DPT, egodöd och loopar.

Den här rapporten kommer inte att innehålla så mycket action, eftersom jag satt ihopkrupen på samma plats under hela trippen.
Det var min första gång på hallucinogena och såhär i efterhand ångrar jag lite att jag inte började med en normaldos.
Jag trodde att "stark tripp" innebar att man fortfarande skulle kunna gå omkring och utforska världen.
Istället tappade jag all kontakt med verkligheten och trodde inte att jag någonsin skulle komma tillbaka igen.
Dock så vill jag väldigt gärna göra det igen, men kanske på halva dosen då, så att man kan äventyra lite också!


Jag är: tjej, 18år, 164cm, 48kg.
Tidigare erfarenheter:
Ecstasy, Mephedrone, Amfetamin, Efedrin, Hasch.
Substans: 150mg DPT
Tid: ~3h


Innan trippen
Min pojkvän kom förbi mig vid halv sju. Jag hade packat ner lysrör, toapapper, vatten, block+pennor, extra kläder och laddat mobilen
med lite extra trippig musik. Nervösa och förväntansfulla började vi gå mot ett område med kohagar som ligger 20min utanför stan.
Det blåste helt galet mycket och jag insåg redan nu att mina dubbla koftor inte skulle vara tillräckligt för kvällens äventyr,
men jag räknade med att jag snart skulle få annat att tänka på än att frysa.
Väl framme så börjar vi utforska området lite och kommer till slut fram till en bergssluttning som vätter mot stan.
Det var väldigt vackert med utsikt över åkrar, stadskonturerna och kvällssolen. Inga småkryp heller, perfekt!
Vi sätter oss i en vindstilla liten "krater" och gör oss hemmastadda en stund.

19.50 - Nu är det dags
Jag tar fram dvd-fodralet med zippåsarna och fördelar noggrant innehållet i lagom stora linor. Vi turas om att nosa upp dom,
inte helt utan ansträngning med tanke på att vi båda var smått förkylda. YUUK, det var starkt och smaken av pulvret som
rinner ner i halsen är hemsk, vi delar på mitt sista tuggummi men det hjälper inte särskilt mycket.
"Är du nervös?" frågar jag. "Nej, det är ingen idé att vara nervös nu". Sant.

20.10
Solen går ner helt nu och jag känner mig tung i huvudet. Färgerna börjar snabbt bli starkare.
Jag frågar hela tiden min pojkvän om han inte känner något, orolig för att han ska lämnas bakom.
Nu slår det på snabbare och snabbare, från att se vindens färger och magiska träd så blir allting nu plötsligt intensivare.
Nu börjar det! Tänker jag, och får höra att det syns på min ögon att jag håller på att försvinna från honom.
färgglada linjer växer fram och hela världen blir ett slags rutnät, det ser ut som en ofärdig datoranimering!
Jag är fascinerad och vet inte riktigt vad jag ska göra, verkligheten försvinner mer och mer.

Det är nu jag börjar bli rädd, jag ser snart inte omgivningen längre och jag känner inte min kropp.
"Var är verkligheten? Vad händer?". Jag tar tag i min pojkvän, för jag vet att han är på riktigt. Eller?
Jag försöker förklara för honom att jag försvinner, men det är svårt att prata nu, orden tappar mening.
Jag har ingen aning om vad klockan är, tiden har upphört att existera helt.
Verkligheten bryts ner i fler och fler delar, jag krymper till en pytteliten partikel.
Jag ser inte någonting omkring mig, inte min kropp, inte min pojkvän, ingenting.
Det är som att jag fastnat i en microdels sekund, och jag ser en oändlighet av allt som händer under den tiden.
Allting delas upp i miljarder bitar framför mina ögon. Ljud är för stort för att jag ska höra något.
Jag vet inte hur man pratar längre och till slut kan jag inte ens tänka. Jag är på gränsen till att sluta existera.
Just nu är jag bara en själ, så liten att ingen någonsin kommer att hitta den.
Det måste vara detta som kallas egodöd?
Det enda jag känner är ett stort obehag och rädsla för att jag har fastnat här. Jag kommer aldrig mer att
få leva i den vanliga världen, jag bara "är", och kommer vara tvungen att leva resten av mitt liv
i ett bisarrt slowmotion. Jag kan omöjligt förklara vad jag såg eller kände under den här stunden,
det var det sjukaste jag känt/sett i hela mitt liv! Innan jag bröts ner till den där lilla själen
så fann jag "meningen med livet", och det var inte ett skit. Allting gick runt i loopar, om och om igen.
Ljud, materia, tid, tal, känslor och rymd hängde ihop och alla frågor ledde till nya frågor men ändå
till samma svar. Makes no sense at all. Allting var ett med allting, men det var ingenting alls.
Ni som har upplevt det själva vet vad jag menar..?

