Hjälp mig [Hur ser ett normalt förhållande ut? /mod]

Hur ser ett normalt förhållande ut?

Är i mitt första seriösa, och jag väntar hela tiden på att hon ska höra av sig när hon inte är med mig. Jag är inte svartsjuk av mig (inte mer än normalt) men jag vill liksom ändå höra något snällt då och då. Jag tänker att ett sms eller två per dag räcker när hon är borta, men inte ens det kan jag få. Jag har skickat 2-3 sms, som inte besvarats, vilket är rätt svinigt. Jag vet att mobilen är på. Det absolut töntigaste är att det bara gått 2-3 dagar sen senaste ordet, vilket bara får mig att skämmas. Är det normalt att inte höra av sig så när man varit tillsammans i snart ett år?

Det känns ibland därför att jag är ensam i förhållandet. Jag blåser upp småsaker... Jag tänker ibland på att det alltid är jag som vill träffas, att jag oftast får kompromissa och så.

Kan ju nämnas att förut så hörde hon av sig jämt, men nu typ aldrig. Fast när vi ses är ju allt helt underbart. Varför blir jag så osäker så snabbt? Hon hörde av sig ofta under hela sommaren när hon var borta, men i denna resa, inte ett ord.

Detta plågar vårt förhållande. Jag funderar ofta på att dumpa henne pga detta, fast jag älskar henne mer än något annat. Jag är en aning deprimerad (sen länge) och det känns som att min depression gör att jag ofta blir arg på folk som står mig nära för ingenting. Jag tycker dock psykolog är skit.. Hon försökte tvinga mig dit, jag vägrade och en gång sa hon att hon inte orkar om inte jag rycker upp mig.

Så jag blir tvungen att fixa depressionen då. Jag vill egentligen mest veta hur ett normalt förhållande ser ut i de avseenden som jag skrivit om. (ser nu att jag mest skrev av mig i tråden än att starta en ordentlig diskussion, ursäkta)

har hon något skäl till att inte höra av sig?
Tex slut på pengar eller liknande?

Tycker det är väldigt svagt att inte svara på sms ens, När jag och mitt ex var ihop smsade vi iallafall en 5-6 sms per dag, bara om småsaker dock, men endå kontakt.

Hon kör abbonemang, så nej. Hon messar mig gratis dessutom. Och mobilen vet jag är på eftersom jag får leveransrapporter...

Det känns ju rätt svinigt att bara ignorera sms, ingenting jag någonsin skulle göra. Kan ju vara att hon vill vara med sin vänner helt exklusivt några dagar, men visst fan bör man kunna dra iväg ett kort sms åtminstone..


Det känns ändå som att jag överdriver lite. Jag har tankar på att ta en paus från relationen, fixa min depression och annat, och sen kolla av. Men, när jag väl träffar henne känns det som att jag är i paradiset. Så det funkar ju inte

Vem vet. Det kanske inte finns några vänner som hon är med. Det kanske är en kille som just exakt nu trycker på henne?

För det första undrar jag om du har sagt till henne att du gärna vill ha svar på dina SMS?

Den kan lätt bli så att om du är för klängig och vill ha mycket uppmärksamhet blir hon "uttråkad" och inte hör av sig lika mycket. Mitt tips till dig är att ge henne chansen att sakna dig.

Jag gissar även på att det INTE är hennes första seriösa förhållande? Många i sitt första får ju lätt den inställningen att "varje gång är den sista"... så slappna av (även om det kan vara svårt) och tänk på att den är ju din kuk hon suger.

För övrigt så är alla annorlunda i sina relationer och när man inte längre är nykär kommer man till ett annat (inte sämre) stadie där man oftast är säkrare i sin relation och inte behöver lika mycket bekräftelse.

My five cents...

Hör jag inte av min flickvän på en hel dag börjar jag tycka att det är konstigt så länge jag inte vet sen tidigare att hon inte kommer höra av sig den dagen på grund av någon orsak.

I din situation skule jag ta ett snack med kvinnan och lära henne lite vanligt hyfs. Att svara på sms ser jag som en självklarhet om det kommer från ens flick/pojkvän.

Som sagt, säg till henne att du vill att hon svarar. Det är inte svårt att skriva ett kort sms, även om man är jätteupptagen eller är med några andra vänner.

