Citat:
Ursprungligen postat av letsdoit
Någon som däremot bör ha haft lite mer koll, är uskan, och mycket riktigt säger ju åklagarens favoritvittne JN att hon sett mt ge något vid ett par, tre tillfällen, men att hon inte tidsmässigt minns när denna "extra" tillförsel har skett. Dock säger hon sig vara säker på att mt inte suttit med en spruta i handen när hon meddelat dödsbeskedet. Mt själv säger sig inte kunna ange exakta antalet sprutor som hon satt i infarten, men uppskattar antalet till ett tiotal; alla innehållande natriumklorid.Mt informerade de anhöriga om att hon skulle ge något till barnet: något lugnande som hämmade kramperna. - Så det är inte fem timmars gasping vi talar om; det är fem timmars utdragen pina där barnet mot slutet rycker och kippar, och som mt endast med koksalt och långsamt droppande morfin säger sig ha försökt motverka. - De här ofrivilliga ryckningarna som utgår från ryggmärgen var naturligtvis mycket obehagliga för de anhöriga att behöva titta på. I det läget borde mt - om inte förr - ha gett barnet något i avslappnande syfte.
Du saknar kompetens att uttala dig om saken.
En döende person skall lindras från alla sina plågor så långt det går, så långt att man accepterar att dödens påskyndande är en acceptabel biverkan av lindrandet. Om man skulle inbilla sig att barnet plågades av sina andningsreflexer (dvs. kippade efter andan), hade man kunnat slå ut dem med följden att barnet dog omedelbart. Det var det du föreslog ovan men det fattar du ju inte! Att det är obehagligt
för de anhöriga att se ett barn dö är för fan inget argument för att tillföra barnet medicin som påskyndar dödens inträffande. Detta vore juridiskt, och värre, etiskt fel.
Obehag hos de anhöriga skall behandlas hos de anhöriga, inte hos patienten.
Man kunde hellre ha gett de anhöriga lugnande i så fall, eller bett dem gå ut.
Din inbilska pajas.