Jag började komma tillbaka igen, jag såg min pojkväns ansikte lite svagt. Jag försökte prata med honom,
men allting var så overkligt. Sen gick det i vågor, när jag trodde att det skulle försvinna så blev det
intensivt igen. Sedan sker något helt sjukt som sätter mig i något slags nervöst paniktillstånd.
Helt plötsligt spolas allting bakåt, som en film. Jag ser hur allting händer i fel ordning,
han säger saker som han redan har sagt, men det sker åt fel håll. Allting rör sig baklänges.
Jag är livrädd nu, han var mitt ända hopp att komma tillbaka, men inte ens han var verklig längre.

Här någonstans, efter 2-2½h, så spyr jag rakt ut. Sedan börjar jag långsamt komma tillbaka,
även om det går i kraftiga vågor. Jag känner en oerhörd lättnad och håller stenhårt i min älskling.
Han själv har inte alls varit lika påverkad som jag, han kunde ta upp mobilen och kolla vad
klockan var under hela resan (vilket var väldigt skönt, för då kunde han lugna mig med hur lång tid det var kvar).
När klockan passerat elva är jag tillräckligt närvarande för att vi ska kunna gå hem igen.
När vi börjar gå är världen mystisk, stenar förvandlas till en gravplats och träden blir en läskig trollskog.
Men det går över väldigt snabbt.
Jag kliver in i mitt rum vid 23.30 och ser att mina gigantiska pupiller fortfarande pumpar frenetiskt i otakt.
Jag kunde inte somna förrän efter fyra, trots att jag var helt utmattad.



Jag spelade in hela trippen med min mobil haha. Det läskiga var att mycket av vad jag hört honom säga
och sett honom göra, speciellt under händelseloopen, inte hade ägt rum alls!

Dom vanligaste fraserna jag använde var:
Prata med mig! Snälla? (säkert 30ggr!)
Vad är klockan? (Typ var 5-10e min)
Vill inte...
Sen lite roliga mysko saker jag sa:
Jag fryser. Jag menar det är varmt. Jag fryser.
Va? Vadå va? Vad gör du? (Pratar med mig själv?)
Vad händer? nej, jag vill inte.
Och min pojkvän när han försökte få kontakt med mig utan framgång:
Vad ser du? Är du helt borta? Hör du mig, hallå?
(Jag var helt knäpptyst)

Jag vet att jag inte är någon mästare på att skriva, men jag försöker så gott jag kan :) Hoppas det är läsbart!

Bra tripprapport, du beskrev mycket mer hur fuckad man faktiskt är i skallen när man trippar än dom flesta här brukar göra =) 4.5/5

Man blir å andra sidan mer fucked up på DPT än de flesta andra droger, och 150 mg nasalt första gången man testar en hallucinogen är en ganska fucked up dos.


Det hade du inte trott om du tagit dig tid att läsa på i fem-tio minuter, DPT är ingen partydrog direkt. Nåja, skönt att det gick fint, 150 mg nasalt har ju resulterat i en och annan sjukhusvistele.

