Antinatalism

Det hela blir en teori byggt från vart man står någonstans på ett berg. En människa står i andra sidan berget och säger att utsikten är fantastisk, du själv ser bara en storm och oväder och känner kylan bita tag i dina inälvor, kan knappt se någonting bortom stormen. Din vän från andra sidan ser solen färga en landskap av gröna alpterräng i gyld och floder vackert myna ut mellan bergen. Han säger att han inte ens kan känna kylan från andra sidan.

Det är omöjligt att finna en gemensam referensram i livet. Du tror att din vän ljuger från sin referensram och han tror att du bara är en klagomaskin som överdriver hur hemskt det är, kanske du är genetiskt defekt rentav tänker han. Han kanske tror att du bara har en inre negativ röst som får världen att speglas av din inre helvete, du kan svara med att hade han levt ditt liv med dina upplevelser skulle han tänka samma negativa tankar som du gör, och så vidare går det.

Sanningen är qtt det är omöjligt att veta vem som har rätt. Vi alla lever med våra sanningar, och andras sanningar ser främmande ut för oss själva så vi tänker att de ljuger eller överdriver eller inbillar sig saker.

Det hela blir en teori byggt från vart man står någonstans på ett berg. En människa står i andra sidan berget och säger att utsikten är fantastisk, du själv ser bara en storm och oväder och känner kylan bita tag i dina inälvor, kan knappt se någonting bortom stormen. Din vän från andra sidan ser solen färga en landskap av gröna alpterräng i gyld och floder vackert myna ut mellan bergen. Han säger att han inte ens kan känna kylan från andra sidan.

Det är omöjligt att finna en gemensam referensram i livet. Du tror att din vän ljuger från sin referensram och han tror att du bara är en klagomaskin som överdriver hur hemskt det är, kanske du är genetiskt defekt rentav tänker han. Han kanske tror att du bara har en inre negativ röst som får världen att speglas av din inre helvete, du kan svara med att hade han levt ditt liv med dina upplevelser skulle han tänka samma negativa tankar som du gör, och så vidare går det.

Sanningen är qtt det är omöjligt att veta vem som har rätt. Vi alla lever med våra sanningar, och andras sanningar ser främmande ut för oss själva så vi tänker att de ljuger eller överdriver eller inbillar sig saker.

Ingen är i grunden sedan rationel i frågor som härrör livets mening eller livets värde. Vi är alla färgade av känslor och personliga upplevelser när vi svarar på sådana frågor. Det undermedvetna är mästaren och vår medvetna tjänar mästaren på olika sätt.

De flesta människor är notoriska livslögnare. Min far intalar sig t.ex. att han kan kräva saker för att han har knegat och varit patetiskt laglydig hela livet. Psykopaten i Kreml talar om Rysslands och Sovjetunionens ära, fast det inte krävs någon psykologexamen för att fatta att det bara är kompensation för att han är en kort, skallig liten halvmongol som ingen kan känna genuin kärlek till.

Okej, fair enough, jag kan hålla med dig till viss del här faktiskt. Dock saknas som sagt rationella skäl att påbörja ett liv från noll till noll. Vi kommer inte veta att vi ens levt. Men detta är såklart utifrån att hjärnan skapar medvetandet.

Tänk om du maestro skulle köra en 180 och bli löjligt positiv till livet och särskilt positiv till just barnafödande 🙃 Det kanske blir en OBE då som belöning who knows 🙂

Jag vet att du skrivit att du är nöjd med delar av ditt liv och du gillar livet mycket när det sköter sig. Det är när livet krånglar du blir arg som fan på livet.