Ont i hjärtat

Hej!
Jag har under en tid nu haft värk i hjärtat. Först var det fram och tillbaka på beloppet av en månad. Nu är det fram och tillbaka på beloppet av en dag. Dessutom har det kännts konstigt i hjärtat vid ett flertal tillfällen. Känslan där är ungefär som när man har sprungit eller tränat hårt, då det känns som om hjärtat inte slår ut tillräckligt med blod.

Smärtan i hjärtat är mitt på och vid sidan. Trodde först att det var revbenen men när mina små hjärtklappningar satte igång så börjar jag misstänka att det är hjärtat.
Jag har varit hos läkaren och förutom att de lyssnade på hjärtat tog de blodprov, EKG och Urinprov. De sa att de inte hittade något onormalt. Men det har fortsatt trots det, och jag ska till vårdcentralen imorgon.

Det jag undrar är om det finns någon medicin mot detta och vad jag ska kräva av läkaren för slags vård? Även om det inte är livshotande är det ju tungt att bära på tanken (Vilket givigt mig yrsel) och jag skulle vilja ha någon form av behandling, mentalt som fysiskt spelar ingen roll.

Tacksam för svar!

Kan vara stress också?

Hur gammal är du?

Jag är 21.

Jag har hört det där med stress ganska ofta. Och om det nu skulle vara stress är det viktigt att jag får behandling för det för jag orkar inte gå runt och bära på det här länge till

Äter du vettigt, motionerar?

Jag har minskat på skräpmaten, tar en omega3 tablett varje dag, dricker mindre kaffe, läsk och alkohol än innan. Men jag kan ändå inte svara helt ärligt på om jag äter vettigt men jag tänker iaf mer på det nu än förut.

Jag motionerar inte så mycket. En promenad nån gång i veckan och jag har slutat spela fotboll. Jag kanske är för hypokondrisk, men när jag motionerar blir jag rädd ibland att hjärtat ska stanna men jag är egentligen säker på att det inte händer. Där kanske jag behöver en mental behandling.

Lite bakgrundsfakta kanske inte skadar:
Jag har alltid varit en person som tänker mycket. När jag var liten ritade jag varenda gång jag var ledig och jag hade alltid mycket stunder för mig själv (Nej, jag var inte mobbad eller utstött, jag trivdes bara bra själv även fast jag hade kompisar). De där tiderna för mig själv försöker jag värna om än idag, och ibland sätter kompisarna överdrivna krav på mig för att jag ibland bara vill vara hemma och ta det lungt. Nu för tiden brukar jag ibland rita och göra lite egen statistik över idrottsevenemang eller annat som intresserar mig.

Sommaren 2006 började jag kröka mycket. Och sedan dess har jag krökat en gång i veckan i stort sätt (Helgerna oftast). Och när jag krökat räcker det inte med 6 öl, jag måste hela tiden ha mer och det har gjort att jag blivigt svinpackad fler gånger än andra. Och lite till och från har jag krökat även vissa onsdagar eller andra vardagar.

Nu i sommar var jag på peace & love och krökade där varje dag, ibland mer och ibland mindre men det blev minst 12 öl om dagen. Samma natt som jag kom hem därifrån åkte jag och kompisarna till Amsterdam. Ja, vad vi gjorde där säger väll det mesta. Knullade, krökade och rökte hash. Vi var i Holland 3 dagar och sedan återvände vi hem. Därefter var det semestertider för mig och alla polarna. Det blev mycket kröka. Säkert minst 2 gånger i veckan.

Efter att jag krrökat 2 dagar i sträck och satt och drack malobou en tredje dag hos en tjejkompis så fick jag plötsligt den där hjärtklappningen. Då åkte jag till akuten själmant och där gjorde de blodprov och EKG. Ingenting ovanlgit hittades. Dagen därpå åkte jag till en beroende mottagning för att kolla upp mina värden och om drogerna från holland fanns kvar i kroppen. Och där gjorde de urinprov och även där hittades ingenting. Läkarna tipsade mig att fortsätta som vanligt och återkomma om det fortsatte.

Därefter kom en yrsel, samt chocker över att mitt hjärta slog konstigt. Det jag gjorde då var att uppsöka vårdcentralen och där hittade de ingenting och sa, som sagt i tråden, att det berodde på stress. Jag jobbade under den tiden som personlig assistent åt en autistisk pojke och jag förstod snabbt att det var det som fick mig stressad. Motvilligt sa jag upp mig från just det jobbet och satsade på en annan kille jag tog hand om som var handikappad. Jag slutade jobba med autistiska pojken förr förra veckan och åkte till min bror i Karlstad och var där. Där fick jag träffa hans son som nu är 1 år och jag tog lite hand om honom där också. Då kom yrseln tillbaka och smärtan i hjärtat har suttit i sig ganska redigt de senaste dagarna och det har gjort mig orolig.

Jag håller inte motion, mindre stress och bättre mat som en lösning. Men jag vill hjärna få läkaren att skicka mig vidare till en hjärt-läkare så att jag vet att det inte är något som åsmåningom kan bli livshotande.

En läkare kommer, om misstanke finns, att konsultera en kardiolog för bedömning av ditt EKG.

Vet inte vilka EKG-undersökningar de gjort på dig om de innefattar enbart ett vilo-EKG eller arbets-EKG och 24h-EKG också.

Du är en tänkande person, som ibland tänker att hjärtat lär stanna, detta kan skapa en viss sorts ångest som kan ställa till det och skapa dessa hjärtrusningar.

Några frågor i alla fall:
- Är det extraslag du känner i en följd?
- Är det en pulsstegring?

Dina problem är nog hjärtrusningar framkallade av ångest, ångesten behöver inte vara märkbar för dig, men en tanke kan göra mer än vad man tror.

Annars skulle man väl kunna misstänka förmaksflimmer (vilket är en form av arytmi som kan utlösas av stress, alkoholintag osv). Fast din läkare hade nog redan utrett det i sånt fall.

Vet inte hur jag ska beskriva hjärtklappningen. Inga dubbelslag, utan det känns som om hjärtat inte slår tillräckligt med blod. Ibland kan jag även känna en brinnande smärta längst revbenet. Jag ska se imorgon vad de säger

Gå till en läkare, du är för ung för att ha problem med hjärtat.

Om jag fattade det hela rätt så har du festat jäkligt hårt ganska länge, framför allt det senaste och det var direkt efter du slutade som problemen uppstod..?

Jag antar att läkarna var så smarta att de kollade järnhalten, både för högt och för lågt värde kan ju ge upphov till massa olika problem. Om de inte sa något om det så fråga nästa gång du är där.

För övrigt, när du är där nästa gång; se till att förklara problemen tydligt så att de fattar. Enligt min erfarenhet lyssnar de inte alltid så bra som de borde och tar inte allt så allvarligt som de borde..