Andra världskriget påbörjas i Tyskland och en lärare som även skriver böcker blir indragen i nazismen.
Det här var en tudelad film för mig. En bra bit av filmen består av scener som säger väldigt lite och hoppar till något annat. Det handlar om läraren och hans liv. Hans sjuka mor. Stressiga hemliv. Väldigt lite berör och intressenivån var låg.
Efter en stund händer enstaka starkare och berörande scener, men fortfarande inget att skryta om som helhet. Det är först när halva eller mer än halva filmen passerat som den börjar bli bra. Filmen börjar få ett syfte. Den är även inte lika förutsägbar som man kan tro.
Språket är helt på engelska trots att det utspelar sig i Tyskland under kriget. Det är dock ingen film som utger sig för att vara realistisk så det använda språket störde faktiskt inte.
Definitivt inte en av de filmer Viggo Mortensen kommer bli ihågkommen för, men jag förstår varför han hoppar på sådana här projekt och inte bara söker sig till Pirates of the Caribbean, Iron Man, Mad Max eller annat som det finns mer pengar i. Trots en långtifrån självklar upplevelse är jag ändå glad att jag såg denna film.
The longest yard (2005) Benknäckargänget-Krossa dom
Meningslös nyinspelning av filmen, med samma namn, från 1974.
Fotbollsstjärna (amerikansk fotboll) åtalas för läggmatch, hamnar i fängelse och får i uppdrag att sätta ihop ett lag som ska möta fångvaktarna.
Man har följt originalfilmen ganska bra, men man har inte gjort den med den där lilla glimten som helt avgör om det är underhållning, eller bara rått brutalt våld.
Burt Reynolds var med även i denna film. 2/5
På SVT Play såg jag igår Driveways från 2019.
Handling: Ett drama om den ensamstående smala sydkoreanskan eller kinesiskan Kathy vars feta syster nyligen dött och lämnat efter sig ett stinkande hus proppfullt med prylar eftersom hon var en skygg hoarder och kanske cocooner,
samt en död, ruttnande katt.
Kathy och hennes
hypersensitiva
åttaårige son Cody tar sig nu an uppgiften att städa huset för att till slut kunna sälja det. Under tiden uppstår det en otippad vänskap mellan Cody och grannen Del (en vit gammal gubbe född på 1930-talet spelad av legendaren Brian Dennehy i sin sista större roll innan han dog), som är en pensionerad veteran från Koreakriget. Regi: Sydkoreanen(?) Andrew Ahn från Los Angeles.
Filmen har 7,2 i betyg på IMDB och har fått diverse festivalutmärkelser. Det är en liten, långsam och lågmäld bagatell om lite trasiga människor, där några finner varandra och andra stöter bort varandra.
Den är så liten och bagatellartad och var potentiellt så billig att producera att det för mig är en gåta att den alls behövde 32 producenter. Vad är det här för en ny trend? Är det fråga om penningtvätt?
Den är en "slice of life"- film i det tråkigare socialrealistiska facket, men romantiserad med lågmälda känslosamma scener för att den ska bli mer engagerande och lättäten.
Eftersom året är 2019, kan dessa 32 producenter bocka för de obligatoriska ingredienserna:
Rasblandning
(den rasistiska vita gamla tanten som representerar traditionella vit republikanism bor mitt emot har två barnbarn som är latnios).
Homolobbyn
(Brian Dennehys karaktärs dotter har inga barn för hon är lesbisk och blev för gammal för att göra barn innan hon hittade en permanent lesbisk partner. Detta är helt oviktigt i historien men har klämts in ändå med några repliker för att vi ska få hbtq-certifieringen av filmen bevisad)
Rasmångfald: Alla vi möter som bor i villaområdet är av olika raser.
Oavsett om karaktärerna är onda eller goda, är alla gamla och ultragamla människor vita som snart ska dö. Socialt är de förpassade till en bingohall där de kan växla några ord med varandra i väntan på att bli för dementa för att klara det, eller drabbas av en hjärtattack.
Och oavsett om karaktärerna är onda eller goda, är alla unga människor av andra raser än vita. Upplägget är gjort för att skildra att de vita människorna är på väg ut och in kommer de nya finare mer berättigade raserna som tar över USA.
Så vi har ännu en film som lägger den politiskt korrekta propagandan för homolobbyn, miscegenation och rasmångfald knappt över radarn, och om det påskyndade folkutbytet av de redan utdöende vita (triumfatoriskt som i Yes, We Can Replace Them! [https://www.pressreader.com/usa/las-...2621738720771] — en artikel i New York Times av judinnan Michelle Goldberg, som har en segerviss afrikanska på bild i artikeln).
