Dammade av dubbel-vinylen
"The River" (1980) nu på eftermiddagen.
Ett fängslande kollektiv av låtar med ömsom yster spelglädje, ömsom nedstämdhet och mörker.
(Var ju tänkt som en enkel LP för release hösten-79, men B.S drog i handbromsen och sa helt sonika att det skulle med mera, varpå släppet sköts upp ett helt år. Drygt 50(!) låtar ska tydligen ha varit med i matchen om att få deltaga på det slutliga dubbelalbumet...)
En riktig berg- och dalbana i känslor från upphovsmannen, precis mitt i hans klassiska 75´-85´-period.
Jag tycker mycket om just känsloväxlingarna i materialet, där det blir uppsluppenhet och melankoli i en enda underhållande röra.
Ser föregångaren "Darkness At The Edge Of Town" två år tidigare som en ren systerskiva och förelöpare till denna, och efter kommer ju den i sammanhanget
ännu mer dämpade "Nebraska".
Ett album (N) som tog många dåtida fans på sängen, s a s...