Granne på väg ner i skiten - hur hjälpa?

Håller helt med dig där. Något jag själv uppskattar då man är riktigt nere, så många som bara flyr och slentrian-säger "Ah, men du ska se att det löser sig"

Och så till 237 - Jag hade verkligen uppskattat en så fin stöttepelare som du verkar vara, fortsätt med den fina handling du utför! Kommer följa tråden och grannens öde med spänning.

Wow vilken fin medmänniska du är all cred till dig! Är du singel?

Singel? Ja, hur skulle jag annars ha tid att leka samarit?

Återigen, tack till alla som skrivit här, det ger mig verkligen energi i detta ärende att läsa all positiv respons.

Hans bostad ligger just nu ute för försäljning då han inte har råd att bo kvar. Detta är inte rakt igenom negativt då han i allra högsta grad kan behöva en nystart. Jag ska hooka upp honom med lite gratis flyttkartonger, och även hjälpa honom med själva flytten när det är dags. Har också kikat på nätet på div. bostadsförmedlingar som jag ska tipsa honom om, samt tjänster som värderar hans bil som han ska sälja.

Jag tror att om han bara får jobb och bostad, så kommer allting lösa sig. Om den dagen kommer så ska jag hjälpa honom med att skriva ansökan.

Under tiden - någon som har tips på praktiska saker som kan vara bra när det gäller att lyfta sig från botten? Tändstiften på hans bil behöver t.ex. bytas ut, vart gör man (i sthlm) det smidigast?

Det tycker jag absolut att ni två skall göra tillsammans!

Sök på nätet där finns allt du vill veta (skitenkelt att byta det) samt du får en anledning att hitta på någonting med honom som förhoppningsvis gör att ni inte bara behöver snacka om separationen.

Tror att aktiviteter som inte bara involverar relationssnack uppskattas av honom

Okej, så man man köper ett nytt tändstift, så ska det bara vara att koppla dit på det stället där de andra satt?

jag vet att jag kommer hamna i någon slags skit när jag blir vuxen. som vanliga människor skulle klara sig ur utan problem men jag inte . då hoppas jag att jag har en granne som dig TS.

du är antagligen guld värd för denna stackars man.

Jag blir glad av att läsa att det finns snälla människor.
Tyvär så har jag den erfarenheten av att människor bara vill umgås med folk som livet leker för, så att 237 tar sig tid att hjälpa en människa som verkligen behöver det är väldigt fint.

Hur går det?

Vill också passa på att hejja på ts. Se till att ha en tändstiftsnyckel när ni fixar bilen så ska det nog inte vara några problem.

Mitt tips är att ni ska hitta på saker för att komma bort från situationen lite också. Det är guld värt om du lyckas ge din granne några timmar där han inte tänker på situationen utan bara mår bra i nuet. Jag tror dock att du ska hålla alkohol och andra droger utanför bilden än så länge iaf.
Dra iväg och fiska om ni har möjlighet.
Sätt upp mål i etapper med verksamheten så att han känner att han kommer på fötter igen.

De har blev ett något ostrukturerat inlägg men det viktiga jag vill få från är att jag tror på dig och blir glad över att det fortfarande finns bra människor i detta samhället. Du är en bra förebild!

Hej alla.

Tänkte bara uppdatera som hastigast i Situation Grannen.

Läget har definitivt förändrats sen jag skrev sist, men jag vet ännu inte om det är till det bättre eller sämre.

Hans ekonomiska situation har förbättrats, och det gör mig glad, för få saker är så jävliga att leva under som dålig ekonimi. Han har snackat med banken och styrt upp allting till ett enda lån som båda parter är nöjda med.

Jag ska dessutom hjälpa honom på traven genom att lägga ut annonser på småsaker som kan inbringa några tusenlappar extra för hans del. Han är en av de där som inte upptäcket Blocket mm, så det lär bli en hel ny värld som öppnas för honom då han får reda på att folk faktiskt kan betala för allt

Barnen har väl kommit lite ikläm tack vare mammans korståg mot honom. Vill av hänsyn mot dem inte gå in särskilt mkt på vad som skett, men det är tydligt för mig att farsan är den goda i soppan, morsan är den instigerande. Får verkligen hindra mig från att inte skriva mer här nu ... kanske sen när allting är klart.

Det händer lite nya saker rättsligt också. Tyvärr kan jag inte berätta mer här förrän det är över, men det kan mycket väl bli nyheter av det positiva slaget.

Tyvärr ser jag samma instabilitet i mannens mående som jag själv haft - och har - i många år. Dvs att det hänger på ett halmstrå om man ska falla ner eller klamra sig kvar där man hänger. Han tycks trots sin vuxna ålder vara helt ny inför dessa känslor, vilket ger honom extremt dåliga förutsättningar för att tackla dem (vill dock understryka att det inte tar sig uttryck i några galna handlingar, utan bara i form av ren sorg).

Jag har låtit honom veta att jag finns där för honom om han behöver hjälp med praktiska saker, eller om han vill snacka. Har ställt upp varit vakt för deras hund ett par ggr.

All and all så är det fortfarande väldigt öppet hur det kommer att sluta. Jag vill bara inte att det ska gå helilla, och så står man där och hade chansen att göra något åt det.

Uppdaterar längre fram om läget, förhoppningvis kan jag berätta mer då.