__________________
Senast redigerad av ZweiLife 2024-04-29 kl. 10:38.
Filmen "The Shining" är en av regissören Stanley Kubrick och skådespelaren Jack Nicholsons mest kända filmer. Diskutabelt en av de mest kända filmerna någonsin. År 2019 dök denna film upp. En typ av efterföljare till The Shining skriven samma man. Nämligen Stephen King.
Bra betyg på IMDB och anses godkänd via "word of mouth" så vitt jag hört och läst.
.. Så?
Jag tycker det är en värdig efterföljare. Filmen är lång och likt många moderna filmer tar det ett bra tag innan hjärtat i handlingen visar sig och intresset ökar. Det var något av en uppfartsbacke för mig. När filmen väl börjat på riktigt tycker jag den blir rätt spännande, har ett intressant upplägg och respekterar föregångaren.
Måste man sett The Shining för att se denna? Nja. Det hjälper och stärker upplevelsen. Det hjälper att ha visst hum vad som hänt i gamla filmen åtminstone. Stephen King är dessutom känd att skriva filmer som kan vara aningen flummiga. Man måste kunna "köpa" världen han skapat. Den här är inte en av hans flummigare verk, men det gäller att man har lite fantasi.
En journalist från USA har många problem och åker ner till El Salvador i hopp om att få till bra bilder av verkligheten för att få sitt liv på rätt bana (sälja bilder för pengar).
Regissören Oliver Stone var relativt känd före denna film via skrivit manus till Midnight Express, Conan the Barbarian och Scarface. Ingen av hans regisserade filmer hade fått större genomslag (så vitt jag vet) och denna film är inget jag hört talas om förut. Det senare kan bero på att Oliver Stones film Platoon kom ut sent samma år och denna hamnat i dess skugga.
Det här är en film i högt tempo. Den skulle kunna vara dubbelt så lång utan att kännas långtråkig. De flesta liknande filmer satsar främst på läromoment om händelsen eller samhällskritik. Denna film har gott om båda, men toppar allting med humor (därav att komikern Jim Belushi är med).
Jag gillade denna film. Den berör, får till skratt och får en att tänka till. En till anledning att den inte pratas om så mycket idag kan vara att den är "skitig". Den pendlar verkligen från att vara riktigt seriös till helt oseriöst på ett unikt sätt. Ingen film för den känslige tittaren.
Kritik till filmen? Oklart om allt verkligen behövs. Det känns som att vissa scener är så överdrivna att de kunde gjort det mer realistiskt eller kanske skippat totalt. Dessutom är det många karaktärer och många namn... Lätt att missförstå vem som sa eller gjorde vad.
Allt som allt en bra och svärd film. Rekommenderas!
__________________
Senast redigerad av Geomeister 2024-05-01 kl. 01:14.
Jag såg Wonderland (2003) igår.
Hade sett den förut men glömt det mesta så det var rätt mycket som att se den för första gången.
Val Kilmer spelar porr-skådisen John Holmes i filmen och den fokuserar på de brutala morden som blev hämnden efter att Holmes hjälpt langar-gänget som han hängde med att råna knark-kungen Eddie Nashs hus. Alltihop det här handlar om verkliga händelser som utspelade sig i Los Angeles i början på 80-talet.
Roll-listan är imponerande med många bra skådisar som man känner igen ifrån annat bla Carrie Fisher (Star Wars), Ted Levine (Silence Of The Lambs), Christina Applegate (Married With Children, Anchorman), Josh Lucas (American Psycho) och Paris Hilton.
Jag har tittat på en del gamla porrfilmer och intervjuer med John Holmes senaste tiden och man ser i filmen hur Kilmer har övat in Holmes sätt att prata och flina.
DVDn innehöll även den ca 1h50min långa dokumentären Wadd - The Life And Times Of John C Holmes (1998) som jag tyckte var intressantare än filmen.
Jag skulle hursomhelst helt klart rekommendera båda.
Jag ger Wonderland 6.3 i betyg och Wadd 7.8.
Någon mer här som sett någon av dessa eller kanske rentav båda?
Reporter vill skriva om en radium förgiftad ung dam som inom kort ska dö.
På tidningens bekostnad ska hon få sina bästa dagar i New York, men problemet är att diagnosen är fel, hon är fullt frisk.
Hon spelar med enbart för att få komma till New York.
Hennes bluff avslöjas, men hon och reportern har redan blivit kära, och lämnar staden.
Vet inte vad jag ska tycka, jag gillar verkligen inte historien och har svårt att se något roligt i det.
Filmen var oväntat i färg. 3-/5 blev det.
