Karl XI, mannen vi borde minnas, eller?

Vigo Edvardsson skriver även om en omtalad ek i närheten av Sölvesborg, vilken även finns avfotograferad i verket från 1977, i vilken enligt en lokal sägen ett antal snapphanar skulle ha hängts:

I snapphanebygden omtalas åtskilliga ekar, där snapphanar skulle ha hängts, Dessa ekar kallas för snapphaneekar.

Öster om Sölvesborg växer en stor ek vid landsvägen. Tjugo snapphanar skulle hängas i denna ek. Det visade sig då, att bödel ej fanns på stället och ingen av soldaterna ville verkställa hängningen.
Då erbjöd sig en av de fångna snapphanarna att hänga kamraterna, om han själv blev förskonad till livet. Anbudet antogs och de nitton snapphanarna blev hängda av den tjugonde.

Långt uppe i ekens krona finns en stor järnkrok och i folktraditionen säges att denna använts vid exekutionen. Så berättar sägnen.
(Se Fryxell "Berättelser ur svenska historien", del 15, sid 181.)

Sägnens sensmoral (den kan förvisso vara sann, men så länge inga andra källor styrker att händelsen ägt rum måste man betrakta den som en lokal folksägen) kan uttryckas som att i nödens stund är var man sig själv närmast, och gammal vänskap betyder föga när halsen står på spel.

Fantastiskt trevlig läsning.
En mycket intressant tid i vår Historia som jag har läst lite om innan men här fanns det nyheter för mig att finna. Den Svenska Krigskassan eller Loshultsskatten har man ju gått och grunnat på.
Min tanke är ju också att man delade på bytet snabbt men ryktet om att en del av det hittade ända ner till Hyllstofta var något nytt för mig.

Att människorna i Skåneland for illa av den Svenska hären finns det ju många berättelser om och i dessa oroliga tider var där nog många Snapphanar och Friskyttar som verkligen levde rövare ( som motståndsmän och partisaner i andra senare konflikter ), kan inte ha varit lätt för allmogen som beskrivs så bra i ovan och tidigare inlägg...

Nu blev jag sugen på att forska vidare om dessa tider.
Mitt intresse har återväckts igen.

Vill minnas att hos Kulturen i Lund finns det några gamla Snapphanebössor ? Och en fin utställning om Slaget vid Lund. Det blir en heldagsutflykt i det närmsta.

Flashback som bäst.
Glad att jag hittade denna tråden !
Tack!

Jag tänker sticka ut hakan lite och kalla honom för en av Sveriges mest överskattade kungar. Genom tur och storpolitik vann han ett sällsynt illa skött krig, och ägnade sen resten av livet åt att bygga ett propagandamonument över det.

Tack vare att han avhöll sig från krig resten av livet (förvisso en lovansvärd prestation) blev han inte heller nationalistisk superhjälte som Gustav II Adolf och Karl XII, och det fanns följaktligen inget behov av att riva ned honom heller. Följden blev att legenden om gråkappan precis som Gustav Vasas rikshushållande ansågs kompatibel med socialdemokratin och båda levde vidare som ikoner.

Ironiskt nog är väl snapphaneriet, där han bara agerade i enlighet med dåtidens normer, det enda som Karl XI fått kritik för.



Han kastades (delvis av egen förskyllan) ut i krig som tonåring och agerade som en hormonstinn brat, vilket han fick kritik för av mer seniora militärer. Skånska kriget var ett stort schabbel där den unge kungen bland annat beordrade ut den illa förberedda flottan, som sen gick under med Stenbock som syndabock (sic).

Till lands gick det inte mycket bättre, även om svenskarna "vann" en pyrrhusseger vid Lund som talande nog inte hindrade de "besegrade" danskarna från att besegra svenskarnas sista fäste i Malmö året efter.

Pojkkungen räddades av att den danska krigsinsatsen inte heller var särskilt välskött och, viktigast, av att Ludvig XIV stod på Sveriges sida och hotade invadera Danmark om de inte gick med på fred och status quo. Resultatet blev freden i Fontainbleu, ett stormaktsdiktat i svensk favör som sen blev basen för ett 350-årigt propagandanummer.



Karl XII hade en mycket bättre förberedd krigsmakt (med färdiga och övade mobiliseringsplaner, rena blixtkriget) när han gick ut i krig i samma ålder. Att den fanns på plats var Karl XIs (och en massa andra människors) största insats.



Omöjligt att svara på. Den unge Karl XI var en usel general som mest red runt och lekte skvadronchef, men frågan är om Karl XII hade kunnat uträtta så mycket mer med samma förutsättningar.

Precis som under hela den svenska stormaktstiden var styrkan inte individuella hjältekungar, utan att det fanns ett system för att försörja krigsmakten med bra och övat manskap (och, ännu viktigare, ersätta dem när de förbrukades) samt erfaret och kompetent folk på olika ledande poster. Det var aldrig någon enmansshow.