Sanningen om lärarprogrammet (Varning för känsliga)

Lärarprogrammet för gymnasielärare och högstadielärare är kanske det mest icke-intellektuella du kan läsa på Universitetet, bara lärarprogrammet för förskolan, för tidigare år och mellanstadiet är sämre. Gymnasielärare och högstadielärare tvingas läsa klassiska kurser på Universitetet med andra studenter samt läser bara pedagogik propagandan i 1,5 år istället för flera år så som mellanstadielärare och neråt och därför fördummas (studenterna) gymnasielärarna inte till hundra procent. Ungefär en tredjedel av gymnasielärarna klarar inte av sina ämnesstudier, framför allt inte dem som börjar med att läsa pedagogiken först. Detta beror på att de flesta blivande gymnasielärare saknar akademisk tradition och är i allmänhet rätt korkade människor. För att lösa detta låter institutioner som den historiska, religionsvetenskapliga och engelska sina lärarstudenter läsa kompletterande litteratur eller så förvandlas ett säkert U till ett svagt G på tentan. Medans icke-lärarstuderande får U.

Oftast älskar lärarstuderande att diskutera, de tycker till om allt möjligt men har få eller inga fackkunskaper, vilket gör att deras ständigt obligatoriska seminarium i stort sätt kretsar kring ett par högljuda babianer inkluderande den syndikalist anknutne seminarieledaren . En tredjedel av de lärarstuderande är socialliberaler (Läs Birgitta Olsson liberal), En tredjedel är socialister (Läs syndikalister, leninister och trotskister) och resterande är gråsossar eller bara politiska analfabeter. De som yttrar Jan Björklunds namn i positivbemärkelse kan förvänta sig en reprimand från studiekamrater och lärare. Jan Björklund är lärarnas fiende nummer ett och detta nämns i externa artiklar skrivna av de undervisande lärarna. Dessa artiklar har ett syfte, först underlätta för lärarstuderande att klara sina studier genom att få läsa enklare sammanfattningar av litteratur samt få in lärarprogrammens propaganda i texterna.

Tidigare lärde sig lärarstuderande praktisk kunskap. Tillexempel hur man pratar inför en grupp, hur man ritar på tavlan samt vad man får och inte får som lärare, det vill säga att man får ge en klapp på axeln men man får inte ge femtonåriga brottsmisstänkte Mohammed smisk med riset efter tionde gången han våldfört sig på flickorna i sexan på skoltoaletten. Nu handlar pedagogiken mest om intersektionalitet. Det vill säga genus, social klass och multikulturalism. Detta är naturligtvis inte lika djupgående och intellektuellt som socialistpropagandan i samhällsvetenskapliga ämnen, vilket gör att de lärarstuderande får veta att kvinnor är förtryckta av ett genussystem men de får inte lära sig vad ett genussystem innebär och kan därför kan de inte resonera kring detta, men detta är inte heller tanken med genuspropagandan från lärarprogrammens sida utan snarare att socialisera lärarstuderande in i den ”rätta” läran.

Alla teorier, tankegångar och slutsatser som inte faller under den rådande vänster agendan på lärarprogrammet förklaras med ord som ”fördomar”, ”okunskap” och ”Synd om”. Några rätt lustiga tankegångar är att de förtryckta aldrig kan förtrycka vilket innebär att invandrare aldrig kan vara rasister, att dem som kritiserar genusvetenskapen är kvinnoförtryckare och att brottslighet beror på provokation från polisen.

De teorier som presenteras är tillexempel Gardners sju intelligenser som är en kritik av IQ. Gardners teori kan ta sig i parodiska uttryck så som att elever med fysisk intelligens lär sig bäst genom rörelser och därför skall man låta eleven genom rörelser lära sig matte så som att anordna olika danslekar på matematik lektionen. En annan av Garnders intelligenser är den musikaliska, det förklaras att elever med denna intelligens bör få sjunga talen på matematik lektionen.

