Funderar lite på att sadla om till snackpåse.

Tycker det är lite dålig uppsida i den här med att hålla vad man lovar, ställa upp när det gäller etc. Visst det är ju kul att få folks förtroende, att dom litar på en osv. Men det börjar fan bli lite tråkigt.

Med stigande ålder har jag blivit allt mer nyfiken på hur tillvaron ter sig för svamlare och snackpåsar.

Det hela aktualiserades sig ytterligare i samband med att ha blivit dumpad till förmån för en uppenbar snackpåse. "Han är så snäll"

Visst det är ju ingen toppenegenskap när det kommer till att bygga långsiktiga relationer, men vad gör det när det räcker med att knalla in på första bästa kvarterskrog och lova brett, hålla hov och dra ihop lite historier.

Tidigare i livet har jag alltid nästan föraktat snackpåsar, som lovar brett och håller tunt och som bara varit med om en bråkdel av allt i deras fantastiska historier.

Men som sagt jag börjar nästan bli lite sugen på att sälla mig till skaran som ex svarar: "Ja, för fan det fixar jag" utan en tanke på att det ens ska lyftas ett finger för att hjälpa till när det väl gäller. Dra ihop lite historier på Tinder. Leka bror duktigt och tacka ja till massa uppdrag som aldrig kommer bli utförda. Säga sig vilja bjuda på en riktig helkväll nästa gång mot ölen den aktuella aftonen. Eller bara bli en sån där gubbe som går runt och småljuger och påstår sig ha varit med om det mesta. Det ter sig lite lättsamt i alla fall.



Vad tänker ni om livet som snackpåse?

Har vi kanske rent av någon här på forumet som valt den livsstrategin och vill dela med sig lite av sina erfarenheter?

Allt som relaterar till ämnet är fritt för diskussion, för min del.

Inga problem. Snacka mindre och bara gör det.

Blir inte det lite tokigt? Jag tänkte att en mer logisk infasning i den tillvaron tvärtom bör börja med att man börjar snacka lite mer.

Tack.

Jag vill inte låta skrytsam men jag börjar bli lite trött på den rollen i sociala sammanhang. Känns allt mer också som att det börjar väga över till tråkmåns i andras ögon. Visst det blir en del besvikelser i kölvattnet från snackpåsarna men sällan några jätte konsekvenser socialt sett, dom fortsätter få nya femhundringar utlånade, lovar att skärpa sig etc sen rullar det vidare ganska sorglöst med glimten i ögat. "Alla vet ju hur han är" så det är inget att bråka om.

På dom flesta arbetsplatser tycks det väga över till att den som håller hov och bröstar upp sig när nya budgeten ska läggas blir allt mer populär i jämförelse med grinolle som ställer kritiska frågor men alltid får ihop sin budget etc.

Själv då?

Ja alltså det är lättare att vara i en relation med någon som lovar saker, framställer sig som engagerad i en och ser en gemensam framtid än någon som bara lutar sig tillbaka.

Är du säker på att de tär "snackpåse" du ska bli? Du kanske behöver steppa upp och göra dina relationer till några som har mer aktivitet känslomässig investering i?

Jag läste förövrigt först snackspåse och missuppfattade det som att du skulle bli mer sexig.

Kul att du hittade tråden, det borgar för lite klokskap.

Ja det verkar nog nästan som att kvinnor föredrar den som lovar 200% men levererar 50% i stället för den som lovar 90% och levererar 100%

Eller om man så vill bjuder flott på en middag för 1500:- inte gör ett skit i övrigt och sen i slutet av månaden ber om att få låna 3.500:-(= -2000) i jämförelse med att var och en står för sitt och sen laga punkan på båda hjulen på tjejens cykel och putsa alla fönster i hennes lägenhet. (= +1000)

Ja, jo kuken vill jag ju behålla den har jag haft så mycket roligt med. Jag tänkte mer i övrigt, alltså som inte är så centrerat runt könet.

Fast även om vi håller oss kvar där, tycker jag nog det verkar som om dom som hyr en Ferrari och sätter sig i för fotografering till Tinder på ett sätt har ett enklare och roligare liv än den som sitter på en stubbe i skogen med sitt storkukslugn.

Förresten, tycker du i egenskap av Norrman, vilket jag förmodar att du är, att vi Svenskar är mer snackpåsar generellt i jämförelse med er eller tvärtom att Norrmän snackar mer och levererar mindre?

Alltså typ att man knappt kan åka skidor men ändå sätter målet att man ska vinna OL-guld till motsats mot dom i världseliten som faktiskt har kapacitet men håller en låg profil.

Har ni inget ord för det på norsk?

Jag trodde först att du skrev lyckopåse. Ska du inte bli det?

Se på inlägget ovanför det jag svarte på

Vad är "lyckopåse"?

Ni vet väl vad en svammlare är? En person som mest glider runt och "snackar", målar upp guld och gröna skogar med det händer ingenting. Utger sig för att ha varit med om och kunna ditten och datten. Påstår sig vara hög chef men är på sin höjd andra man efter stationschefen på OK i Bandhagen. Bilen på leasing, hyres tvåa men klär sig och ser ut som om man badar i pengar. Eller glider runt i varselkläder med en kratta i handen och ljuger om något helt annat.

Nära besläktad med mytoman och sol och vårare men lyckas tänja ut dom sociala reglerna så mycket att han håller sin innanför dom och inte trillar ner i dom facken.

Vet ni verkligen inte vad jag menar för karaktärer, trodde mer eller mindre alla arbetsplatser och större sociala umgängen hade minst ett par stycken..

Japp, dumt av mig. Det uttrycket använder vi ju i Sverige också. Fast det är inte bara arbetsrelaterat.

Det kan lika gärna handla om en man som dricker så mycket starköl att frun tröttnat och tar ett samtal. Den typiska snackpåsen lovar på sina bara kän bot och bättring, bjuder sedan på en flott middag och under tiden flickvänen smsar till sina väninnor om hur fantastisk han är, efter att dom kommit hem, går han ut i kylen och hämtar en starköl..

Du får hemskt gärna berätta om hur man får kvinnan du beskriver på fall.