var van vid, jag hade ju sett ungen innan men inte så mycket mer. Vi gick inte på samma dagis utan han borde på gården bredvid och vi växte upp i ett bostadsområde med gårdar runtomkring.

Jag hade redan en kompis jag lekte med och det var ju lugnt och försiktigt och det fanns en lekplats med en intilliggande grönyta så all lek baserades ju här för att framförallt var ju direktiven att vi fick bara leka där våra föräldrar kunde se oss.

Helt plötsligt kommer det en jämnårig kille ifrån en gård bredvid på en cykel och genast blev det ju en skräckblandad förtjusning för han "fick" leka så långt bort, så han fångade ju intresset.

Men iaf det första han i princip gör är att vända cykeln upp och ner, börja veva för fullt på tramporna och börjar samla grejer för att sedan kasta igenom ekrarna likt en jävla avfallskvarn, grejer bara strimlades, ju mjukare desto bättre.

Så vi tre började ju umgås mer och detta är tidigt 1990-talet men mycket av lekarna gick ju ut på att saker och till skulle stress testas och gick det sönder så gick det sönder, inte mer med det.

Men spola fram 1 år vi är en ännu större grupp som leker och träffas ihop och dampungen har väl inte riktigt integrerats i gruppen kanske mycket för hans beteende var typ spionera på oss, gapa grejer för att gömma sig, krypa igenom buskar och kasta grejer emot oss. Men jag och en till tycker iaf han är rolig så vi umgicks ju lite mer med honom men oftast bara vi 3.

Och han tar ju med oss på grejer ni vet gapa och skrika i trappuppgångar, smälla i locken till sopnedkasten, man kunde dra fingret på balkonger så fick man fick någon vit pulverliknande färg på fingrarna som han sedan skrev på bilar med. Mycket av hans lekar gick ut på att terrorisera människor, han hade en blå BMX han cyklade förbi gamlingar i hög fart asså jättenära dom, han kom upp bakom och sladdade så nära dom han bara kunde för att skrämma dom.

Han ville leka vid återvinningsstationer, då hade man den här brevlådan för batterier och glödlampor, och det skulle kastas batterier och glödlampor, han dök i containrarna för pappers återvinning.

Mycket sånt här.

Men den historien jag vill komma till innefattar en dödsboröjning.

På en gård inte hans och inte våran så har vad jag förmodar en man dött, så på gården står det en öppen container och den här containern är man i fullgång med att fylla med mannens bohag. och det är ju all möjlig skit, så vi står ju där och kollar vi är några år äldre.

Och till slut kommer dom med tidningar och då asså mängder mängder tidningar och det här är asså tung jävla pornografi, och dampungen börjar ju bläddra och riva i det här, och jag står ju i princip och skiter ner mig för jag har ju aldrig hört talas om något sånt här. Men dom här tidningarna är ju så jävla intressanta för dampungen så han cyklar ju skyttetrafik emellan den här containern och en skogsdunge för att dumpa av tidningarna han vill behålla, vi som är där får ju hjälpa till.

Hädanefter så är man ju rätt ofta i den här skogsdungen med tidningarna men till slut så tröttnar man fattar ju att det här är känsliga grejer man inte kan ha med sig hem för då hade man väl fått skäll.

Men dampungen iaf han han tar ju det här ett steg till, han börjar ju fylla folks brevinkast med dom här jävla tidningarna och det är många tidningar i många brevinkast.

Kan ju tänka mig folks reaktioner asså.

Kan verkligen idag bryta ihop av garv emellanåt, uppväxten var verkligen berikad av sådana här grejer som jag kan tänka tillbaka på.

Så det är så "Skogsporren" Kommer till?

Haha förmodligen.

Denna människan asså!

Under alla åren i grundskolan så hände det grejer konstant.

Skrev ju om dampunge 1 i mitt tidigare inlägg men skrev att det var 2 som utmärkte sig så tänkte skall berätta en historia om både dampunge 1 & 2.

Dampunge 2 var ju lättare att umgås med, han fungerade helt enkelt lite lite bättre på skolgården när det blev problem med honom så var det ju när ni vet det där "gråt-dampet" kom och då kunde vad som helst hända och det kom emellanåt.

Dampunge 1 gick ju i en separat byggnad ifrån våran ihop med likasinnade och andra efterblivna, men vi alla hade en gemensam skolgård.

Dampunge 1 och 2 kunde ju drabba samman rätt ordentligt på skolgården slagsmål, så försök gjordes att hålla dom separerade, det gick inte.
Personliga rastvakter i princip det fungerade inte heller.

Det går så långt så skolan kallar till kris möte med föräldrar, och det man kommer fram till eller vem som får den geniala idén att dom skall försöka umgås på fritiden.

Båda dampungarna köper der här men dampunge 1 har nog lite mörkare intentioner.

Iaf dampunge 1 ringer på och dampunge 2 kommer med ut och dom kanske går i 6:an.
Det slutar med att dom hamnar på en lekplats och här finns ett lekfort, en massa annan skit och gungor.

Dampunge 2 börjar gunga och han står upp, vad som hänt innan har jag ingen aning om men det som händer är att dampunge 1 tar rikligt med sats springer och hopp sparkar dampunge 2 i ryggen när han står på gungan.

Och det som händer efter detta är att dampunge 2 flyttar till sin morsa och byter skola.
Och han här skall jag säga senare spelade ishockey på en väldigt hög nivå.

Var han en "Enforcer" på isen?

Hade en klasskompis som definitivt måste haft Damp (odiagnosticerad AD/HD / ADD), detta var i slutet på 80-talet. Han kunde få explosiva raseriutbrott för i stort ingenting. Kanske bara för att han upplevde att någon/ några snackade skit om honom bakom ryggen. Skulle börja slåss, kastade bänkar och stolar och skrek som en idiot. Tror han hade problem hemma med missbrukande föräldrar och så.

Han upplevde sig bli mobbad när det bara handlade om att jargongen i klassen ibland var hård, elak och sarkastisk och det var något de flesta fick utstå, inte bara han. En gång fick han utbrott mot mattanterna för att han inte fick ta mer mat. Så pass att läraren fick ta honom i ett grepp och föra ut honom ur matsalen. En annan gång fick han en riktig jävla knäpp och började skrika om och om igen i skolbiblioteket "JAG VILL HA EN BOK!", när de då frågade vad för bok han ville ha svarade han inte utan skrek bara ännu högre "JAG VILL HA EN BOK!", när han till sist blev våldsam fick de kasta ut honom.

Försöker återuppliva tråden.

I min hemkommun hade det av någon anledning bestämts att alla gymnasie-sär skulle samlas på en och samma skola. Självklart gymnasiet jag gick på.

Särklasserna hade hela spektrumet av cp-barn. Allt ifrån "nästan normala" till "behöver hjälp med toabesöken-cpn." Ett cp brukade sno negerbollar i skolans cafeteria. Han blev påkommen några ggr, med med tanke på att tjejen i kassan såg ut som att hon skulle hänga sig vilken dag som helst orkade hon nog inte bry sig. En annan stjärna var en kille som gillade att sitta och läsa i biblioteket, ofta Guiness World Records eller nån djurbok. Av någon anledning gav han alltid ifrån sig konstiga läten, läten som lät som en kombination av harklingar och skratt. Ibland gjorde folk samma läte tillbaka och då såg han sig omkring för att lokalisera vem som kommunicerade med honom på hans eget språk.

Höjdpunkten på året var julavslutningarna. Då samlades alla klasser i teatern. skolledningen hade bestämt sig att särskolan skulle uppträda, vilket orsakade stora skrattsalvor från mig och mina kamrater.