Det jag framförallt gillar med den här filmen är stämningen och bilden. Men utöver det är filmen "bara" helt okej. Det är en väldigt dialogbaserad film (vilket jag i sak inte har något emot) och i det här fallet så gjorde det att jag hade svårt att hänga med i svängarna ibland, vilket sänker helhetsintrycket för mig.
Jag känner inte att jag behöver se den här filmen igen.
Jag såg Wonderland (2003) igår.
Hade sett den förut men glömt det mesta så det var rätt mycket som att se den för första gången.
Val Kilmer spelar porr-skådisen John Holmes i filmen och den fokuserar på de brutala morden som blev hämnden efter att Holmes hjälpt langar-gänget som han hängde med att råna knark-kungen Eddie Nashs hus. Alltihop det här handlar om verkliga händelser som utspelade sig i Los Angeles i början på 80-talet.
Roll-listan är imponerande med många bra skådisar som man känner igen ifrån annat bla Carrie Fisher (Star Wars), Ted Levine (Silence Of The Lambs), Christina Applegate (Married With Children, Anchorman), Josh Lucas (American Psycho) och Paris Hilton.
Jag har tittat på en del gamla porrfilmer och intervjuer med John Holmes senaste tiden och man ser i filmen hur Kilmer har övat in Holmes sätt att prata och flina.
DVDn innehöll även den ca 1h50min långa dokumentären Wadd - The Life And Times Of John C Holmes (1998) som jag tyckte var intressantare än filmen.
Jag skulle hursomhelst helt klart rekommendera båda.
Jag ger Wonderland 6.3 i betyg och Wadd 7.8.
Någon mer här som sett någon av dessa eller kanske rentav båda?
Ingen av dem. Men Boogie Nights med Mark Wahlberg. Fast det var ett bra tag sedan. Handlade den inte också om Holmes utan att namnge honom? Gräslig film. Burt Reynolds förutspåddes en Oscar för den men när han såg den färdiga filmen gav han sin manager sparken för att han tyckte så illa om slutprodukten. Jag förstår honom. Och varför är det så intressant att gotta sig åt allt sånt där elände med knark och död mm?
Kunde John Holmes flina? Le? Skratta? Privat i så fall då, väl? Han var världens absolut tråkigaste skådis. Jag har inte sett många filmer med honom men i de filmer jag har sett ser han alltid frånvarande ut. Han är liksom inte med. Jag fattar inte att han blev omtyckt. Tacka vet jag Robert Everett. Han är bra, har scennärvaro och spelar bra när filmen ger utrymme för det. Läcker var han också.
__________________
Senast redigerad av ZweiLife 2024-05-01 kl. 17:11.
Ingen av dem. Men Boogie Nights med Mark Wahlberg. Fast det var ett bra tag sedan. Handlade den inte också om Holmes utan att namnge honom? Gräslig film. Burt Reynolds förutspåddes en Oscar för den men när han såg den färdiga filmen gav han sin manager sparken för att han tyckte så illa om slutprodukten. Jag förstår honom. Och varför är det så intressant att gotta sig åt allt sånt där elände med knark och död mm?
Kunde John Holmes flina? Le? Skratta? Privat i så fall då, väl? Han var världens absolut tråkigaste skådis. Jag har inte sett många filmer med honom men i de filmer jag har sett ser han alltid frånvarande ut. Han är liksom inte med. Jag fattar inte att han blev omtyckt. Tacka vet jag Robert Everett. Han är bra, har scennärvaro och spelar bra när filmen ger utrymme för det. Läcker var han också.
Dirk Diggler i Boogie Nights är baserad på John Holmes men samtidigt inte helt som jag förstår det.
PT Anderson är med i Wadd-dokumentären.
Jag har snöat in lite på porr-filmer ifrån 70/80-talet nu senaste 2 åren och sett rätt många såna.
Dom flesta av dom manliga aktörerna som Jamie Gillis, Paul Thomas osv som dyker upp hela tiden i dom där filmerna känns ofta asäckliga.
Dom säger i Wadd-dokumentären att Holmes verkade bli poppis mycket för att han inte var särskilt snygg och mer någon som vanliga män kunde identifiera sig med när dom såg filmerna.
Holmes tog inga droger och drack inte ens alkohol i början av sin porr-karriär men blev ju ett totalt vrak sen.
Jag har alltid gillat Boogie Nights men har kanske inte så hårt analyserat exakt varför.
Det är en del riktiga porr-veteraner med i den med cameos som tex Nina Hartley(spelar kvinnan som är öppet otrogen mot sin man) och Veronica Hart(spelar domaren när Amber Waves sitter i vårdnadstvist om sin son).
__________________
Senast redigerad av GoneForever 2024-05-01 kl. 19:59.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
