Citat:
Ursprungligen postat av
Clodius
Nja - det har kommit fram att barnet tidigare behandlats med thiopental, men att det inte kom in i journalen p.g.a. slarvig journalföring, men problemet var att haltmätningarna av thiopental gav ett helt orimligt värde, och något omprov gjordes inte. (I sig ingenting unikt att ett enstaka prov kange ett märkligt värde. Då gör man normalt omprov.)
Ja, men det är två helt separata problem. Slarvig journalföring är slarvig journalföring. Chefsläkaren bekräftade inte heller detta förrän flera år senare och efter att narkosläkaren anmält sjukhuset eftersom det satt henne i knipa.
Detta är dock information som föräldrarna INTE hade då de anmälde - de var lekmän och hade väl bara känslan av att nåt var skumt, och då får man nog anse att det är en ganska naturlig reaktion att anmäla saken så att det kan benas ut vad som egentligen hände.
Citat:
Flickan hede felbehandlats tidigare, men det hade varken med thiopental eller den åtalade läkaren att göra.
Nej, men det hade med flickan och hennes föräldrar att göra. Återigen är det en helt naturlig reaktion att bli misstänksam om ens barn felbehandlats tidigare tror jag, som förälder värnar man nog i första hand om sitt eget barns hälsa men tanken att felen ska rättas till så att andra barn inte ska drabbas av samma sak är också rätt naturlig.
Citat:
Alldeles oavsett thiopentalhalter så var flickan döende vid det här laget. Målet gällde om den åtalade hade sas påskyndat flickans död, men bevisniugnen var svag, och åklagaren kunde inte presentera en ordelig gärningsbeskrivning. DOmstolen frikände på goda grunder, och åklagen accepterade detta genom att inte överklaga domen. Visst kunde det gått till förundersökning, men det var ett stort misstag av pklagaren att åtala.
Nej, det är helt riktigt, det hör till de ca 10% av fallen eller så som trots att åklagaren bedömer det, inte håller i domstol.
Citat:
Så föräldrarnas reaktion. Ja, att ett barn dör är en tragedi naturligtvis, men det blir ju inte bättre av att någon som av allt att dömma är helt oskyldig åtalas.
Nej, men där får man nog tänka sig att föräldrarna inte nödvändigtvis såg ett åtal av den specifika läkaren som det enda möjliga slutresultatet. Det som de gått igenom innebar enorm psykisk press, det är inte rimligt att förvänta sig att de ska kunna överskåda alla upptänkliga konsekvenser av sina handlingar med den kunskap och den information de hade på handen då de anmälde, tror jag. De kanske inte ens visste vilket utfall de själva ville ha utan desperat drog i de trådar de kände till. Det får man nog anse som ganska naturligt i en sådan situation. Själva har de väl sagt i den stilen.
Citat:
Felbehandlignen låg ju längre tillbaka, och det skall påpekas att det är tveksamt om flickan klarat sig även utan felbehandlingen. Sorgearbete kan se olika ut, ibland kan de sörjande leta efter någon att skylla på, men i det här fallet är det nog polis och åklagare som mer bär skulden att det gick så illa, som till ett väldigt dåligt åtal.
Att flickan ÄNDÅ inte hade klarat sig är så klart bara spekulation, men återigen, man får se det i kontext av den press, sorg, informationsbrist etc de har beskrivit att de upplevde. Men visst är det så att åklagaren i efterhand tagit ett felaktigt beslut, det gör de som sagt i typ 10% av fallen har jag sett statistik på nånstans. Ur ett medborgarperspektiv ska det ju strikt taget inte vara värre om en åklagares felbedömning råkar drabba en läkare än en tandlös, våldsam tjackpundare med 18 tidigare domar i bagaget. Friande dom är friande dom. Det blir så ibland, jag tror inte det finns nåt att göra åt den saken, men har du förslag så för all del beskriv dem.
Tycker man det är ursäktligt att man slarvade med medicinska journaler under en vanlig arbetsdag får man nog se det som ursäktligt att en förälder vars barn precis har dött springer iväg och gör en polisanmälan utan att ha varken grunder eller konsekvenser helt klara för sig. Inte sant?