Mer om tveksamma påståenden från Wold-Wennerås i en debattartikel:
http://www.anst.uu.se/dla05000/Kvinnorskarriar.html
"Diskussion
Valet mellan karriär inom eller utanför universitet görs ofta under åren närmast efter disputation. Denna period sammanfaller för många kvinnor såväl som män med småbarnsföräldraskap. Det skulle därför vara anmärkningsvärt om inte rådande eller planerad barnsituation i någon mån bidrog till karriärval, i synnerhet med tanke på den osäkra anställningssituation som ofta råder vid universitet efter disputation.
Slutsatsen från Wennerås och Wold att barn inte påverkar kvinnliga forskares vetenskapliga produktivitet synes vara alltför kategorisk och beaktar som framgår ovan inte undersökningarnas storlek, tidsperiod, forskningsområde och land. Flera av studierna gäller mycket små statistiska material. Alla tre rapporterna från de nordiska länderna visar tvärtom att tiden med små barn upplevs som en stressfylld period. Dessutom finns en uppenbar risk att intrycket av bibehållen vetenskaplig produktivitet under småbarnstiden beror på ett kontinuerligt bortfall från de universitetsanställda av forskare som inte fortsätter publicera i samma utsträckning.
Föräldrasituation torde vara svår att jämföra mellan länder om inte typen av barnomsorg beaktas. De tre undersökningarna från USA måste tolkas försiktigt eftersom föräldraledighet är kortare och deltidsarbete betydligt mindre vanligt än i Sverige. Dessutom är barnflickor vanligare i USA medan daghem av svensk model knappast är ett dominerande alternativ. Även kvinnliga disputerade i länder som Portugal, Spanien och Östeuropa har troligen barnflickor eller hjälp från släktingar oftare än svenska forskare.
Den norska studien (11) visade att kvinnor ofta konkurrerar med män som är yngre om anställningar. Översatt till svenska förhållanden skulle detta kunna innebära att kvinnor kan ha svårare att konkurrera om den första anställningsnivån efter disputation, forskarassistent, som vanligtvis i första hand skall gå till personer som disputerat högst fem år tidigare.
KVA:s enkät fick flest förslag till förändringar beträffande just anställningssituationen och flera av förslagen hade koppling till familjebildning. Enkäten visade dessutom att kvinnor vid universitet oftare är barnlösa än dem utanför universiteten (34% mot 23% för dem som disputerat 1988-95). Även om det skulle vara så att kvinnors produktivitet i form av vetenskapliga artiklar inte påverkas av barn så är det utifrån KVA:s enkät sannolikt att barnsituationen likväl har betydelse för kvinnors karriärval.
Flexibla daghemstider skulle kunna vara en rimlig åtgärd, i synnerhet för forskare med en hög grad av experimentell versamhet eller fältarbete. En sådan förbättring av barnomsorg får på intet sätt minska viljan till andra förändringar som kan öka möjligheterna för kvinnor att forska vid universitet. Även andra orsaker såsom eventuella manliga nätverks hämmande inverkan borde utredas. KVA-rapporten påpekar också att problem och hinder för kvinnor inom universitet sannolikt är mycket olika mellan ämnesområden. Ytterligare studier är därför önskvärda som jämför kvinnor och män inom enskilda forskningsområden.
Kritiken mot KVA:s enkät förefaller utifrån övriga studiers olika brister alltför kategorisk och orättvis. Samtliga undersökningar bör självfallet bedömas lika kritiskt. En av de stora fördelarna med KVA:s undersökning är att den gäller ett stort material, nästan lika stort som de tre andra nordiska undersökningarna tillsammans, och betydlig mer homogent.
Med hänsyn till KVA-enkätens resultat och de tidigare studiernas resultat såväl som brister komplikationer är det rimligt att föräldraskap och föräldraledighet även i fortsättningen beaktas vid tillsättande av anställningar och vid bedömning av ansökningar om forskningsanslag. Förutom de otillfredsställande tjänstekonstruktionerna efter disputation kan barnsituation vara en faktor som bidrar till att en större andel kvinnor än män lämnar universiteten efter disputation."