Andra teorier är Broadys ”Den dolda läroplanen” som är ett bluffverk som handlar om att det finns en dold "höger-struktur" i skolan styrd av borgliga intressen och att det bara är med en röd revolution som detta latenta förtryck kan brytas

I stort sätt är alla moment obligatoriska förutom föreläsningarna. Det innebär att om du har otur måste du springa på fyra-fem seminarier i veckan som kan vara i flera timmar och ibland hela dagar. Dessa seminarier har naturligtvis olika teman men ofta hamnar litteraturen i skymundan för klassens babianer som skall kunna få ut sin aggression mot ex-president Bush även om seminariet skall behandla mobbing .

Ett missat seminarium (om du har otur) kan innebära att du måste återkomma nästa termin för att sitta med någon timme med en annan grupp. Att ens argumentera för att få lämna i något skriftligt för att ersätta ett missat seminarium betraktas som ett hot mot lärarhögskolans fundament. Detta beror på att pedagogerna anser att skriftliga prov är ett uttryck för borgliga tankegångar vars syfte är att främja individuella prestationer och konkurrens. På grund av denna syn så kamraträttas duggor.

Salstentor (Om de ens förekommer) och hemtentor behöver du inte göra om utan bara komplettera. Tenta frågorna är oftast öppna och med sunt förnuft, rätt troslära (läs marxismen) och någon timmes ögnande av litteraturen, det vill säga att ha läst baksidan av boken räcker för ett G på tentan. Ibland kan frågor som ”Vilket betyg känner du att du vill ha? motivera.” hamna som sista frågan på en tenta.

Andra former av tentor är grupptentor där studenterna sitter i en grupp och snackar kring något ämne medan examinerande lärare går runt till de olika grupperna och lyssnar. Ibland kanske du måste framföra någon liten prestation (examination) så som att läsa en sorglig berättelse om hur synd det är om muslimska kvinnor för att de kritiseras för sin burka eller hålla ett föredrag om hur skolan skall bekämpa Sverigedemokraterna.

Även om lärarhögskolorna oftast bryter mot deras moderuniversitets policy kring studenträttigheter (framför allt då det kommer till tentor och kompletteringar)så ses detta mellan ögonen av ledningen. En uppkäftig student straffas genom ett lägre betyg, ignorering eller fördröjning av svar på sina frågor. Oftast brukar lärarna göra "undantag" när det blir allt för uppenbart att de bryter mot moderuniversitetets policy.

Det enda lärorika är den verksamhetsförlagda utbildningen. Om du utbildar dig till gymnasielärare hamnar du i bästa fall i en grundskola, kanske i en högstadieklass, i den stad du pluggar. De flesta har dock inte så tur. Pluggar du till gymnasielärare på tillexempel Umeå Universitet kanske du hamnar tio mil utanför Boden i en liten by. I värsta fall får du göra din verksamhetsförlagda utbildning på ett lågstadium. Resekostnaderna kan i värsta fall vara så höga så du måste ta ett banklån. Vad sägs om 250 kronor om dagen i resor? Tro dock inte att lärarprogrammen ersätter denna utgift.

Om ett moment kräver läsning av tusen sidor så behövs kanske femtio-hundra av dessa läsas. Dessa läses kursivt. Seminarieuppgifter presenteras i mindre grupper. Ibland krävs det att du har gjort anteckningar som du måste visa upp för seminarieledaren. Seminarieledaren kommer naturligtvis inte läsa dessa anteckningar utan kommer bara säga ”bra” om du har skrivit längre än en sida. Eftersom ingen läser igenom dessa anteckningar så kopierar den slöa studenten något från Wikipedia. Så länge det är en text är det ingen som bryr sig. Det innebär att du i princip kan skriva nonsens om utomjordingar när du egentligen skulle ha skrivit om läroplaner.

