Olöst mord: Gunhild Hietanen, Köping, 1966.

Den 4 februari hittades finländskan 42-åriga Gunhild Hietanen mördad i sin bostad i Köping. Hon hade utsatts för sexuellt övervåld.

Offret arbetade som ekonomibiträde på ålderdomshemmet i samma stad. Hon var känd som en plikttrogen, tillbakadragen och stillsam kvinna som inte hade några fiender. Hennes 17-åriga dotter kunde inte ge polisen några som helst ledtrådar i spaningarna efter mördaren.

En 26-årig norrman tilldrog sig polisens intressen. Han var identisk med den s.k. "Toppluvan". Detta namn fick han p.g.a. att han hade en säregen toppluva på sig som vittnen hade sett gå omkring i omgivningarna där offret påträffades. Han delgavs misstanke om mord men friades.

Detta tragiska mord blev mycket omskrivet på sin tid och polisen lade ner stora resurser som tyvärr inte gav någonting.

Är det kanske någon annan som har mera information att dela med sig ang. detta mordfall?

Hittade detta:


Svårt att förstå vad som menas? Jag med. Det är en Google-översättning av http://www.murha.info/phpbb2/viewtopic.php?f=15&t=660

Verkar som att någon spekulerar i att det skulle kunna vara en seriemördare som ligger bakom? Eller nåt sånt? Kanske någon kan finska?

En nästan lika surrig version på "svenska":

http://www.murha.info/phpbb2/viewtop...&t=660&start=0

Det är intressant att se att det finns än idag någon som diskuterar detta 43 år gamla mord. I Sverige har det mig veterligen aldrig varit uppe till diskussion. Tyvärr fattade jag inget av vad som stod där.

Hoppas att någon som kan finska kan göra en liten översättning? Vore mycket intressant.

Minns själv detta mord mycket väl. Alla de stora tidningsdrakarnas löpsedlar var täckta med mordet på henne. Även nyheterna på TV tog upp detta fall.

Tråden på svenskamord.se gav väl inte direkt några nya uppslag heller...?

Ja det verkar som om någon spekulerar om en ev. seriemördare. Tydligen flyttade iaf Gunhild Hiatenen från Helsingfors till Sverige 1960 och att hon var frånskild. Samt att hon hette Pike i efternamn som ogift.

Nej inlägget på Svenska Mord ger inte mera för det inlägget kommer ursprungligen från samma kortfattade källa.

Hoppas verkligen på en riktig översättning från finska till svenska. Verkar intressant denna spekulation ang. en ev. seriemördare.

Förmodligen inte relevant för fallet men vet någon var/vem pappan till den 17-åriga dottern var? Finner denna fråga intressant då närstående alltid ska undersökas i mordfall och att skilsmässor var mycket ovanligare på den tiden jämfört med idag.

Det är en intressant fråga du ställer. Eftersom mordoffret var frånskild när hon flyttade till Sverige och tog dottern med sig så blev hennes f.d. man ev. kvar i Helsingfors?

Det lilla jag har läst om detta (ej då det begicks) så har jag aldrig kunnat hitta något om att den f.d. äkta mannen skulle ha varit misstänkt. Inte ens dottern verkar ha varit inne på denna linje?

Att dottern inte misstänkt det är väl i sig inte konstigt, det är nog bland det värsta man kan vara med om, att den ena föräldern mördar den andra, även om man skulle veta saker som tydde på det så skulle man förneka det för sig själv och sin omgivning, särskilt om man är så ung som 17 år. Därmed inte sagt att det är så i detta fall, bodde han i Finland är det nog inte så sannolikt, jobbade han på morddagen så kan det så gott som uteslutas, och jag utgår från att sådant kollades kort efter mordet.

Kan gärna försöka, men länken verkar gå till en diskussion om ett mord 1955 i Kemi. Kanske det finns längre ner i tråden? (Dålig tråd-disciplin i så fall...)