Testa att inte höra av dig. Se om hon märker det och ringer upp dig. Då kanske hon fattar att man inte kan förlita sig på att den andra håller kontakten hela tiden.

Tack! Jo, jag tänkte helt enkelt inte höra av mig på ett tag. Tänkte lyssna på de flesta råden här. Hon är hemma om ca en vecka, och om hon inte hört av sig själv under den tiden (dvs att jag fortfarande stör mig på det) så pratar jag med henne då.

Men att skicka ett "varför svara du inte?"-sms verkar bara korkat – det om något ger väl henne en anledning att irritera sig och hennes vänner nåt att skratta åt.

Det är korkat, du ska säga det nästa gång ni träffas i person.

Sen om hon kommer "skratta med sin vänner" på ett nervärderande sätt om dig säger ju mer om henne än om dig.

Om hon, fler än bara en gång, låter bli att svara på dina sms tycker jag att det är mer hennes sak än din, att ta upp ämnet. Tex, om hon inte vill smsa så mycket när ni inte träffas, borde hon säga det, om hon inte har haft tid, borde hon säga det. Hur kan hon inte förstå hur det känns för dig att flertalet gånger inte få svar? Det känns bara fel att Du ska behöva fråga "varför svarar du inte?". Om hon bryr sig om dig borde hon vilja att du inte ska sitta och vara besviken.

Låter som om du har trosorna i ert förhållande... sjukt needy. Tjejigt. Haha

Detta gäller för båda parter i ett förhållande och inte bara den ena.
I ett förhållande så finns det ett par viktiga grunder;

* Möts på halva vägen, eller möts på ett sätt där båda kan offra/främja lika mycket. Eller kom överrens om något som ni båda tycker känns bra. Ärlighet kommer alltid i första rummet, och att kunna uttrycka sig om varför man tycker eller gör vissa saker. Även om en överenskommelse känns bra ifrån början så kan man ändra sig och då tycker jag att det är viktigt att man säger det med en gång. Och det är viktigt att man kan respektera vad den andre personen tycker, men samtidigt viktigt att kunna hitta en hållbar lösning eller kunna prata med sin partner om att åtminstone pröva.

* Visa respekt, och skaffa dig ett liv utanför ditt förhållande.

* I ett förhållande så är det faktiskt meningen att man ska vara lycklig, det finns alltid problem och det finns alltid stunder som gör att man kan må dåligt, men i slutändan så är det ett faktum att du lever i ett förhållande med en människa för att denne gör dig lycklig på ett hållbart sätt, och inte bara när ni träffar varandra. Något man bör fundera på är om man verkligen älskar personen man är tillsammans med, eller om man älskar kärleken. Känslorna är starkare än en människas intellekt, och detta för att vi alltid önskar oss vårt eget välmående. Försök att föreställ dig din partner, som om du inte kände den. Vem är din partner? Hur agerar din partner? Både fördelar och nackdelar och försök att lyssna på vad din hjärna säger om din partner. (Detta både positivt och negativt)

* Bry er om varandra, det är okej att vara orolig för sin partner om saker och det är okej att ha åsikter om saker, men lär dig att skilja på att lita på din partner och styra din partner. Du kan ha en stark åsikt om något, och känner din partner att din åsikt lägger vikt på dess beslut så bör den ta åsikten i akt.

* Man gör misstag, lär dig att förlåta, men lär dig samtidigt att skilja på att kunna förlåta och att bli trampad på. Ett förlåt betyder; Jag gör det aldrig mer. Och inte "Jag är ledsen för att jag gjorde det" Men detta betyder inte att du inte kan ge din partner hur många chanser som helst, så länge du känner att dennes förlåt faktiskt har betytt något.

* PRATA PRATA PRATA, alltid med din partner först. Det är ERAT förhållande och ingen annans, det kommer aldrig hjälpa att hålla tillbaka något för sig själv, hur kan din partner då förstå?

Detta är min mall, alla förhållanden är olika och alla påståenden i mallen kan både följas till punkt och pricka eller vara otroligt suddiga. Så länge ni vet vart ni har varandra. Ställ tusen frågor om din partner, vad känner han/hon? Hur tycker han/hon? Osv.