Detta gör att lärarstuderande har otroligt mycket fritid. Teoretiskt skulle du kunna jobba heltid, men eftersom det krävs närvaro i stort sätt hela tiden så leder det till en ständig ångest oss den lärarstuderande. De små seminarieuppgifterna du får är som nålar, du kan aldrig riktigt slappna av och ägna dig åt läsning. Mest irriterande är kanske att dina lärare behandlar dig som ett barn och pratar till dig som ett barn. Det förväntar sig sen att du skall bete dig likadant till dina elever. Detta inkluderar den ”ständiga lögnen”, de mindre vetande skall inte ha rätt att veta hela sanningen eftersom de inte kan hantera den. Detta för sedan vidare ute på grund och gymnasieskolorna.

Du avslutar din utbildning med en C-uppsats i Pedagogik. Innan denna C-uppsats läser du några förenklade artiklar om metod. Om ni tror att kvantiativ metodundervisning sker så är ni ute och cyklar. Spss betraktas som djävulens dataprogram. Metod-undervisningen är något svårare än den som ges till gymnasiestuderande som skall göra sitt slutprojekt. Ungefär 99 procent gör kvalitativa undersökningar om ett nonsensämne så som en uppsats jag läste om hur "trevligt" och bra undervisningsklimat det är i förortsskolan jämfört med medelklass-skolan. Det är så man baxnar. Metoden och teorin är mycket undermåliga och uppsatsen är späckad med värderingar. Om du skriver något "Icke-politiskt korrekt", det vill säga att det inte spelar någon roll hur mycket ekonomiska resurser vi kan pumpa in i Rinkebyskolan då skolan ändå kommer misslyckats med att höja betygen för eleverna, kommer du straffas. Examinerande lärare kommer yla om "slarv" med källhänvisningar så som att du skrivit ett kommatecken för lite i din källhänvisning och försöka underkänna dig.

Lärarutbildningen utbildar goda socialister som inte pratar, ser eller hör.


Vilka är det då som blir lärare? Det finns tre kategorier. 1. Idealisten, 2. Idioten, 3. Den övervintrande och bittra unversitetsstuderanden som börjar inse att sina CSN-pengar börjar ta slut och måste därför göra något av sin Ide-historia och religionskunskap. Dessa lärare undervisar i våra skolor.

Fråga: Vad säger ni andra?

Intressant läsning, även om jag inte har några än så får man väl börja oroa sig redan nu hur det ska gå för ens framtida barn i skolan... Förhoppningsvis finns det undantag även på lärarprogrammet, men om man läser inlägget så ser det ju onekligen mörkt ut.

Tyvärr stämmer mycket av det du skriver.

Visst är det som du beskriver. Tyvärr.

Som gymnasieadjunkt har även jag tvingats genomlida två terminer på en av dessa lobotomerande institutioner. Tursamt nog läste jag en riktig C-kurs i ett riktigt ämne parallellt med detta dravel vilket hjälpte mig att härda ut. Precis som du beskriver är det enda vettiga på utbildningen praktiken ute på skolorna.

Vad gjorde denna tid med mig då? Tja, jag var en vän av engagerande och kunskapsspäckad klassisk katederundervisning innan jag genomled dessa terminer, och är fortfarande en vän av engagerande och kunskapsspäckad klassisk katederundervisning. Fast det hade jag vett nog att inte nämna ett ord om under denna plågotid.

Om jag hade gjort det misstänker jag dock att jag skulle ha släpats iväg till något kuddrum i källaren av någon form av pedagoggestapo där de sedan skulle utsatt mig för en diabolisk häxbrygd av Montessoripedagogik, batiktryck, allsång samt fingerfärg tills jag lydigt och hjärntvättat skulle instämma i pedagogforskarnas eviga mantra: "Ämneskunskaper är inte viktiga!"

Jag tycker också att det mesta är helt rätt av egen erfarenhet. Jag förstår verkligen inte varför lärarutbildningen är så kass.

