Funderar lite på att sadla om till snackpåse.

Jag vet inte. Jag har aldrig dejtat män som jag gått på restauranger med då jag hade social fobi förr och tyvärr dejtade mest i hemmet eftersom det kändes bäst för mig. Vilket såklart inte var bra för männens beteenden och attityder. Har väldigt svårt att tro att de skulle lova någon något alls faktiskt. Om de inte som du säger, har et motiv med att de vill ha något tillbaka. Jo en av de senare årens snubbar var iofs en som det krockade med då han ville ge mig presenter, bjuda ut mig, och köpa saker till mig. Tog mig till IKEA andra helgen vi spenderade med varandra (han tog också ledigt för mig och kom till staden när jag var på dåligt humör vilket var ett plus) och släpade runt mig medan han planerade vilja möbler han skulle köpa för att flytta in i mitt hem. Jag kände att det var många detaljer som.var för mycket och bara det med att köpa en present till första dejten trots att jag bett honom att inte göra det.

Han är säkert någons drömman. Inte min.

Du har aldrig tänkt på att du kanske bara dejtar eller har relationer med kvinnor som du egentligen inte passar ihop med? Jag menar, vad har ni för gemensamma mål och framtidsdrömmar? Intressen och hobbies?

Förövrigt så är jag och exet (ej han med pengarna) som hund och katt men han dök upp om jag behövde putsa fönstren. Osäkert om han skulle göra det idag men är han singel så är det inte omöjligt. Så poängen är mer vad man har gemensamt än vad man gör? Jag menar jag är riktigt pysslig och kärleksfull av mig, vad får jag för det? Män som tror att det beror på dem och att de därför kan spela mig.

Numera brukar man ju bara ta någon. Kolla av lite vilja kriterier du själv valt partners efter.

Problemet med att vara en snackpåse är när den dagen kommer då dom du snackat inför kräver att du skall leva upp till allt du sagt.

Har du snackat och lovat saker inför fel personer och sedan inte kan leva upp till det så kan det gå mycket illa.

Här är högskolepoäng lika mycket värt som OL-medaljer.

Sen vet jag inte riktigt, tror inte vi har någon grupp som höjer sig över alla andra på det sättet. Det är i alla fall inte skidåkare.

Det har väl ändrats dom senaste åren men tidigare här i Sverige var inte längdskidåkning alls sexig.

Men du svarade aldrig på om norrmän upplever att det är mer "mycket snack och lite verkstad" på Svenskar än på Norrmännen själva?

Jo det där är ju lite smolket i bägaren.

Fast generellt är ju folk så mesiga, även arbetsgivare, så man lever nog ändå gott mellan det fåtal gånger svammlandet får konsekvenser.

Det är såhär i världen; det enda som existerar är här och nu och alla är utbytbara. Det är totalt meningslöst att försöka bygga ett rykte som ansvarsfull och seriös eftersom det räcker med att man inte gör någon till viljes för att alla år av ”ställa upp” är som bortblåsta och man är världens sämsta människa. Strunta i vad folk tycker. Fokusera alltid på dig själv i första hand. Ta inte löften och heder på så himla stort allvar, då slipper du bli besviken när världen inte dyker upp morgonen du behöver flytthjälp. Och kom ihåg; en dag dör vi och några veckor senare är man glömd av i stort sett alla.

Kanske hårda karameller att tugga på för någon som levt ett helt liv efter deviser som ’heder’ och ’moral’ men vad har det gett dig?

Jag tänker mer män som visar sig ha en eller två flickvänner till, som det visar sig inte alls ägde den där fina segelbåten utan bara lånat den, som inte hade något jobb alls utan gick på a-kassa, som plötsligt vänder och gör en u-sväng för lite längre fram fanns det personer man var skyldig pengar osv osv.

Hela tillvaron är upphängd i en tunn sytråd men dom är lika glada för det och trasslar glatt vidare till nästa fest.

Det är lite dom tankebanorna jag är inne på.

När det gäller arbetslivet vinner ju svamlare klockrent i alla fall. Desto mer svammel och tätare byten av arbetsgivare desto högre lön.

Den lojala trotjänaren behandlas ju I alla fall mer eller mindre som en idiot utan ambitioner nu för tiden.

Jo sådana har man ju mött. Tror du att de mår bra? Mytomaner som exempel har oftast en underliggande störning med mytoman i som delvis symptom på allvarligare problematik.

De upplever antagligen någon form av makt i att lura andra och bryr sig mindre om att de väcker negativa känslor och åsikter kring dem som personer.

Nja, jag överdrev väl lite, mer allmänt glida runt, spetsa till historierna lite, inte ta så hårt på löften, säga det folk vill höra i stunden utan en tanke på att ta ansvar för konsekvenserna. Komma hem lite smådragen mitt i veckan, låtsas lyssna och ta till sig av fruns utbrott när det i själva verket bara går in genom ett öre och ut genom ett annat. Få några tusen till vid försäljning av bilen mot löfte att det följer med fyra nya vinterdäck som ligger i ett förråd i Överkalix men som kan hämtas om 14dgr och sen aldrig mer svara i telefon osv osv.

Dom flesta är ju glada. Samtidigt ser dom ansvarstyngda allt mer ledsna ut. Så jag börjar fundera lite på om det inte finns en viss tjusning i att glida runt på en räkmacka med en dillkvist bakom örat.

Men hur fan är man ihopskruvad då om det bara är att sadla om? Har absolut träffat folk som ändrat på sin personlighet men den har ju ändrats över ganska lång tid, typ att personen har mognat.

Eftersom jag hängt väldigt mycket på krogen och sen jobbat som säljare så känns det som man träffat varenda snackpåse i hela Sverige, och är fan allergisk mot dem. Hos mig har de ingen framgång i alla fall.

Vad fan är en "snackpåse"? Var snäll och förklara.

Framgår inte det av tråden?