Vad hände med den självklara politiken?

I ett Sverige där inte ens moderaterna är blå och där Socialdemokraterna utför en av historiens värsta klassföräderier, finns det få partier som inte blandar sig i den centralpolitiska röran. Tidigare var linjerna självklara, rösta blått om du är rik och rött om du är arbetare. Men i och med Reinfeldts och Persson intåg i den svenska inrikespolitiken har partierna börjat dra mer och mer mot varandra. Inget av dessa "Storpartier" står och stampar utan försöker tillfredsställa folket med att kopiera partiprogram. Spiken i den moderata kistan var när Alfons pappa förkunnande att de är det nya arbetarpartiet. Sossarna spik sätt som en smäck när den ovanligt högerorienterade Mona Sahlin blev partiledare.

Var tog tiden då allting var så självklara partierna vägen? Varför vågar inget parti stå upp för sin politik och vara en alternativ till den andres slarv?
När Sverigedemokraterna grundades 1988 var de klassade med nazismen själv, men även detta parti håller på att blanda sig i röran och spinna vidare på oklarheten. Vilket parti ska man rösta på? Aldrig har det varit så svårt, och aldrig har min röst varit så lite värd, det spelar nämligen ingen roll vem av Reinfeldt och Mona jag röstar på.

Visst är Sladder-Mona ett pinsamt exempel på en politiker, men Fege-Fredrik ger jag inte heller så mycket för. Jag vill ha tillbaka den raka vägen till sitt beslut om vilket parti som ska få min röst. Idagsläget kunde lika gärna Kalle Anka-partiet få den...

Det är den logiska konsekvensen av demokrati. Politik går bara ut på en sak - att skaffa sig personlig makt över andra människor. Detta gör man bäst genom att lägga sig i den exakta mitten av det politiska spektrat. Både sossarna och alliansen har fattat det och har därför givit upp alla ideologi även på pappret. I längden kommer det att leda till att vi har två exakt likadana alternativ att välja mellan, d.v.s. i praktiken en enpartistat, fast med illusionen om att vi har något val i frågan om vilken politik som ska föras. Den som har bäst "image" för tillfället vinner, d.v.s det parti vars PR-byrå lyckas bäst.

Denna utvecklingen är naturligtvis mycket positivt för makthavare eftersom man både slipper hålla sig till några principer som man har stakat ut i förväg (den personliga makten ökar) och man slipper folk som gör uppror eftersom de lever i illusionen av att de faktiskt kan påverka något. Man håller på sitt "lag", rött eller blått, trots att man får samma politik med båda alternativen. Detta kallas "tribalism" och vi har några användare på forumet som är typexempel på sådana anhängare.

Jag skulle vilja påstå att vi redan är där. Vet flera exempel där Moderaterna och sossarna satt sig emot varandra enbart för att väljarna inte ska inse hur nära varandra de står varandra egentligen. Varför blundar väljarna för detta?
Socialdemokraterna har genom åren fått mycket kritik för sin slappa invandrarpolitik, frågan är bara vad Moderaterna själva gjort för förbättringar? Än har jag inte sett någon klassisk gazamur i Malmö från Reinfeldts sida.

Worez, mycket försvann iom globaliseringen och närmandet till europa (EU). Ganska naturligt antar jag när de inhemska politiken får mindre plats och EU i framtiden blir den nya maktbasen.

Sedan fungerar ju EU på ett annat sätt än här hemma, där finns det ju inte samma typ av klassindelning i politiken. Vi kommer nog aldrig få tillbaka den äldre politiken då den spelat ut sin roll eftersom samhället förändrats jämfört med hur det en gång i tiden såg ut.

Inte ens säkert det påverkar vilka partier man röstar på i framtiden om det mesta inom politiken kommer se ut som det gör i EU. Bra för politikerna men kanske svårare för oss som väljare å känna att våran röst verkligen påverkar något. Någon expert påpekade för flera år sedan att blockpolitiken var förlegad, men det vet jag inget om.

Jag ser en framtid där folket kommer rösta mer i sakfrågor (som dagens rådslag man har i kommuner) än på politiska partier. Det var enklare förut när det fanns självklara val men så är det inte idag eftersom allt förändrats. Nog hade partierna kunnat vara tydligare, jag tror inte det kommer bli som det var tidigare.

Tiderna förändras och vi med dem. Bra eller dåligt ?