En anledning är att alla utbildarna nästan uteslutande är gamla lärare själva och är väldigt vana vid att det som på pappret låter väldigt bra i praktiken blir helt fel för man inte har räknat med att elever och studenter är av naturen är väldigt lata och i bästa fall är ögontjänare vilket får examinatiorn att lugna sig något.

En annan anledning är att intagningspoängen är så grymt låga att bara bottenskrapet tycker att det är lönt att påbörja utbildningen. Dessa drar ner kvaliteten på genomgångar och examinationer till den milda grad att de som en gång varit engagerade alltmer förstår att det inte lönar sig att lägga ned någonting mer än att man klarar sig, det är oftast inte särskilt mycket. De lågpresterande gallras inte heller ut eftersom det är väldigt svårt att göra fel under utbildningen.

Detta gör även att det bildas elitgrupper inom klasserna som siktar in sig på VG på alla delmoment för att kunna använta det i CVt sen, på något sätt måste ju arbetsmarknaden kunna se vilka som brytt sig och inte under utbildningen. Elitgrupperna gör dock oftast inte mycket bättre jobb av uppgifterna som de får, men de är väldigt mycket mer engagerade (och gillar flirtkulor).

Tycker att detta är väldigt konstigt med tanke på att lärarna skall vara erfarna av pedagogik.

Inte konstigt att privatskolar växer fram. Aldrig att jag sätter mina framtida barn i kommunal skola.

Och var tror du att de behöriga lärarna på friskolorna har utbildat sig då?

Hej, jag är i slutet av min utbildning till gymnasielärare och har lite synpunkter på det du har skrivit. Jag vill börja med att påpeka att mycket av din kritik stämmer men att det finns vissa saker jag inte riktigt kan hålla med om.


Det kanske ser olika ut vid olika universitet men jag har bara läst min filosofikurser som "klassiska" kurser. Samhällsvetenskapen däremot läste jag dock tillsammans med andra lärarstudenter. Jag håller dock helt med om att det finns en nivåskillnad mellan lärarprogrammets kurser och de fristående.



Var har du hittat den statistiken?



Vad har du för belägg för det här påståendet? Vilket universitet handlar det om?



Du bara gissar siffrorna över politisk tillhörighet gissar jag? Sen är det ju konstigt om en tredjedel sympatiserar med Birgitta Ohlsson (FP) men inte gillar Jan Björklund (FP). Jag upplever visserligen att det finns ett överskott på FP, S och syndikalistsympatisörer jämfört med samhället i övrigt, men du överdriver nog en smula.



Var hittar vi dessa artiklar? Lärarförbundets medlemstidning? Jag har aldrig stött på någon enkelspårig kritik av borgerlig skolpolitik faktiskt.



Det beror mycket vilken tutor/mentor man har under PA-kurserna hur stark socialisering man utsätts för. Jag hade en hemsk tutor under mina första kurser i PA men fick som tur var en mer saklig under PA3.


Inget jag stött på faktiskt och då har jag ändå pluggat till just samhällslärare. Ursäkta min fördomar, men har du pluggat på lärarhögskolan i Malmö eller?


Så för att du inte delar Gardners uppfattning bör inte hans teorier läras ut på lärarprogrammet?


Som sagt, politisk färg beror även på vilka tutorer man råkar ut för.


Min teori har alltid varit att babianerna undviker att diskutera ämnet för att de struntat i att läsa den och inte vill bli avslöjade som de slackers de är.


Det stämmer inte med min erfarenhet. Har bara haft skriftliga inlämningsuppgifter som kompensation för frånvaro vid obligatoriska seminarier (vilket vi inte haft särskilt många heller).


Det här stämmer inte heller med min erfarenhet. Jag har haft ett antal salstentor och ingen av dem gick att klara av utan att ha läst kurslitteraturen noggrant.


Aldrig varit med om det. Har du fått den frågan på riktigt?


Aldrig varit med om den examinationsformation.


Återigen inget som stämmer med min erfarenhet. Vilka universitet handlar det om?