Jag är själv lite sugen på att beställa 100mg av detta från ND, tänkte köra allt på en gång upp i snoken. När du säger sjukhusvistelse, är det då för att du blivit så borta att någon kommit och omhändertagit dig eller för att du mått fysiskt dåligt? (varit nära döden?)

Mycket bra tripprapport f.ö. TS! 4/5

DPT kan för vissa slå på hjärtat och pulsen hårdare än Kokain, du kan läsa trippr rapporter på erowid där det finns många som har skrivit om hur de enligt doktorerna varit nära döden. och de tog heller inte en sån stor dos som 150 mg. Så starka Psykadeler ska man inte leka runt med då de kan spöka till riktigt ordentligt med hjärnan och specielt inte DPT då det även är farligt rent fysiskt.
Du borde ta det lugnare med drogerna eller när du trippar. Vet hur din pojkvän kände sig att måste ta hand om nån som har massa mind loops. Det är riktigt drygt kan jag säga!

rätt kass tripp rapport 2/5 visar att alla helt enkelt inte ska ta Psykadeler

Nja, vissa psykedeliska droger är ju rätt harmlösa, iaf LSD och svamp som är de mest beprövade.

Vad skönt! man vet inte riktigt hur dumt det låter för andra när man skriver haha ^^

Jag hade ändå läst på rätt ordentligt innan, men jag hittade inte så många tripprapporter på stark dos så jag visste inte riktigt. Men jag tänkte att ska jag ta det så kan jag lika gärna göra det ordentligt! Och det stod ju inte direkt "Ta så här mycket så kommer det gå åt helvete", fast det kanske det borde. Lite dumt såhär i efterhand kanske, men ingen skada skedd!(:

Kommer definitivt att ta det lugnare i fortsättningen, man lär ju av sina misstag. Behöver uppleva det för att jag ska förstå hur starkt det kan bli om man inte är försiktig!
Min pojkvän led nog inte så mycket av det, jag kunde ju inte berätta för honom hur det kändes, så han höll bara om mig och så :) Dessutom var han ju lite borta han med, men han verkade mer ha en trevlig upplevelse än psykad :P

Jag tycker visst att jag får ta det, men i mindre doser. Det är ju som att säga att om man får IG på ett prov så får man inte gå i skolan :P

Det får väl anes vara ganska oförsiktigt att börja med en "stark dos" på ett preparat i en drogkategori som man helt saknar erfarenhet i, i synnerhet om man inte ens kollar upp risker eller känner till speciellt mycket om effekterna (DPT är inte direkt en typisk utforskarpsykedelia som man springer runt på, vilket förmodligen väldigt få rapporterar om). Men jag ska inte vara någon jävla gnällkärring i din tråd, jag menar bara att du ska vara rädd om dig inte bara för egen skull utan även för andras. DPT, som har funnits i snart sextio år och är fortfarande helt oklassad, om folk använder det alltför ansvarslöst kanske det blir ändring på det snabbare än nödvändigt.


Jo du är ju 18, ungdomen har ju både sina fördelar och nackdelar.

Men visst DPT har inte orsakat några kända dödsfall, finns ju en ganska välkänd FB-are som sköt i sig 100 mg, och anses ju vara ett sakrament av flumkyrkan The Temple of the True Inner Light.

Kass tripp rapport?
Klarar utan problem av att använda sig utav det svenska språket.
Svartaspetsar beskrev känslor riktigt bra dessutom och jag kände då att jag var mer än nöjd efter att ha läst det hon skrivit.
Bara för att man klantat till det med doseringen så betyder det inte att tripp rapporten är usel?

4/5!

Helt sjukt vad du kan beskriva grejjer bra !
Helt mållös är jag.
5/5 brödrostar

Ja dumt gjort var det, men ingenting jag ångrar. Fast jag inser ju såhär i efterhand att det KUNDE ha gått illa.
Inget utforskande alls?:O Om man skulle ta 30-50mg, hur skulle upplevelsen bli då? Jag önskar att hela trippen var som när jag nästan var helt tillbaka, sådär mystisk och overklig, men man ska ändå kunna bete sig normalt haha :P