Är livet rättvist om man tror på Gud?

Jag kan inget om religion men har funderat på en sak. Om man tror på Gud, tror man då att livet är rättvist? Men man kan väl välja lite själv vad man tror.

Jag tror på Gud av den anledningen att jag tror inget eller ingen kan vara Gud. Därför finns Gud (som ett väsen). - Gud i världen.
Men jag vet i hundan om jag tror att livet är rättvist. - Gud i tiden.

Vad menar du med rättvist?

Rättviseaspekten är säkert viktig i många människors gudstro. Se bara på det katolska konceptet skärseld där man måste plågas en viss tid för att "jämna ut" ens syndiga liv.

För oss ateister är livet synnerligen orättvist, jag tror inte jag får något straff efter döden om jag varit "ond", ej heller tror jag någon belöning väntar om jag har varit "god". Så för att svara på din fråga: JA, livet ter sig nog mer rättvist för religiösa eftersom de kan vänta sig någon form av belöning eller straff.

En möjlig invändning (när det gäller abrahamitiska religioner åtminstånde) är att era "efterliv" ofta är absoluta, dvs en evighets härlighet eller en evighets plåga. Man kan tycka att det är djupt orättvist att jag ska behöva plågas en hel jävla evighet för synder jag begått under blott 70-80 år.

Det är ju bara pinsamt..


Du får inte mer än du själv tar dig för...

Att sedan sitta och gnälla om orättvisa är ju bara löjligt..

Du är isåfall inget annat än en evolutionär återvändsgränd..

- Bort med dig, säger evolutionen..

Nu ser du vad du vill se. Jag gnäller inte ett dugg, tvärtom är jag mycket tacksam.
Kan du påstå att det är rättvist att vissa föds Aidssmittade i ett krigshärjat, utfattigt land medan andra föds i ett Sverige där det värsta problemet är bussen kommer för sent ibland?
Som sagt, får man ingen "utjämning" efter döden är livet inte särskilt rättvist.

Bonus: Att avsluta varje mening med två punkter är inte vedertagen praxis i något civiliserat land, var god lär dig elementärt skriftspråk innan du kallar andra för evolutionära återvändsgränder.

Annars läste jag endast ditt självömkande svar:



Men det är klart.. anmärk på mitt bristande skriftspråk ifall det gör dig nöjd..

Det är ändå ingen som bryr sig..

Du bör veta att olika kristna grenar har synnerligen olika syn på rättvisebegreppet i förhållande till Gud. Kalvinismen, med sin starkt betonade (och synbarligen extremt "orättvisa") doktrin om dubbel predestination, framstår som betydligt mer hårdhänt i detta avseende än till exempel lutherdomen eller katolicismen.

Hurdå självömkande? Det enda jag skrev är att ateister inte tror man får något straff efter döden om man är elak och ej heller någon belöning om man är snäll, på så sätt är livet mer "rättvist" för religiösa. Jag tycker inte synd om mig själv för det.

Du skrev:


Var så vänlig och ta bort relativistiska koncept som "ond" och "god"..

Vad har vi kvar?

- En gnällig ateist som yrar om busstider..

Skaffa barn eller håll käft..

Nu är jag mer den som ser på religion som något symbolisk och tror nog inte på att man bokstavligen hamnar i helvetet efter sin död om man syndat, utan att man hamnar i helvetet på jorden medan man lever tex.

Okej... man får tro lite som man vill med andra ord? Jag tillhör ingen kyrka eller religon, men om jag inte tror livet är rättvist vilken religion skulle passa mig då?

Jag tycker inte Smutz gnällde alls.

Tubbo: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, allt jag gjorde var att framföra ståndpunkten att livet torde framstå som orättvisare för ateister jämfört med troende.
Topic är "Är livet rättvist om man tror på Gud?" och jag gav min syn på den saken. Jag föreslår att du gör samma sak och säger din mening i den frågan istället för att söka gräl med mig, vad du tycker om mig bryr sig varken jag eller TS om.