Vissa universitet ersätter den delen av kostnaden för resor som överstiger 700kr i månaden. I alla fall enligt den information vi fick ut när jag var ny på lärarprogrammet. Jag hamnade sju mil utanför min studieort och pendelkort för en månad uppgick till 650kr efter studentrabbat så det blev aldrig aktuellt för mig att pröva om det gick att få ut några pengar i praktiken.


Inte heller något jag känner igen från min utbildning. Visst har det varit mycket onödig kurslitteratur på en del delkurser. Känns lite som lärarprogrammet ibland försöker kompensera sin lite lägre akademiska kvalité med litterärkvanitet.


Lite många små skituppgifter som man aldrig får feedback på och därför är meningslösa i inlärningssyfte har jag stött på, men du målar i lite väl mörka färger tycker jag.







Det var mycket att bemöta men ett inlägg i den kalibern förtjänar ett ordentligt svar.

Edit: Fuck, fick dela upp mitt svar i två delar, blev för långt annars.

I regel så skiljer sig friskolorna åt. Vissa är bra, andra kassa. Den bästa friskolan i min kommun där min yngsta syster går har elever med högst betyg i kommunen, mycket läxor, mycket krav på föräldrarna och inga gangsters som man ser på många skolor.

Möjligtvis lärarutbildningen, men inte ett krav.

Mja, med tanke på att jag än sålänge bara läst en termin så ska jag kanske inte uttala mig.... Har läst det där allmänna skitet som alla läser.. det heter väl olika överallt...

Det enda som varit obligatoriskt har varit några föredrag vi hållit i själva.. (betygsgrundande)...o sen har vi haft hela 2 salstentor faktiskt. Och 2 individuella skrivuppgifter och en vetenskaplig rapport tillsammans med en kamrat. Men inget annat har nog varit obligatoriskt, men närvaron har tagits på de flesta seminarium.. vet dock inte varför, men va fan...

Men ja, jag tycker inte det är så högt tempo och har lagt ner i snitt under 5 timmar per vecka på studier utanför skolan.. har faktiskt varit i skolan på det mesta i brist på annat... och då är man ju inte i skolan varje dag direkt...

Det är klart du försvarar lärarprogrammet eftersom du studerar till lärare. Det är klart att det händer att vissa texter är komplexa, att det kanske ibland krävs mer än att läsa baksidan på en bok för att klara en tenta och allt inte är svart eller vit. Det är också klart att lärarprogrammen skiljer sig från varandra.

Faktum kvarstår dock att lärarprogrammet (pedagogiken) har den absolut lägsta svårighetsgraden jämfört med alla andra akademiska utbildningar. Nivån motsvarar ungefär grundskolan, möjligen gymnasiet på lärarutbildningarna. Det är heller inget snack om saken att lärarprogrammen är en institution för socialistpropaganda och ett medel för de röda eliterna att in-socialisera studenterna i ett tänkande som kan beskrivas som vänsterextremism. På grund av detta möter vi föraktet mot "Ämneskunskaper".

Vänstern har aldrig varit förtjust i fackkunskap eftersom fackkunskapen är kvantifierad och där med ett uttryck för väst och kapitalism. Pedagogerna är förespråkare av Gramci och menar att det bara är genom ett fördummande av folket och ett avskaffande av det västerländska kulturarvet (inkluderande västerländsk kunskap som är en produkt av västerländsk kultur), som vi kan bygga det socialistiska paradiset. Rasera och bygga nytt.

Det är en sanningen att avhoppen från lärarprogrammen är relativt stora på grund av att många lärare inte klarar sina ämneskurser. Detta är inte så konstigt med tanke på att de flesta som söker till lärarutbildningarna har låga betyg, lärarprogrammen är också en inkörsport för arbetarklassen för att nå den lägre medelklassen.

Enligt min åsikt bör samtliga lärarprogram läggas ned då dessa inte bara är en kostnad utan också ett hot mot väst och den liberala demokratin.