Läkare i USA

Intressant läsning, tack för att du delar med dig!

Suttit här till nu kl 04.20 pga denna grymma tråd (+1h här)... upp om 3 timmar (thoraxkirurgi som väntar), termin 7 av studierna. Drömmer också om USA, har dock inte kommit längre än att småkolla usmle st1.

Det jag undrar är hur gör man rent praktiskt för att hitta någon position för praktik alt. forskning i USA efter studierna (för att höja chanserna för residency) samt hur är lönen för detta, tillräckligt att leva på eller mer som "auskultation"? Någon bra länk?

Tack stray, kan bara hoppas att få chansen att betala tillbaka för det värde som jag fått av dig.

Får bara hålla med föregående talare och säga att det är väldigt intressant läsning detta. Det uppskattas verkligen.
Det skulle vara lite kul med en uppdatering, om det har hänt något nytt på läkarfronten eller bara i det vardagliga livet på andra sidan klotet.

Tackar! Det verkar vanligt med folk från andra länder som auskulterar här men de får nog inte betalt, snarare finns det en del universitetssjukhus som tar betalt av dem som kommer och auskulterar, men på många ställen är de nog bara glada över besök. Jag tror att man kan googla sig fram till sjukhusen och kontaktpersoner på det department man vill auskultera på, många universitet (de flesta kanske) verkar gärna ta emot utbytesstudenter på s.k electives och det brukar man också kunna hitta info om på deras hemsidor. Man kan alltså arrangera det själv om ens egen skola inte har några utbyten (men det kan ju vara bra om det finns möjlighet att tillgodogöra sig kursen och få poäng för den).

Om jag ville auskultera här efter läkarexamen eller under ett sommarlov, dvs utan att få poäng för det etc skulle jag nog googla efter typ residency programs hemsidor. De brukar alltid ha inforrmation på nätet. Sen kan man kanske skriva ett epost till residency program coordinatorn och fråga om det finns möjlighet att auskultera, om inte annat så borde hon veta vem man kan vända sig till. Man kan ju kanske hinta också att man funderar på att ta sig över och jobba här i framtiden och vill se hur det är på programmet. Om man sedan auskulterar på ett residency program så slår man ju två flugor i en smäll, man får något att ha på CV:t men kanske lika värdefullt så får man kontakter på programmet. En av våra interns det här året auskulterade på sjukhuset under 6 veckor förra året (i program directorns team rent av). Men nu verkar de tyvärr slutat ta emot folk på det sättet pga något centralt beslut (tror att det hade med malpractice att göra).

När jag var på akuten senast så visade en överläkare mig ett epost som hon fått från en läkarstudent i London som ville komma och auskultera. Hon sade iofs att hon var restriktiv med vilka hon tog emot men undrade om jag hört talas om studentens skola (Kings College eller nåt tror jag det var). Så det verkar som att en del skriver direkt till attendings och frågar helt enkelt. Tyvärr är det rätt strikt med tystnadsplikt och stämningar osv här så det kanske inte är helt lätt att klämma sig in, men trägen vinner.

Angående update så skulle jag kunna skriva en uppsats men det får bli en annan gång. Men det börjar närma sig slutet för mig och arbetsmarknaden efter residency verkar minst sagt god. Idag när jag stod och intervjuade en patient så ringde sökaren och jag var tvungen att gå ifrån. Det visade sig vara en rekryterare som snokat upp mitt sökarnummer och hade fräckheten att söka via den. Det komiska är att jag definitivt inte lämnat ut numret på någon jobbsökarsite eller så och ändå är det typ fjärde gången på ett par veckor som jag blir sökt på det sättet och för att inte tala om alla epost man får med erbjudanden.

Hursomhelst så var det behagligt att stanna av i arbetet och prata med rekryteraren som frågade vart man ville jobba (Florida eller Northeast blev svaret), vilken minimilön kan kunde tänka sig (drog tilll med 200k), private practice vs university hospital osv. Är grymt sugen på att komma ut och jobba som hospitalist nästa sommar men tänker nog gå vidare med fellowship i critical care efter ett par år. Men ett par år med 2 weeks on 2 weeks off schema som hospitalist i Miami vore inte dumt, och jag har ett par kompisar på programmet som är sugna på att hänga på. Lär ju bli kung på surfning, golf och djuphavsfiske i så fall .

Käre stray dog!

Jag undrar om du har möjlighet att svara på Sumegs fråga:


Jag är i den situationen nämligen. Har blivit så avundsjuk på din beskrivning av ditt yrkesliv.

