Om "rivningshysterin" aldrig ägt rum, hur hade samhället sett ut idag?

Under 50, 60, 70 och till och med 90-talen pågick den så kallade "rivningshysterin", även känd som miljonprogrammet. Gamla kvarter, ofta arbetarkvarter som betraktades som stans skamfläck och slum revs, för att bygga höghus i så kallad "DDR-stil" eller "Domus-stil". Kvarter såsom Lugnet, Caroli, Klara i Stockholm och andra stadskärnor revs, och var inget värda. Man ansåg att hela rasket tillhörde en svunnen epok, och att man därför gjorde människorna bebodda i husen en tjänst genom att riva dessa husen, för att erbjuda dessa nya bostäder i nya fastigheter, alternativt tvångsinlösa huset för överpris.

Med tidens gång har man sedermera ändrat uppfattning om detta, folk anser att man gjorde ett historiskt misstag när man rev gamla, genuina, vackra, pittoreska byggnader med en rik historia för att "förfula" stan med höghus i brutalistisk stil. Om man ej hade utfört dessa omfattande rivningar, och istället rustat upp dessa gamla, pittoreska hus från 1700, 1800 och tidigt 1900-tal, hur hade det påverkat vårt samhälle idag? På vilket sätt? Hade det varit bättre eller sämre? Om rivningarna i Klara exempelvis inte skett, hade vi visserligen haft en typ utav stor-gamla stan, med en pittoresk och historisk stadskärna, men samtidigt en eventuellt underutvecklad stadskärna, med avsaknad av modernitet och naturliga förändringar. Vad tror ni?

Det är sant att de gamla husen ofta var vackrare. Men det finns en del negativa saker också:
- De var inte förberedda vare sig för VVS (toalett, dusch mm) eller ventilation.
- Ofta hade de inte heller centralvärme, utan alla fick värma bäst de kunde
- Skorstenar och stödmurar för eldstäder påverkar planlösningen. Man kan inte bara slå ner dem eftersom det rör sig om bärande konstruktioner.
- Ofta är det nästan omöjligt att installera hiss i husen
- Lägenheternas storlek och planering kanske inte är så efterfrågad idag. De har dessutom ofta väldigt högt i tak. Vilket leder mig till ...
... De nya husen använder marken och ytorna mycket bättre. Vi har "effektiviserat" på många sätt. Framförallt vad gäller energi, men också vad gäller nytta per m2.

Så om man inte rivit allt så hade vi antingen fått pendla från längre avstånd eller nöja oss med att det bor färre i städerna. För per km2 hade det funnits färre bostäder och färre kontor.

Delvis går det väl inte att säga bara hur det skulle blivit efter en rivning, utan även förutsättningar även innan rivningen skulle behövt vara annorlunda, för att de inte skulle ägt rum. Alltså samhället skulle sett annorlunda ut utan rivningarna, eftersom samhället som inte tillät rivningarna redan skulle sett annorlunda ut.

Men ja, överlag tänker jag mig nog att det skulle varit lite mer fokus på historia och bevarande än kommersialism, bilism och funktion. Mycket av nytt byggande går ut på att maximera shopping, att få plats för vägar och människors behov av modern bekväm design. Ex att bygga hus med hissar, lägenheter med mycket förvaring, stora badrum osv. Och sedan få plats med bilar (vilket ju inte fanns när en del hus som revs byggdes). Kunna köra överallt, och sedan såklart ville man få in mycket butiker i stadskärnan.

Vad tänker du själv?

OCH specifikt banker. Vilket kopplar till mitt ovanstående inlägg...

Oftast handlar det om själva tomt värdet, kan vara ute ett gammalt hus, kostnad 20-40 milj, renoveringsbehov.

Storföretagen får förhandsbesked via kommun att man får bygga något annat, 20-40 milj blir då billigt, man river bygger upp en större fastighet o säljer den via sitt läge för mycket mer.

Lite vad det handlar om, man tjänar på få bygga upp något större. läget säljer.

Gamla stan saknade också alla förberedelser för värme, vatten och avlopp. Men jag tvivlar på att de inte är utrustade med de idag.

Man rev stadskärnorna för att vissa kunde tjäna pengar på det och av ideologiska själ.

Misstag och misstag, var hade alla de där männsikorna som stoppades in i miljonprogrammen tagit vägen?

OT; Lägenheterna i miljonprogrammen var ofta väldigt bra planerade. Inplanerade garderober, städskrubb, cykelrum, källarrum osv. Dagens jävla hypermoderna lägenheter har varken garderober eller källarrum

Det hade väl sett ut ungefär som Haga i Göteborg? Man har kvar det exteriöra utseendet på området men har gjort om på insidan. Gamla dasslängor ser ut att användas som förråd eller cykelrum.
En sak som kanske är lite speciell med det området är att det hade och har ett traditionellt rätvinkligt gatunät.

