Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Förvisso inget bevis. Här florerar massor med folk som är det ena och det andra efter behag. Men tack för post.

Ok, allihop. Gör offentlig avbön. Ser att jag blandat ihop Sikhanders inlägg med två andra. Det var inte meningen. Har hela tiden trott jag svarat en annan som också skrivit om pumpar, och blandat ihop dem.

Dock Sikhander, heter det inte flödespump. Man säger infusionspump eller sprutpump. Det var det jag menade, och tyvärr tillskrev dig andra felsägningar som tillförde två andra. Sorry.

Har inte presenterat det som något bevis. Å andra sidan har du förvisso presenterat noll bevis för ditt eget påstående.

Jadu, det där är väl en av de eviga gåtorna som rättsmedicin får arbeta med tämligen ofta. Just den delen av problematiken är väl inte den knepigaste?

Vem avgör vad som är knepigast?

Läs Vanjas blogg så ser du att hon dödade sin dotter medelst läkemedelsmissbruk under graviditeten.

Vilken annan problematik i det här fallet skulle du säga att var knepigare än frågan om hur man skall hantera starkt avvikande provresultat som huvudsaklig grund för brottsanmälningar, förundersökningar och åtal?

Och frågan om _vem_ det åligger att göra den bedömningen är faktiskt också riktigt knepig när sakkunskapen på RMV verkar a) hänga på en person (rättsläkaren) och b) den personen inte har kompetens och inte själv inser det.

Det är ju tyvärr så att i det här fallet så känner sig uppenbarligen PRA fri att tycka och spekulera litet vad som helst; helt uppenbart upplever inte hon att det tunga ansvaret vilar på henne. Vilket man till en liten del kan förstå - det är ju inte hon som fattar besluten om häktning, åtal m.m.

Men samtidigt är också åklagaren (och i viss mån utredarna) också utan ansvar - de förlitar sig på sin expert rättsläkaren.
Och man kan argumentera att de helt enkelt måste göra det, att det vore en omöjlighet om den icke medicinska/forensiska delen av utredningen började peta i det rent tekniska (dock så vet vi ju att detta hänt, se t.ex. Quick-fallen. Om det också hänt i andra fall där resultatet snarare vunnit på den klåfingrigheten vet jag inte, men jag antar att det inte är omöjligt).

Men i och med fri bevisföring, och ett, om än inofficiellt, närapå orubbligt förtroende för de åklagar-knutna experternas* åsikt så får vi ett problem: När något går snett någonstans i den tekniska hantering finns det egentligen ingen som klart kan sägas ha ansvaret för att sätta stopp för maskineriet.

*Ta Rune Dahlqvist som exempel på hur starkt detta förtroende är: till och med en professor emeritus och vetenskapligt råd som fått i uppgift att granska något kommer inte på tanken att det kunde finnas någon som helst skugga av kompetensbrist i RMV eller laboratoriet, utan litar fullt och fast på att alla ackrediteringar etc nog är i skick. Om det inte för en sådan person finns på kartan att ifrågasätta dessa expertmyndigheter, så är det nog inte troligt att en tingsrätt skulle reagera ens för en rattfylla på sju-åtta promille.

Här i tråden har det av och till pratats en massa om åklagares plikt att vara objektiva förundersökningsledare. Så är uppenbarligen inte alltid fallet, och man kan fråga sig om det egentligen ens är en möjlighet: kan man både leda en förundersökning OCH vara den som sedan besluter om åtal, som ju alltid riktar sig _mot_ en anklagad?
Skulle ett system där den åklagare som fattar beslut om åtal och sedan driver detta i rätten skulle vara utomstående från FU kanske vara bättre?
Att förundersökningsledaren (om denna bör vara jurist eller ej har jag just nu ingen stark åsikt om) inte har täta kontakter med åklagaren innan det är dags att gå till/förbereda rättegång kunde kanske betyda att helt snurriga saker åtminstone stoppades innan de kom till tings - nya fräscha ögon, och ögon som är helt fokuserade på bevisläget och på det straffrättsliga, inte på utredningen eller på den misstänkta, eller offret, skulle kanske inte vara så illa?

För nånting verkar ruttet i det svenska systemet - det finns alltför många skandalfall där det verkar som om en snurrig utredning (daCosta, Quick, m.fl - i viss mån kanske också Assange) verkar ha dragit med sig en åklagare (eller i vissa fall ledts av en åklagare) som blivit så engagerad i saken att det psykologiskt blir omöjligt att backa.

Och vare sig vi vill det eller inte så torde de flesta tingsrätter ha en betydligt mer kollegial inställning till åklagare än till andra jurister. Vilket, tillsammans med den olyckliga förväntningen om åklagares opartiskhet som förundersökningsledare, leder till att redan det att en åklagare väljer att driva ett mål underförstått av rätten uppfattas som att "här handlar det nog om ett brott, frågan är bara om actor kan bevisa sin sak - men säkert har h*n egentligen rätt".

DET är en bra fråga, och den som också stötts och blötts ordentligt.

Däremot borde inte nedanstående vara så märkligt. Skall någon veta något om sådant, så borde det dessutom vara rättsmedicinarna.

Hur tolkar du Mörlands utlåtande angående rättsläkarens intyg?

Helt kort: Att det kan vara korrekt och inte kan avfärdas.

Och JM påstår klart och tydligt att man inte kan säga något klart och tydligt utifrån mätresultatet. Man kan alltså inte avfärda att man inte kan säga eller påstå något alls med anledning av mätresultatet.

Och vad blir konsekvensen av att det inte kan avfärdas? Svara gärna med en domsformulering.