Det här med bred musiksmak

Jag tycker att detta är ett mycket intressant ämne, på flera plan. Personligen har jag alltid strävat efter att höra och ta in så mycket som möjligt. Jag är en sann musikälskare och tror inte att jag stött på en enda genre där jag inte funnit något intressant. Jag har inte mycket kreativt att fylla ut min fritid med och har därför tagit min tillflykt till smått överdrivet musikletande(vilket vissa av er tydligen har märkt eftersom jag agerat PM-konsult åt ett otal människor gällande musiktips), jag tankar oftast flertalet skivor varje dag och lyssnar igenom. När jag senast gjorde en sammanställning av alla de genres jag uppskattar såg listan ut så här:

(försökte att inte inkludera alltför många subgenrer)

Nu lär garanterat flertalet personer anklaga mig för att försöka skryta med en bred musiksmak, men det är inte min avsikt. Det är enbart resultatet av att jag väljer att lägga monstruösa mängder tid på att ladda ner, köpa och lyssna på olika sorters musik, det är livskvalité för mig men är ju egentligen ganska nördigt. Jag är dessutom väldigt trångsynt på andra plan, det är bara det att min värld revolverar kring musik på alla möjliga och omöjliga plan och därför hänger jag mig så mycket åt den.

Finns det någon av er som också har förmåga att uppskatta såpass diversifierade musikgenrer? ALLA människor jag stött på, möjligtvis med undantag för en vän som figurerar här på FB under användarnamnet S-Pulse och som förmodligen lär besöka denna tråd, verkar ha någon form av begränsning. Någonstans tar det alltid stopp; indierockare står inte ut med brutalare musik såsom metal och noise, metalälskare står i sin tur inte ut med hip hop, och populärmusiklyssnare i allmänhet verkar ha väldigt svårt för att ta till sig saker som isolationist-ambient, drone och minimalism. Och de som faktiskt gör det skulle garanterat aldrig sätta på en Shabba Ranks-skiva. Har någon annan förmåga att uppskatta musik på många olika emotionella och rent musikaliska(diggande) plan?

En annan sak som jag irriterar mig på är folks faktiska syn på vad bred musiksmak innebär. Givetvis är majoriteten av människor inte musiknördar, och referensramarna blir därför mindre. Men när jag hör någon kalla sig "allätare" och det vid närmare undersökning visar sig innebära "allt från B.B. King till Iron Maiden till Public Enemy" kan jag inte undgå att bli lite förgrymmad. Alla dessa genres härstammar ju ur de afroamerikanska musiktraditionerna. Samma tonala system, i stort sett samma syn på rytmik. Jag har svårt att förstå hur man t.ex. kan kalla sig allätare om man bara lyssnar på musik som grundar sig på toner och rytmer. Har man inte alls utforskat musik som bygger på ljud och ljudlandskap så missar man ju en enorm del av musikvärlden, och kan således inte vara "allätare". Jag stör mig på att den termen så oförsiktigt slängs runt idag.

Nå, är jag en hopplös besserwisser-idiot eller finns det någon som tänkt i samma banor?

EDIT: Vanliga och högst nämnvärda generaliseringar är också rock/metal-lyssnare som avfärdar ALL elektronisk musik som "dunka-dunka" eller "un-tss-un-tss" samt pop/electronica/hip hop-fans som avfärdar all metal som "skrikmusik".

Att lyssna på allt från Maiden till Public Enemy är väl ändå förhållandevis brett. De flesta jag hör som är "allätare" menar egentligen att de gillar Rix FM och Mix Megapol.

Jag är väl förhållandevis insnöad också.. Det mesta är punk, metal, rock och hiphop. Tål inte "klubb-musik" (untz-untz.. ja ni fattar), eller schlager/radiomusik men kan tolerera det mesta annat. Det finns inget värre än folk som klagar på musiken på exempelvis fester. Gå hem då för fan..

ja, ja, ja, ja och åter ja . jag är inte riktigt lika extrem som du men jag lyssnar också på väldigt många olika genrer och spenderer extremt mycket tid på att ladda ner massvis med musik och lyssna igenom för att kunna utöka mitt arkiv så att alltid har något att variera med, vilken sorts musik jag än är sugen på att lyssna på. favoritgenren är dock progressiv metal och det är definitivt det som spelas mest.

och ja de flesta som kallar sig allätare är i princip människor som inte är intresserade av musik och bara lyssnar på radio och "den vanliga rocken"

Jag samlar nog också ihop en del i mitt mp3-bibliotek.

Skulle vilja påstå att jag har en platta/låt i varje genre som du listar upp. Och ja, jag gillar allt. På olika sätt bara.

Eftersom jag är musiker, så är det väldigt bra med ett "stort bibliotek", så man slipper skriva samma låt två gånger. Man har mer inspiration helt enkelt, och det gör musiken ofta väldigt mycket roligare att skriva och spela!

Jag har ofta hävdat att det inte finns någon dålig musik, och då menar jag musikstilar. Jag har upptäckt att det finns något i varje musikstil som jag kan uppskatta. Jag kanske inte gillar det så mycket att jag skulle lyssna på det varje dag, men jag kan iallafall uppskatta det.

Själv tror jag att det beror på att jag härdat mig med minimalistisk black metal, brutal dödsmetal och grindcore. Dessa är inte lätta att ta till sig, men när man väl gjort det så kan man expandera sin musiksmak till mer skumma stilar som noise och liknande.

Nåja, som sagt. Enligt mig så finns det inga dåliga musikstilar, bara dåliga artister och band.

Håller med om att det inte finns några dåliga genrer. Det bästa inom varje genre är ju bäst. Alltså är det bra och jag uppskattar bra saker. Så allt jag lyssnar på är bra! Jag har bra smak...

Varför vara insnöad på en sorts musik

Vad fasiken är White Metal?

Kristen black metal brukar kallas så, ett annat namn för samma stil är un-black metal.

Det beror givetvis på vilken måttstock man har. De grundar ju sig båda två i bluesen, men för gemene man är väl skillnaden kanske inte så stor.

Ditt avfärdande av elektronisk musik, som ju trots allt innefattar det kanske bredaste spektrat av alla musikstilar, är också intressant, och vanligt. Såpass vanligt att jag inkluderade det i originalposten. Hur mycket elektronisk musik har du hört?

Jag har fått bredare musiksmak genom åren, enda sedan jag lärde mig lyssna på Cannibal Corpse så har jag fattat tycke för i stort sett allt mellan band som Jedi Mind Tricks (hip-hop) och Cattle Decapitation (gore-grind), har inte haft ett favoritband på flera år eftersom jag gillar så jävla många olika band. Min inriktning har hela tiden varit musik som är tekniskt svår att utföra, vare sig det är att leka med ord och tonarter eller att kunna spela bas så fanatiskt bra som Alex Webster (Cannibal Corpse).

Genom erfarenhet så har jag fått reda på att många som jag känner som lyssnar på Grind och Death gillar i stort sett allt medans de jag känner som gillar HipHop verkligen inte klarar av Grind och liknande. Extremt intressant hur vissa genrer kan öppna upp dörrar för andra genrer på det sätt.