Jag är 24 år gammal och har tre år kvar på läkarprogrammet i Uppsala, men drömmer om residency i OB/GYN i USA efteråt. Det här är min plan:

Idén att dra mig till USA kom nog redan innan jag började läkarprogrammet, vilket nog var fördelaktigt då det är bra att börja tidigt. Varje kurs har man i princip läst både för universitetets skull och för USMLE-provet inför USA. Man har alltid valt engelska böcker när det funnits sådana alternativ, samt lagt extra vikt på läkemedlens generiska namn om inte till och med vanliga handelsnamn i staterna. Jag har spenderat varje sommarlov med att läsa så mycket jag kunnat, samt gjort provsimuleringar (i USMLE World).

Jag siktar på att göra USMLE Step 1 nästa sommar, då jag tror det blir ganska lagom, då man har 2 år kvar innan läkarexamen precis som amerikanska studenter. Samtidigt har man egentligen ändå läst mer ren medicin än de flesta av dem vid de laget, då de bara har gått fyra terminer medical school medan jag har läst 7 här. Visserligen har de i regel dessutom läst 4 år på college innan. Jag har läst lite extra kurser i basal fysiologi och biokemi som kompensation, men i slutänden är det ju det rent medicinska som räknas, så jag tror inte att mina uteblivna collegeår kommer hindra mig i någon större grad nu. Hittills har jag fått mitt nuvarande USMLE-resultat estimerat till över 230, vilket är väl över medel bland US seniors som söker OB/GYN, enligt en mycket användbar statistik på http://www.aamc.org/programs/cim/chartingoutcomes.pdf. Å andra sidan ger det bara en bit över 50% "Probability of Matching" i OB/GYN om jag är en typisk "Independent Applicant", men jag skulle gissa att Svenska läkarstudenter i regel har relativt gott anseende.

Visserligen är USMLE Step 1 fortfarande det enda som är numeriskt jämförbart mellan alla i The Match så är det förstås mycket mer som väger in. Man kan se i samma statistik att det skiljer sig avsevärt mellan antagna och inte antagna även gällande "Mean Number of Research Experiences", "Mean Number of Abstracts, Presentations, and Publications". Själv hoppas jag kunna starta en liten klinisk studie den här sommaren, vilket ska räknas som det schemalagda projektarbetet jag egentligen har termin 10 och 11, men jag hoppas hinna med ytterligare någon form av studie innan examen.

Å andra sidan ser man ingen stor skillnad mellan antagna och inte antagna gällande "Mean Number of Work Experiences", men som stray_dog tidigare påpekat är det nog ändå en fördel att skaffa sig arbetslivserfarenhet på plats i USA, för kontakter och Letters of Recommendation om inget annat. Kanske är det som ingår i "Mean Number of Volunteer Experiences", om man kommer dit och auskulterar, vilket tydligen gör statistisk skillnad i alla fall. Dessutom drar säkert det upp ens poäng på uppföljande USMLE prov, även om det verkar ligga mindre vikt vid absoluta poäng vid dessa jämfört med Step 1. I alla fall vore ett pröva-på i USA något jag nog skulle göra till exempel på något sommarlov framöver, eller om jag får ett halvår mellan examen och The Match, om man inte lägger tiden till att forska här. Å andra sidan ser jag ingen stor mening med att sommarjobba som till exempel undersköterska i nuläget - så länge besparingarna räcker så tror jag att man vinner i längden på att vänta lite med praktiken tills man kan göra saker som verkligen spelar roll för framtida möjligheter.

Varför jag sedan vill till USA, det är nog främst för pengarna, men jag ser det som att kunna vara till större nytta i världen, för om man får chansen att kunna donera så att man får mångfaldigt fler människor att kunna arbeta ute i världen för Rädda Barnen, Amnesty eller vilken annan välgörenhetsorganisation som helst, då ser jag det som en plikt att göra så. Det är mitt motto: "Earn like a Yankee. Give like a Swede". Jag får dock passa mig så att jag inte blir ännu en jet-set djävul som konsumerar hela vinsten själv.

För övrigt kommer jag gifta mig om några veckor. Det är inget som hade med mina USA-planer att göra, men vid närmare eftertanke kan det nog vara en god detalj att nämna, i alla fall i OB/GYN. Har man fallit för någon som kan stå ut med ens begränsade tid till nöje, samt att flytta med över Atlanten, ja, då var det i alla fall självklart för mig.

Vore även tacksam för all feedback och alla kommentarer på min plan.

Tack dessutom till stray_dog (och även andra) för all information på denna tråd!

Kul att du satsar så hårt på att börja jobba i USA men jag måste ändå påpeka att ditt motto är lite intressant. varför skulle en svensk vara givmild? Vi svenskar är ju snarare mycket mer snåla och ogästvänliga än andra människor runt om i världen. För att donera pengar behöver du verkligen inte vara svensk, jämför bara kamprad och Bill Gates så kanske du ändrar din uppfattning lite.

