2009-08-28, 22:31
#1
Den 25-åriga rika arvtagarinnan Dorothy Harriet Camille Arnold från Manhattan, New York vare en ung desperat och förälskad kvinna. Hennes stora kärlek var en 42-årig man vid namn George Griscom Jr, också från New York. Detta par hade gjort ett flertal resor tillsammans - bl.a. till Boston.
Miss Arnold var systerdotter till United States Supreme Court Justice Rufus Peckham.
Fastän Griscom också tillhörde en rik släkt, så var det alltid Dorothy som betalade för deras resor. Under en av dessa resor, spenderade de så mycket pengar att hon var tvungen att gå till pantbanken med några av sina juveler, för att kunna betala hotellräkningen.
Emellertid återvände alltid Dorothy hem, för att återta det stela Edwardianska levnadssättet som förväntades av en rik flicka, i hennes sociala position vid denna tid.
Hennes dagliga rutin var bl.a. att gå ut och handla i de bättre affärerna längs Fifth Avenue, samt att äta lunch tillsammans med andra ogifta flickor från hennes samhällsklass.
Den 12 december 1910 var som alla andra dagar i Dorothy Arnolds liv, förutom att hon mot slutet av denna dag försvann för alltid.
Hon lämnade sitt ståtliga och imponerande hem på 108 East 79th Street klockan 11 på förmiddagen. Dorothy skulle bl.a. köpa en klänning för att ha på hennes yngre systers fest. Dorothy var klädd i vackra och dyrbara kläder. Hennes ena hand var instucken i en silverrävmuff och i den andra höll hon en handväska i satin, innehållande $36 som hon strax innan tagit ut från sitt konto. På sitt huvud bar hon en enorm stor s.k. "Baker-hatt" som var på modet vid denna tid.
På hennes väg in i glömskan träffade hon och talade med flera av sina vänner. Först gick hon 2 miles (3,2 km) till Park & Tillford på 59th Street där hon skrev upp en chokladkartong på familjens konto.
Det var en kall dag den 10 december 1910, men Dorothy fortsatte att gå en ännu längre promenad som tog henne till Brentano`s Bookstore. Att gå sådana avstånd var inte ovanligt för henne att göra. I bokhandeln träffade hon en annan socitetsflicka vid namn Gladys King, som lade märke till att Dorothy bar en avskrift av Emily Calvin Blakes "An Engaged Girl´s Sketches". De pratade litet kort med varandra ang. att de båda skulle gå på Dorothys yngre systers fest. Sedan skildes flickorna åt och vinkade adjö åt varandra. Gladys King såg Dorothy snedda över Fifth Avenue och beblanda sig med eftermiddagens folkmassa. Detta var sista gången som det är känt att någon hade sett henne.
När Dorothy inte dök upp i hemmet på kvällen så började familjen Arnold att ringa runt till alla vänner och bekanta, för att höra efter om någon hade sett henne eller visste var hon var. Först efter sex (6) veckor efter hennes försvinnande vände sig familjen till polisen som då höll en presskonferens.
Fru Arnold berättade i skarpa ordalag för tidningsmännen bl.a. att det fanns inga män i hennes dotters liv (modern var helt ovetande om om George Griscoms inblandning vid denna tidpunkt). En av reprtrarna stirrade då in i herr Arnolds ansikte och frågade: "Har ni något emot att er dotter har män som sällskap?" Herr Arnold exploderade då och svarade: "Detta är inte sant! Jag skulle ha varit glad ifall hon hade umgåtts mera med yngre män, speciellt med hjärna och samhällsställning. Jag har inget emot unga mänsom inte har något att göra". Denna sista mening upptäckte reportrarna sedan att det var en pik åt playboyen Griscom (som tydligen fadern kände till).
Miss Arnold var systerdotter till United States Supreme Court Justice Rufus Peckham.
Fastän Griscom också tillhörde en rik släkt, så var det alltid Dorothy som betalade för deras resor. Under en av dessa resor, spenderade de så mycket pengar att hon var tvungen att gå till pantbanken med några av sina juveler, för att kunna betala hotellräkningen.
Emellertid återvände alltid Dorothy hem, för att återta det stela Edwardianska levnadssättet som förväntades av en rik flicka, i hennes sociala position vid denna tid.
Hennes dagliga rutin var bl.a. att gå ut och handla i de bättre affärerna längs Fifth Avenue, samt att äta lunch tillsammans med andra ogifta flickor från hennes samhällsklass.
Den 12 december 1910 var som alla andra dagar i Dorothy Arnolds liv, förutom att hon mot slutet av denna dag försvann för alltid.
Hon lämnade sitt ståtliga och imponerande hem på 108 East 79th Street klockan 11 på förmiddagen. Dorothy skulle bl.a. köpa en klänning för att ha på hennes yngre systers fest. Dorothy var klädd i vackra och dyrbara kläder. Hennes ena hand var instucken i en silverrävmuff och i den andra höll hon en handväska i satin, innehållande $36 som hon strax innan tagit ut från sitt konto. På sitt huvud bar hon en enorm stor s.k. "Baker-hatt" som var på modet vid denna tid.
På hennes väg in i glömskan träffade hon och talade med flera av sina vänner. Först gick hon 2 miles (3,2 km) till Park & Tillford på 59th Street där hon skrev upp en chokladkartong på familjens konto.
Det var en kall dag den 10 december 1910, men Dorothy fortsatte att gå en ännu längre promenad som tog henne till Brentano`s Bookstore. Att gå sådana avstånd var inte ovanligt för henne att göra. I bokhandeln träffade hon en annan socitetsflicka vid namn Gladys King, som lade märke till att Dorothy bar en avskrift av Emily Calvin Blakes "An Engaged Girl´s Sketches". De pratade litet kort med varandra ang. att de båda skulle gå på Dorothys yngre systers fest. Sedan skildes flickorna åt och vinkade adjö åt varandra. Gladys King såg Dorothy snedda över Fifth Avenue och beblanda sig med eftermiddagens folkmassa. Detta var sista gången som det är känt att någon hade sett henne.
När Dorothy inte dök upp i hemmet på kvällen så började familjen Arnold att ringa runt till alla vänner och bekanta, för att höra efter om någon hade sett henne eller visste var hon var. Först efter sex (6) veckor efter hennes försvinnande vände sig familjen till polisen som då höll en presskonferens.
Fru Arnold berättade i skarpa ordalag för tidningsmännen bl.a. att det fanns inga män i hennes dotters liv (modern var helt ovetande om om George Griscoms inblandning vid denna tidpunkt). En av reprtrarna stirrade då in i herr Arnolds ansikte och frågade: "Har ni något emot att er dotter har män som sällskap?" Herr Arnold exploderade då och svarade: "Detta är inte sant! Jag skulle ha varit glad ifall hon hade umgåtts mera med yngre män, speciellt med hjärna och samhällsställning. Jag har inget emot unga mänsom inte har något att göra". Denna sista mening upptäckte reportrarna sedan att det var en pik åt playboyen Griscom (som tydligen fadern kände till).
