Definiera snålhet!

Svår fråga, men jag skulle verkligen vilja ha ett svar. Vad anser ni vara ren snålhet? Alltså inte ekonomisk försiktighet, som att köpa storpack dasspapper, utan riktig snålhet.
Jag återkommer med ett par exempel, men jag vill inte påverka någon så jag avvaktar.

Det jag kommer att tänka på direkt är en scen från Jägarna där de pratar om hur de frös som små.

"Men aldrig att man fick slänga på en pinnjävel till på brasan"
"Nej - "Det kan vara bra att ha när det blir RIKTIGT kallt sa gubbfan då"".

Kanske inte jelt rätt citerat, men andemeningen är ju att man är snål som fan om man inte eldar så att det blir varmt bara för att det ska sparas OM det nu skulle bli kallare (fast det redan ÄR kallt).

Nu blev jag förrvirrad av mig själv...

Att trots man har tillräckligt med pengar påstå att man inte har råd att köpa något man verkligen vill ha.

Nja, svår fråga. Jag har suttit här och klurat en stund, men det är svårt att komma på något bra.

Men jag tror att det är än svårare att definera någon annan person som snål eftersom man inte kan se denne persons tankar bakom sina beslut. Jag kan tänka mig att en del av mina ytligt bekanta betraktar mig som snål, men jag själv ser mig som sparsam. Jag unnar mig det jag vill ha och när jag vill ha det. Men jag slösar inte, jag bränner inte pengar på luft som vissa av mina kompisar tenderar att göra.

Kan ge ett konkret exempel ur verkligehten som jag har sett ett flertal gånger.
Folk som går in på McDonalds och förser sig med servetter, socker, salt och peppar ur deras "självbetjäningsöar" i restaurangen. Notera att dessa inte äter något eller så, de går helt sonika fram och förser sig med försvarliga mängder som de stoppa ner i medhavd kasse och går iväg. Förvånansvärt många pensionärer. Tycker att detta påvisar ett enormt stort måtthet av snålhet när man snor med sig grejer. Hur lågt kan man sjunka?

Med tanke på hur fattigt en del av dagens pensionärer lever kan det ju bero på att de helt enkelt inte har råd att köpa dessa saker, vet inte om det är direkt snålhet då, snarare fattigdomssymptom.

En typ av snålhet är väl när man börjar snåla med andras pengar. För några veckor sen satt jag på min stammiskrog och en av mina killkompisar bjöd mig på en öl. Då blev tjejen han satt och snacka med helt galen och börja skrika om "utnyttjande" och "köp den inte" precis som det skulle vara hennes egna pengar. Sedan dess är han självklart tvungen att bjuda mig på en öl varje gång hon är där och det blir samma reaktion varje gång. Hon vet fö. att vi bara är polare och han har dessutom bjudit henne också....

En grej jag tänkt på, inte långtifrån Rubbermans exempel: Att plocka med sig saker ur "kvarglömt-lådan", ni vet en sån där låda där butiker etc lägger kvarglömda kläder.

Om man gråter när man skiter...

Min farsa berättade om en gubbe som var riktigt dum-snål. En gång när brevportot skulle höjas så skulle gubben lura Posten och gick ut och hamstrade massor med frimärken.

Då är man inte snål, bara väldigt hård i magen.

Min sambo har en tjejkompis i england som inte tillåter sin äkta man att handla vilken mat som helst. Han får inte köpa grönsaker för det tycker hon inte om, han får inte köpa för dyra råvaror i allmänhet och absolut inte sånt som hon inte gillar.

En annan av hennes kompisars familj här i sverige skruvade ner värmen så att familjen var tvunga att sova med kläder och mössa(!)... Hmmm prioriteringar...

Mvh Q

snålhet beror väl på hur mycket stålar man har..jag är arbetslös och måste snåla för att pengarna ska räcka..men om jag hade pengar skulle jag aldrig snåla in på något..

Ahhhahahaha, en klassiker!
En annan rolig grej var när en filur jag känner som är lite....försiktig med pengar, skulle köpa någon liten skitsak. Det fanns en i butiken, men han hittade en på nätet, billigare. Han beställde den, men glömde bort fraktkostnaden, hahahaha. Det blev 50:- dyrare. Så kan det gå.


Det är väl inte snålhet, det är ju att passa mun efter matsäcken. Smart tycker jag.