SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Jag sökte på defekera innan jag lade upp tråden och som du säger, så finns formen inte i ordlistan; men om du säger att man fritt kan nyttja neologismer, så får det vara så.

”Hon bar brickan med sina båda händer”; båda= indefinit pronomen; ”Hon bar brickan med sina två händer”; två= ?

Räkneord.

Jo, men eftersom händer inte kan vara något annat än två stycken (motsvarande båda) i sammanhanget borde väl det kunna vara ett pronomen likafullt, eller?

»Stycken« är något helt annat än händer. Vill man använda det som antal är förkortningen (st.) att föredra alla dagar i veckan. Ser ju inte klokt ut när någon säger eller skriver: två stycken händer. Det räcker med två händer. Behövs inga »stycken« där. Naturligtvis kan de vara färre än två om personen amputerat den ena. Jag kan inte se att alternativet med »två« har något annat syfte än att just understryka att personen inte är enhänt, alltså ett räkneord.

Normal svenska är inte att på anglosaxiskt vis ha possessivt pronomen framför kroppsdelar. Det blir oskönt. Jfr horrören ”Han skakade på sitt huvud”.

”Hon bar brickan med båda händerna” är idiomatisk svenska.

Idiomatisk svenska kanske, men jag håller med dig. Det är ett oskick att använda possessiva pronomen där de inte behövs. Ännu värre blir det om man inte behärskar dem:

Han gick till läkaren för han hade ont i hans ben.

I läkarens ben då.

Det omständliga sättet att använda »of« i tid och otid (»avsjukan« som smittat svenskan) samt dessa possessiva pronomen är ett tecken på hur indirekt engelskan är i vissa fall. Likafullt finns ju denna förkärlek för amerikanska uttryck som upplevs som det motsatta - Keep smiling och Shit happens -.

Jag råkade läsa frasen ”Hon bar brickan med sina två händer …” ur Han Kangs roman ”Jag tar inte farväl” (2024) och blev nyfiken på ”två-talet” som hen så ofta återkommer till i den boken … ”Jag minns att vi båda två … // två avklippta fingrar // två fåglar // tvåfilig gata // ”Det kändes som om det bara var vi två …” Bussens två vindrutetorkare …” Romanen är dränerad med två-talet, av än det ena än det andra.

Varför skriver du inte hon om Han Kang?

Två i det du skriver är räkneord eftersom det visar hur många. När antalet blir fler än två används alla som kvantitativt pronomen: Jag minns att vi alla tre....