Meningen med livet - samlingstråd

Jag ska gå och säga till min dementa mamma att hon ska njuta av livet. Då blir hon säkert frisk på ett ögonblick och slutar prata nonsens och ligga hela dagarna

Ursäkta för att jag stör med iaf ett försök till filosofi. Nu kan ni älta vidare i er icke-filosofi.

Du kanske blir dement du med, men det har ju iaf inte hänt än. Så hur använder du de friska dagar du har kvar?

Förutom om familjen stämmer inget av detta vad jag kan se. Men håller vi oss till filosofi bör man, om man är bra på detta, kunna försvara den filosofi man förordar, även mot obekväma frågor. Son t ex detta ständiga ältande om att livet är meningslöst därför att det kommer att ta slut och en dag vara helt bortglömt. Men VARFÖR gör detta livet meningslöst?, har jag frågat många gånger, utan ens en tillstymmelse till svar. T ex en fest skulle ju inte bli bättre av om den aldrig tog slut, tvärtom skulle iaf jag bli rejält trött på den till slut. Skulle ett oändligt långt liv vara bättre i det avseendet? Och blir en jäkligt rolig fest meningslös om man skulle råka glömma bort allt om den efter ett visst antal år? Varför då??

Ursäkta för att jag stör med iaf ett försök till filosofi. Nu kan ni älta vidare i er icke-filosofi.

Egentligen är det väl samma ältande från alla i tråden och det är ju det som är det roliga med den.

För egen del så trivs jag rätt fint med mitt liv trots att jag tror att livet är meningslöst. Jag får faktiskt en bra känsla av att livet verkar vara meningslöst 🙂

Har man god hälsa och inga större motgångar är det ju inte så jävligt. Det fyller bara inget som helst syfte och är aldrig riktigt värt det.

Får jag en demensdiagnos kommer jag att lämna denna skitvärld innan jag blir så dement att jag blir oförmögen.

Du kanske blir dement du med, men det har ju iaf inte hänt än. Så hur använder du de friska dagar du har kvar?

Aah, vänta; kanske med arbete? Som i Anna Louisa Walkers The Night Cometh, som faktiskt är en av mina favoritpsalmer (den nämner inte Gud eller Jesus!) och inte heller tycks utmynna i någon föreställning om ett liv efter döden. Ren stoicism: gör din plikt! Kejsar Marcus Aurelius skulle ha älskat den.

https://www.google.com/search?q=work...lnrGmMMG4,st:0

Arbete är inte kul. Faktum är att själva ordet är kognat med ett grekiskt ord som betyder 'slaveri'. Knulla och ta droger är min melodi.

Jag vet inte hur mycket man kan vänta sig på den fronten. Många verkar prata om rationalitet som någon slags fundamental del, samtidigt som dom utgår från i princip 100% känslobaserade argument.

Förvirring är normen. Jag misstänker att du själv är rätt förvirrad också, men nåt som skiljer mig--eventuellt dig också--från de flesta är en öppenhet till att åtminstone erkänna möjligheten till förvirring.

Personligen tycker jag det är själva grunden för att alls kunna vara filosofisk, eller sökande. Öppenhet för att man inte har full koll. Många ersätter gärna bristen av koll med någon slags övertygelse. "Uppenbarligen är det si och så."