Vad det handlar om är en marginalväljarnas diktatur. Partierna, eller snarare blocken nuförtiden, analyserar väljarkåren och väljer ett fåtal grupper som de har räknat ut räcker för att vinna valet. Sedan är det bara att slänga smicker och mutor på dessa grupper tills deras röster är säkrade.

Problemet är bara att det andra blocket med stor sannolikhet har valt ut samma väljargrupper och försöker muta dem lika hårt. Resultatet blir en märklig röra där alla partier, oavsett vilken färg de ursprunligen hade, försöker föra en politik som de tror att en liten del av väljarkåren föredrar.

Vore man akademiker skulle man antagligen kalla det politikens kommoditisering eller något annat obegripligt men egentligen räcker det ju med att konstatera att det är en jävla röra och väldigt långt ifrån det demokratiska idealet om allas lika inflytande.

Att tiderna förändras är förstår även jag, speciellt med tanke på hur oroväckande mycket makt EU har. Frågan är om partierna vill att Sverige ska styras efter deras ideologi eller om de enbart vill ha makt, det sistnämda på bekostnad av deras egen grundpolitik. Hur tror ni Sverige hade sett ut om vi hade röstat nej till ett EU-medlemskap? Hade det varit lika centralpolitiskt grötigt?

Den självklara politiken? Den förlorades väl när socialdemokraterna började vinna mark i början av 1930-talet?

Väldigt intressant tråd!

Saken är väl den att, valet 2010, kommer folket kunna göra en bedömning/utvärdering av det nuvarande regerande partierna med de dåvarande, trots att politiken kan värka densamma i nuläget, så ger historiken en annan bild.

Mycket handlar ju om en politisk mognad. Det finns inte mycket poäng med att vara fientlig till arbetare i ett samhälle där så gott som alla människor är löntagare. Och det är då inte heller svammel när borgerliga partier ser sig som arbetarpartier. På samma sätt är det inte förräderi när ett parti som socialdemokraterna inser att deras traditionella väljare är beroende av att detta samhälle fungerar, för det är i detta samhälle väljarna har att leva.

Nej, det är mognad. Traditionella höger och vänsterfrågor är fullkomligt irrelevanta och meningslösa i dagens samhälle. Det finns mycket mer av värdegemenskap mellan 'betongpartierna' än anledning att vara oense om något. Det är därför de så tillkämpat försöker profilera sig.

En stor fara med detta är att varje väsentlig förändring sker utan att partierna låter någon opposition komma till tals. Så gott som alla partier, med 90% väljarstöd eller mer, ser till att vara för de mesta nya lagändringar, stora som små. De stora frågorna bara dyker upp, hålls undan från offentlig debatt och genomförs så tyst som möjligt.

Man har ju så sakteliga drivit landet dit det är idag.
Och de förändringar vi har att göra med nu, mindre nationellt självbestämmande, hög invandring och ett utslätande av nationers kutlurella olikheter, skall ju gagna EU:s övertagande i de stora frågorna.

Folk har inte märkt förändringarna beroende på ett medialt tryck om mycket som fått folk att titta åt andra håll. Vilket varit avsikten med mycket skit man presenterat och som fått folk att fokusera på sina privata problem m.m. ND och SD har ju inte kommit till enbart för ingenting. Det är en stor väljarkår som kommer försvinna från de partier som sitter i riksdagen idag.

Nationella förföljs och utesluts från arbetsplatser, som resultat av den politik regeringen bedriver. Tjatigt att ta upp men det är så det fungerar.
Nämner man något som är negativt om samhällsutvecklingen idag, blir man stämplad.

Det är upp till var och en hur de vill rösta i framtiden. Och jag tror att många är skraja för hur det skall bli, därför våga folk inte säga som de innerst inne tycker och upplever.
Folk som hänger(hängde) kvar i villfarelsen om en fungerande socialistisk stat kommer överväga verkligheten lite bättre beroende på samhällsutvecklingen. Detta ser man på tillströmningen av nya medlemmar till den nationella sidan.

Syftar på den tiden då det var enkelt att välja. Inga konstigheter och ens politiska tro passade klart in i de rätta facken, numera är ju till och med Moderaterna socialister.

När var detta? När sossarna styrde i 40 år och framgångsrikt skrämde skiten
ur arbetare med högerspöket? Moderaterna har aldrig varit ett parti för rika.
Det är enbart propaganda. De rika har varit sossar. Fråga Wallenberg.