2009-04-03, 21:12
#1
1) Okej, anta att vi har en bank som ingen har förtroende för eftersom den sitter på massa toxic assets, d.v.s. tillgångar som faller i värde / svåra att värdera på marknaden.
2) Man delar upp banktillgångarna i två högar, den ena med bra, säkra tillgångar, den andra högen med dåliga, svåra att värdera-typen av tillgångar.
I det här steget har jag en liten sidofråga:
------
Här bygger man alltså formellt två banker? Hur fungerar det mer utförligt, att moderbanken/den ursprungliga banken startar ett nytt dotterbolag, en "bad bank" som köper upp alla toxic assets från moderbanken, som då blir en "good bank"?
Eftersom staten är med på noterna får det nya dotterbolaget, "the bad bank", banktillstånd snabbt utan vidare kontroll? Behövs banktillstånd (utlåningstillstånd) överhuvudtaget, i så fall varför?
Varför räcker det inte med ett dotterbolag som sitter på toxic assets? Varför just "bad bank". Är det så, kanske, att bankrättigheterna ärvs ner till dotterbolagen? Finns det ett egenvärde i att ha "the bad bank" som just bank?
------
Okej, jobbig text över. Nu till frågan.
3) Nu har man en "bad bank". Vad händer nu? Har denna bank fått ett specialtillstånd av staten att vara i ett dvaltillstånd där den inte betalar för sin verksamhet, et.c..., tills marknaden för de giftiga tillgångarna stabiliserats?
Företaget slipper betala skatt (specialtillstånd av staten) och man fryser helt enkelt ner tillgångarna. Vad händer med lånen?
När väl marknaden/priserna stabiliserats kan tillgångarna säljas av med (antagligen) reaförlust.
Eller kommer moderbanken betala för "the bad bank" när väl utlåningen hos moderbanken väl har börjat komma igång?
Eftersom "the good bank" har en stabil, mätbar, kapitaltäckning så kan ju belåningen åter börja och inkomsterna rulla in då när marknaden har förtroende för uppbackningen. Därmed kan ju "the good bank" förhoppningsvis betala för "the bad bank", om den nu inte sitter på alltför många giftiga tillgångar... och då borde den ju självdö som vilken annan verksamhet som helst.
Kan inte riktigt formulera det, men det känns som en bank i privat ägo/utan statlig hjälp inte riktigt kan lösa ett sånt här problem själv. Staten har ju alla möjligheter att ändra ramverket men det har väl sitt förtroendepris det också.
Skulle uppskatta om någon orkade läsa igenom och reda ut dessa frågetecken. Har fetstilat frågorna.
2) Man delar upp banktillgångarna i två högar, den ena med bra, säkra tillgångar, den andra högen med dåliga, svåra att värdera-typen av tillgångar.
I det här steget har jag en liten sidofråga:
------
Här bygger man alltså formellt två banker? Hur fungerar det mer utförligt, att moderbanken/den ursprungliga banken startar ett nytt dotterbolag, en "bad bank" som köper upp alla toxic assets från moderbanken, som då blir en "good bank"?
Eftersom staten är med på noterna får det nya dotterbolaget, "the bad bank", banktillstånd snabbt utan vidare kontroll? Behövs banktillstånd (utlåningstillstånd) överhuvudtaget, i så fall varför?
Varför räcker det inte med ett dotterbolag som sitter på toxic assets? Varför just "bad bank". Är det så, kanske, att bankrättigheterna ärvs ner till dotterbolagen? Finns det ett egenvärde i att ha "the bad bank" som just bank?
------
Okej, jobbig text över. Nu till frågan.
3) Nu har man en "bad bank". Vad händer nu? Har denna bank fått ett specialtillstånd av staten att vara i ett dvaltillstånd där den inte betalar för sin verksamhet, et.c..., tills marknaden för de giftiga tillgångarna stabiliserats?
Företaget slipper betala skatt (specialtillstånd av staten) och man fryser helt enkelt ner tillgångarna. Vad händer med lånen?
När väl marknaden/priserna stabiliserats kan tillgångarna säljas av med (antagligen) reaförlust.
Eller kommer moderbanken betala för "the bad bank" när väl utlåningen hos moderbanken väl har börjat komma igång?
Eftersom "the good bank" har en stabil, mätbar, kapitaltäckning så kan ju belåningen åter börja och inkomsterna rulla in då när marknaden har förtroende för uppbackningen. Därmed kan ju "the good bank" förhoppningsvis betala för "the bad bank", om den nu inte sitter på alltför många giftiga tillgångar... och då borde den ju självdö som vilken annan verksamhet som helst.
Kan inte riktigt formulera det, men det känns som en bank i privat ägo/utan statlig hjälp inte riktigt kan lösa ett sånt här problem själv. Staten har ju alla möjligheter att ändra ramverket men det har väl sitt förtroendepris det också.
Skulle uppskatta om någon orkade läsa igenom och reda ut dessa frågetecken. Har fetstilat frågorna.