Är social konstruktivism en död kattunge i ett dricksglas?

Är poängessentialismen på framfart och kommer det innebära att den Derridaianska tragikomiken kommer att trängas undan till förmån för en mer naivistisk analytisk diskurs? Eller kommer lady truth få ta den i stjärten ett tag till? Och är den sociala konstruktivismen filosofins motsvarighet till konstverk som döda kattungar i ett glas eller en kokosnöt i en lagerlokal? Alltså en övergående smaklös trend som saknar substans?

jag tror knappast att det är övergående, jag tror att det bara har börjat.

Men på dig låter det ju som någon ny företeelse, vilket det ju inte är. Eller är du bara en tröttsam statistiker som vill tillbaka till 50-talet och behaviorista dig lite förresten? Kanske född i fel årtionde?

Say what?

Någon som vill översätta åt en stackars praktisk filosof?

Det är bara Pyrrhon i ny klädnad. Vad jag är intresserad av är sådant som om allt är en socialkonstruktion är inte det också då en social konstruktion? De hamnar i en massa problem hela tiden, så det finns många sådana uppenbara felaktigheter.

Eller konsensusteorin för sanning, den är ju inte sann om inte alla kan hålla med om den, så vad är den just nu - sann eller inte? Å andra sidan är det bara en social konstruktion också. Det är en social konstruktion att hävda att det är ett problem att om allt är en social konstruktion så är det också en social konstruktion. Å andra sidan är det bara en social konstruktion också.

Ja, man ser ju vartåt det barkar.

Det är precis som Pyrrhon, "det är inte sant det jag säger, det är något annat". Ja men vad fan är det då?

öhh, vill du ha gamla greker så är det väl typ att han inte gillar Herakleitos argument med "att man kan inte stiga ned i samma flod två gånger" applicerat via Derridas språkfilosofi som bland annat gett upphov till delar av diskursanalysen.

Om naivistiska analytiska diskurs och poängessentialism måste jag däremot överlåta åt trådskaparen att svara på.

en social konstruktion! :P

sen att komma med hela falisifierbarhetsprylen känns ju inte så fräscht heller.

Har jag kommit med falsierbarhetsprylen?


I vilket fall hamnar man i rent nonsens, och en nedåtgående spiral mot intet. Och då jag verkligen upplever att där är åtminstone något, så, kan jag inte förstå den alls.

Tror som agitator att vi kommer få se samma sak ett tag till framöver och att lady truth, som du så vackert sa, "får ta den i stjärten ett tag till". Det märker vi väl ganska tydligt, kanske framför allt på den ironiska bild av hur övergången till en ännu mer intellektuellt bristande naivistisk kultur skulle bete sig idag. Ingen skulle förstå poängen. Och det är knappast vad vi behöver just nu. Det känns ju onekligen lite väl avantgardistiskt för slagkraft. Eller är det bara jag? Skulle vilja likna det hela vid en trött uggla sittandes på Svenssons ljusblå soffa. Nej! det är inte Sverige. Inte än.

sorry, övertolkade lite i min förfriskning.

men på vilket sätt kan du inte förstå det som du uppfattar som substansiellt måste jag fråga. Pga faran för relativismen?

Edit: Eller glöm det förresten, jag behöver sova, god natt.

Det finns säkert en fara med relativism. För har man inte kunskap, om vi nu går efter hur Pyrrhon menade, så kan man inte handla på rätt sätt, och inte heller skuldbeläggas moraliskt för sina handlingar. Vi får ett samhälle därefter.

Men för mig handlar det mer om sanning och meningsfullhet. Sådan extrem skepticism är för det första obefogad och för det andra hamnar man i självmotsägelser. Då har man inte närmat sig sanningen. Jag upplever verkligen något och den vägen vi talar om leder till intet och rent nonsens, då är det inte meningsfullt att säga "jag har en upplevelse, men jag har den inte".

Poängessentialism vet jag inte vad det innebär men rimligen är det essentialism han syftar på, dvs att föremål har en essens, något avgörande för dess vara. Att universum har en natur och att allt inte är en social konstruktion.

Det finns huvudsakligen två huvudriktningar inom västerländsk filosofi, den analytiska och den kontinentala. Det är inte en helt rättvis bild då det finns stora variationer inom de två, men det är ändå inte fel att hävda att det är så. Så vad han frågar är om kontinental filosofi såsom den påverkats av Derrida kommer fortsätta vara trendigt eller om analytisk filosofi kommer dominera mer. Han undrar också om inte denna filosofi saknar substans, om den inte bara är rent nonsens, eller rent trams.

Detta om jag får tolka trådstarten.

Edit: (Nu ändrade du ju ditt inlägg, men du frågade om någon kunde förklara, så jag försökte i alla fall)