OK, hittade det.
Det är alltså fråga om en liten del ur en artikel av Jaakko S. Toikka publicerad i Hymy (slasktidningarnas slasktidning) 1969.
Det börjar med vad någon (en presumptiv seriemördare) skulle ha berättat för en bekant på en krog i Helsingfors om mordet på Elli Immo (Kemi 1955, det som tråden egentligen handlar om). Sedan blir det Bodom-fallet (1960).
Sedan nämns det att han åkte fast för fylleri 1967, och också av någon - icke nämnd - anledning igen var intressant för polisen 1968.
Det är väldigt blommade "slasktidnings-språk":
Herkästi hymyilevä murhaaja oli saanut lisää varmuutta onnistumisestaan. Lain pitkä koura haparoi tyhjää.
= Mördaren, som alltid hade så lätt för att le, hade blivit än säkrare på att lyckas. Lagens långa arm famlade i blindo.
Sedan börjar vi komma närmare händelserna 1966, igen väldigt omständligt och blommigt skrivet.

Jag försöker göra en översättning av resten i nästa post - det verkar ganska magert vad gäller just det här fallet, eftersom artikelns fokus är den presumtiva seriemördaren och fallet Gunhild Hietanen snarast verkar påklistrat för att få till så många tänkbara offer som möjligt.

KARJAKAIVOT Orkar inte kolla om det finns ett svenskt namn - antagligen inte
Karjakaivot är ett par sjöar nära Solvalla idrottsinstitut (i Noux, Esbo). Vid dess strand, på samma udde, har mannens tält stått under tio somrar.
Mannen presenterades för oss som mördaren. Den som presenterade oss var mannens barndomsvän. Jag var med denna mördare när han under en snöfri höstvinternatt hämtade sitt tält från standardplatsen. Samma kväll hade denna man berättat för mig om sin resa till Sverige. Och bakom den historien uppenbarade sig ett nytt olöst kvinnormord.
- Jag var redan i polisbilen, men eftersom mina papper var i ordning så klarade jag mig, berättade mannen innan vi for mot Karjakaivot.


Vid Karjakaivot gick vi tillsammans på svag is och fällde enligt mannens anvisningar tältets stag. Utan att packa ihop tältet förde vi det till en bastu på den motsatta stranden.

Senare gick vår dykare in under sjöns isiga yta. Isen, kölden och de dåliga omständigheterna hindrade inte våra undersökningar, men det som vi inte ännu hittade kommer inte att förbli under ytan. Under vårens lopp fortsätter vi vid Karjakaivot och på andra ställen, under ytorna.

VÄSTERÅS 6.2.1966
När vi kontrollerade tidpunkten då mannen vid Karjakaivot berättat att han pank liftat med polisbil mellan Stockholm och Norrtälje och blivit misstänkt för ett kvinnnomord stod vi igen inför ett oväntat sammanträffande.

I Köping, nära Västerås, hade verkligen mördats en kvinna vid den tidpunkten. Offret var den 42-åriga Gunhild Hietanen. Det rörde sig om ett våldtäktsmord, där det använts ett trubbigt metallvapen/tillhygge på ett sätt som påminde om både Bodomfallet och mordet på Elli Immo.

Detta mord är annars det enda riktat mot en kvinna i Stockholm och omgivande regioner under tiden 1.1.1962-31.12.1967 som ännu är ouppklarat.
Offret var skild 1957 (flicknamn Gädda) och hade flyttat till Sverige från Helsingfors 1960.
Vi undersöker som bäst den möjligheten att mördaren skulle ha känt detta offer redan i Helsingfors.

Det är alltså en mycket liten del av en lång, spekulativ och mycket flummigt skriven text i en skräptidning från 1969. I slutet av artikeln ges "mördarens" namn som Vilho Aleksanteri Parikka.

Du skall ha ett stort tack Aspsusa att du ville översätta denna artikel så att man fick en aning vad som menades. Om det låg någon sanning bakom detta är det ju mycket svårt att uttala sig om?

Ja jag antar att den f.d. äkta mannen kollades upp? Han finns iaf inte nämnd någonstans där jag har kunnat läsaom detta fall.