Edit: stavning

Det är väl självklart att amerikaner med bra lön kan ge mer pengar till välgörenhet än vad svenskar kan generellt sett. Men det går ju verkligen inte att jämföra amerikanernas och svenskarnas "givmildhet" och "snålhet" bara sådär, rätt så stor skillnad när det kommer till beskattning. Att Kamprad var en snål rackare var väl ett välkänt faktum

Men det ska bli kul att följa Mikael-Haggstrom också, ge gärna uppdateringar om hur det går för dig

Äsch svenskar är ju snåla satar som håller hårt i varenda sosseöre de får händerna på Nejdå men tyckte bara att det var underligt att använda svenson som en givmild symbol.

Hittade några intressanta artiklar om att bli/vara läkare i USA precis. Mycket av det som näms har stray_dog redan skrivit i tråden och det är nästan så att jag lite undrar om det inte är han som skrivit artiklarna

Men de ger en bra överblick och sammanfattning över hur det går till att bli läkare i USA och vad som krävs av en.

http://www.läkarstudent.se/usa.html
http://www.lakartidningen.se/store/a...09s624_628.pdf

Haha, nä, det är inte jag. Sedan jag kommit hit har jag upptäckt att vi är några stycken svenska läkare i USA om än allt för få. En del har tydligen riktiga prestigejobb men de verkar alla ha forskat en del. Tro det eller ej så började det en kille på mitt sjukhus för ett par veckor sedan som pratar rätt bra svenska, han är tysk men har forskat i Sverige i några år, riktigt skoj som omväxling att kunna prata svenska med någon på sjukhuset.

Jag tror att det är svårt att slippa undan residency här även om man är specialist från utlandet. Har hört att de kan göra undantag på universitetssjukhus och anställa väldigt prominenta personer inom fältet som kliniska professorer, men det är nog svårt. Många utländska läkare här gör om sin residency från grunden och jag tror att det kan vara bra också eftersom medicinen är lite annorlunda här, tror att det skulle vara svårt att komma som utländsk specialist och börja ta egna patienter här från start utan att bli sönderstämd. Det är lite annorlunda vårdkultur, hur man skriver journaler, etc etc. Man tjänar ju nästan som en svensk specialist redan efter ett par år som resident här ändå (inte per arbetad timma iofs) och trots slitet så tycker jag att själva residency är en upplevelse jag inte skulle vilja missa, det är som en annan värld där man helt får gå in i sitt arbete och lära sig hur mycket som helst. Just nu är jag tillbaka på över 80 timmar/vecka igen men det känns faktiskt helt ok.

Om man inte är i ett väldigt smalt fält som man behärskar fullständigt så tror jag ändå att det är värt att göra residency. Sedan är det väl ingen hemlighet att just krånglet med att börja jobba här är vad som håller lönerna uppe på sjuka nivåer jämfört med andra länder. Just nu blir jag överöst med erbjudanden om jobb med lön mellan 170K dollar (storstäder) - 300K (extremfall) men den verkliga pluringen blir när jag någon gång blir färdig specialist i critical care (mitt nya mål), såg en annons som erbjöd 390K plus bonus utanför San Francisco häromdagen. Inte svårt att drömma sig bort mot en Aston Martin Vantage till frugan (hemmafru givetvis) och en Porsche 911 GT3 till mig själv den dagen. Om man jobbar med något så viktigt som människoliv tycker jag att man ska ha minst lika bra betalt som om man jobbar med värdepapper. Samtidigt är inte pengar allt i livet, man verkar ju ha mycket semester och jourkomp i Sverige till exempel, men även de gamla rävarna i USA verkar kunna löka en hel del, särskilt på universitetssjukhus.

Hehe när antog att det inte var du som låg bakom artiklarna men tyckte att många av tipsen var väldigt snarlika dina

Måste bara säga att jag är riktigt glad för din skulle när allt verkar gå så bra och det låter på dig som du trivs också! Inte för att du är helt framme på din USA resa men jag måste ändå fråga nu lite i efterhand när du har slitit så hårt och lämnat mycket bakom dig här i Sverige, känns det värt det? Jag själv är riktigt sugen på att göra samma resa som du har gjort och satsa på ett liv i USA ett tag framöver. Just nu siktar jag på att ta mig in på KI eller något annat bra universitet nästa år när jag är färdig med mina gymnasiestudier och än så länge ser det ljust ut. Så helt enkelt undrar jag om du tycker att det du gjort har varit det rätta och rekomenderar mig att göra detsamma. För du har ju ändå lagt undan ett del av ditt liv från Sverige antar jag när du flyttade och det kan ju inte ha varit hur lätt som helst men det låter ändå som det har varit värt det? Tror du att du kommer bli kvar i USA en lång tid framöver i ditt liv och självklart hur är damerna på andra sidan atlanten?

Måste passa på att tacka också för alla tips och anekdoter du bjuder på här i tråden och all insperation man får ut av det Stray_dog!