Omodernt, smått, dålig planlösning. En mindre effektiv stadskärna, hade det lett till. Där köpcentrum byggts upp tidigare utanför stadskärnan. Vilket lett till en mindre levande stadskärna. Det hade förmodligen varit bättre för vägarna, då trafiken varit utspridd och färre åkt till centrum för att arbeta, gäller inklusive kontorsarbetare, som fått sina arbetsplatser förmodligen byggda utanför city.

Det hade också lett till en hälsosammare miljö i stadskärnan, mindre partiklar från bildäck och mindre avgaser.

Köpmöjligheter i innerstaden hade det.inte blivit mycket av. Förutom varuhusen NK för de lite finare och Åhlens för de lite enklare så finns.bara Gallerian. Och den kom till av en slump. Kvarteren löstes in och revs av för att ge plats för en busstation som aldrig blev av. Så.det blev ett köpcentrum istället. I planläggningen så reseverades centrum för byråkrati och företag. Handla kunde folk få.göra i sina småcentrum i Bagarmossen och Täby.

Dessa gamla träkåkar blev i dåligt skick för att dessa inte underhölls ordentlig. Oavsett skick så hade de flesta husen idag renoverats i stället för att rivas.
I Göteborg köptes hus efter hus upp av Göta lejon som lät husen förfalla.

Samtidigt byggdes nya hus och områden upp på 60 och 70 talet. Dit människor i träkåkarna tvingades att flytta eftersom träkåkarna skulle rivas. Betongförorterna var många ggr inte ens färdiga när folk flyttade in. Visst husen var färdiga men ingenting annat, ingen service eller annat överhuvudtaget. Bara en jävla massa berg och lera. Hit flyttade alltså tex finnar och norrlänningar som lockades hit pga jobben. Till detta en hel del problemfamiljer. Missbruk av alkohol var stort och sniffning populär. Sedan följdes detta av bla varvskriser varpå en hel del blev arbetslösa och ännu fler började missbruka.

Unga drog runt eller bara hängde utan någon större kontakt med vuxenvärlden. Folk som hade god ekonomi flyttade därifrån och fler familjer med problematik flyttade in.

När folk bodde i träkåkarna så hade grannar mer koll på individer och familjer med problem. Nu hamnade man på ett ställe där alla var okända för varandra och inte blev det bättre av att inga mötesplatser fanns i de nya bostadsområdena. Det fanns ju i stort sett bara berg och lervälling när husen stod klara.

Senare byggdes bla fritidsgårdar och fotbollsplaner men det var så dax då. Då hade ju en stor del unga redan hamnat på glid. I Göteborg fanns det speciellt en familj/släkt som ställde till med mycket skit. Som senare blev till två släkten. Den ena Magnusson och den andra från Trondheim.
Senare flyttade invandrare från långt-bort-bort-i-stan in. Vilket inte gjorde det bättre. Då dessa unga ofta hamnade i samma gäng som kriminella och fick lära sig svenska seder och bruk av andra kriminella i områdena
Dvs att stjäla, slåss och knarka.

Min tro är att det varit önskvärt om dom gamla trähusen fått stå kvar och att en stor del av husbeståndet inte ombildats från hyresrätt till bostadsrätter. Just för att inte då sätta alla problemfamiljer på samma ställe.
Husen i betongförorterna är det egentligen inget större fel på. Det blev bara för mycket skit där redan från början.

Detta är en förenklad bild som saknar flera viktiga nyanser.

- Det som revs var ofta undermåliga, illa skötta fastigheter som inte gick att rädda.

- Synen på modernism/brutalism var helt annorlunda på 50-60 talet. De tyckte att det var snyggt och fräckt.

- En ny ekonomisk verklighet. För 150 år sedan var arbetarnas villkor horribla. Låga löner och många fler timmar/vecka. Därför gick det att bygga dyrare hus med mer och vackrare material.

- Vanligt folk bodde inte på Östermalm. De bodde i enklare trähus som för längesen har ruttnat eller brunnit upp. Bilden av hur det var förr är väldigt romantiserad. Vi väljer att komma ihåg och bevara top 1% dvs överklassens fastigheter.

- Om man i dag skulle bygga lika lyxigt som de bäst bevarade gamla lägenheterna skulle de bli svåra att sälja. Det finns ganska få hushåll som kan köpa en lägenhet för 15-20 miljoner.


Samtidigt tycker jag att man borde bygga mer i klassiska stilar men lyxigheten måste hållas inom rimliga gränser för att det ska bli kommersiellt gångbart.