Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Principen brukar annars vara att man frikänns om man inte kan bevisas skyldig. Det är en liten, men viktig skillnad.

Huruvida rätten dömer i ena eller andra riktningen tycker jag verkar svårt att gissa. I synnerhet som rättegången inte varit ännu, dvs förhören i rätten har inte hållits.

Well put! Ffa de av mig fetstilta bitarna!!

Kategoriska nekanden brukar räcka ganska långt. Man behöver uppenbarligen inte ens vara trovärdig, som i fallen med Hokan Goran eller Mats Alm. Det rimliga tvivlet på mätvärdet motsvarar tveksamheterna kring dödsorsaken hos Linda Chen. Det behöver inte vara så att flickan nödvändigtvis togs av daga alls och med ett trovärdigt nekande - och en läkare är i grunden trovärdigare än andra - kan det bli omöjligt att bevisa brott bortom rimligt tvivel. Naturligtvis är det spekulationer, men det var det Eloge bad om.

Någonstans har också påpekats att rättegångar sällan avgörs direkt av vad som sägs och hur det sägs i rätten.

Och varför inte ett D- och E-prov också?

Om rättspraxis i andra fall säger att det räcker med ett enda prov skall väl mycket till för att avsaknad av ett B-prov skall leda till att den åtalade läkaren frias, speciellt om mätvärdet har väldigt stor marginal till laglig nivå. Ett extremt mätvärde tycker jag snarast talar för att fälla, om man nu inte med tillräcklig stor säkerhet kan påvisa att det extrema värdet kan bero på ett mätfel eller mättekniskt fel som ger ett mätresultat av helt fel storleksordning.








Ibland kan till synes motsägelsfulla vittnesmål verka i riktning mot att fälla och ibland kan väl till synes motsägelsefulla vittnesmål stärka trovärdigheten. Det man verkar tycker spreta är väl främst att en anhörig inte verkar ha observerat vad som hände på slutet utan skjuter in sig på vad som eventuellt hände runt en timme innan döden.

Det mest suveräna vittnesmålet om man vill dra fram något som talar för fällande dom är väl att den åtalade läkaren säger att hon destruerat allt tiopental på sjuksalen. Detta gör ju att storleksordningen på mätvärdet måste vara av så otroligt fel storleksordning för att läkarens uppgifter skall stämma med mätresultaten. Det blir även väldigt svårt att få läkarens uppgifter att stämma med vad försvaret säger i miniminivån på den mängd tiopental som babyn fått i sig om hon gör gällande att hon destruerat allt tiopental på sjuksalen.

Inte vet jag väl om du har rätt i att man fäller på A-prov i svenska domstolar, men om det är så tycker jag i princip att det är fel. I labsammanhang när det gäller forskning så har man ett krav på sig att kunna reproducera resultat. Vill man vara riktigt säker vill man ha tre sammanfallande värden, man talar om tripplikat. Gamla labrävar jag har talat med har sagt att det inte är helt ovanligt att ett prov gett ett uppseendeväckande resultat, men att det inte sedan har gått att upprepa. I nämnda fall med de extrema värderna, så borde man tagit ett andra prov för att bekräfta det första, och gärna ett tredje. Vidare borde man tagit vävnadsprover och blodprover från andra delar av kroppen. Hade dessa tytt på thiopentalfrögiftning hade man haft ett starkare case.

Med ditt resonomang, så blir det ju så att hela fallet bygger på den tekniska bevisningen, som åtminstone jag anser otillräcklig.

Varför tror du att en person som blåst positivt in en alkoholmätare tas in till stationen för ett blodprov alternativt genomför två nya utandningsprov i en annan typ av utrustning (som ibland finns på fältet)? Och nu talar vi om något i sammanhanget så trivialt som en rattfylla (där således praxis är A, B samt C prov).

Så gör man när det går att genomföra och det är såklart det bästa och mest rättvisa.

En annan fråga man kan ställa sig är i så fall om man kan ställas för rätta och kanske till och med fällas för rattfylleri om man blir stoppad, det enda som finns är en sållningstest och vittnesmål om att föraren varit full som en kastrull, då denne stoppats.

Svaret på detta (det har hänt, om nu någon tvekar) är ju en sorts svar på hur man gör i de lägen där man inte har vattentät, 100% teknisk bevisning, men det ändå ser illa ut. Saken får prövas i sin helhet, alla vittnesmål beaktas, och sedan får nämnden (domarna) avgöra saken.

Fanns det något som hindrade RMV att följa sina riktlinjer i detta fall eller vet du varför man inte följde dem?

Sitter du på svaret när det gäller fall av bristande test av alkohol?

Till en annan fråga:
Har Hurtig fått ok för sin önskan att "fråga vissa experter mot varandra" i förhandlingen?

I första frågan är min hypotes att man blivit ställd på efterhand på grund av man inte ens misstänkt några oegentligheter, man har tagit proven på ren rutin och man har inte väntat sig några som helst intressant från blodprovets analys. Därav ouppmärksamhet och dröjsmål, så länge så att kroppen kremerats.


På andra frågan, javisst. Övertygande bevisning om berusningsgrad måste inte vara teknisk. Framgår det av trovärdiga vittnesmål att så är fallet blir man fälld, om man kört bil.

Däremot är det så att man kan inte framgångsrikt hävda att man varit nykter med hjälp av vittnen, ifall man har tekniskt korrekta blodprov eller utandningsprov emot sig, medan samma prov kan fria om det saklöst visar att man inte varit alkoholpåverkad. Logiken bakom förstår du.

Ett litet förtydligande i marginalen bara. Om ett mätvärde är fel så är det just fel. Man kan inte på något allmängiltigt sätt skatta alla fel och omvandla dem till dess egentliga värde, man kan inte på något enkelt vis utgå från att om ett det felaktiga mätvärdet är gigantiskt stort så är det egentliga värdet åtminstone jättestort.
Tror du att du kan ställa samman några domar i rattfyllerimål där sålunda bristfällig teknisk bevisning legat som beslutsunderlag?!

Det kan jag inte enkelt, men jag kan citera lagtexten som som gör det möjligt:



Gränsfall till topic, förstås, men avsett att peka på att domstolen kan pröva det mesta, utan hinder av att det saknas formell teknisk bevisning. (Men det blir ju inte lika busenkel bevisning som med ett tydligt prov, förstås).

PS: Det finns ett fall som refererats i pressen, där två ambulansmän vittnat om rattfylla. Där fälldes den åtalade helt utan teknisk bevisning, enbart på ambulansmännens utsaga. 1998, tror jag.

Det skulle vara synnerligen intressant att höra chefen för rättsläkarstationen i Solna förklara att ibland tror vi inte att polis/åklagare har verklig anledning att misstänka något så då utför vi obduktionerna på en höft.

Allavarligt talat:
RMV följer inte alltid sina egna föreskrifter?

I detta fallet fick man dessutom de första mätvärdena före kremeringen.

Kan rutinerna verkligen varit så dåliga att bristen på prover beror på slarv?