Sälkött

Läser mycket om polarexpeditioner och Antarktis.
Man levde mycket på sälkött. Och det var ju bra, kött motverkar ju skörbjugg. Man visste inte riktigt vad skörbjugg berodde på vid den tiden.

Undrar hur sälkött smakar?
Om kocken var noga med att ta bort allt fett och späck var det tydligen rätt gott. Fast de var väl inte så kräsna i kylan och mörkret.
Pingviner däremot var ingen höjdare som mat tydligen.

Är det inte just späcket och fettet man ska satsa på ifall det ska ha en effekt mot skjörbjuggen?

Du har nog fått det lite om bakfoten här. Skjörbjugg beror på c-vitamin brist, vilket är lätt att drabbas av om man äter enbart kött.

Nej, jag vet absolut vad jag talar om eftersom jag är i "branschen".

C-vitamin är alldeles rätt.
Men man hade inte en aning vad skörbjugg berodde på.
Dålig luft? Nått från metallen i konservburkarna?? Fel på ämnesomsättningen???

Redan på 1700 talet visade den brittiske marinläkaren Dr Lind att om sjömännen fick Limejuice klarade de sig från skörbjugg, som var den stora pesten för alla sjömän på långresor.
Men det glömdes nog bort. Vad jag talar om nu är polarexpeditioner omkring ca år 1900, och de verkar inte ha vetat inte att Limejuice var bra. För apelsiner, äpplen, potatis med skal på o.s.v. var lite svårhanterligt i 50 gradig kyla.

MEN färskt kött innehåller C-vitamin, men det måste vara färskt. Och det fick ersätta bananer, limefrukter och annat som C-vitaminkälla för dessa galningar som satt infrysta 2-3 år i Antarktis. Som man fick från sälarna.
Problemet var när de gav sig ut på 3-4 månaders slädturer mot sydpolen och andra utflykter. Då åt de vad som kallas Pemmikan, en sorts energirik torkad röra med fett och torkat kött, som kokades i vatten. Men utan C-vitaminer. Flera dog faktiskt av skörbjugg.

Jag fattar inte varför man glömde bort Limejuicens förträffliga effekt. Framför allt eftersom det var brittiska Royal Navy som låg bakom tex Scotts expedition (han som blev tvåa till Sydpolen efter Amundssen, men som dog tillsamman med sina medresenärer på vägen hem. Av undernäring, vätskabrist - och skörbjugg)

Jag har ätit säl och det var ingen höjdare enligt mig. Möjligen så var kanadensaren som lagade till den en klåpare och det var därför som det smakade unket tran. Kul att ha testat dock.

Farbror till mig käkade det på Grönland och hans åsikt var som din.
Inget vidare.

Det verkar ha varit mycket viktigt att man fick bort allt fett och tran (kanske samma sak). Annars smakade det illa.
Polar-kocken gjorde stekar, grytor, curryrätter, steak-and-kidney paj m.m.
Det var det enda tillgängliga köttet.

Men val då? Hur smakar det.
Min chef från Norge säjer att det var vanlig mat i Norge under 50-60 talet. Ätbart men ingen höjdare, enligt honom.

Val har jag också testat och det var något bättre än säl, fast inte heller det var någon höjdare. Hade också en svag ton av tran i bakgrunden. Kanske om man skulle låta köttet dra i mjölk några timmar så skulle det bli bättre.

Ang. Andreé-expeditionen så kom forskare fram till att dom dog av infekterat isbjörnskött efter vad jag kommer ihåg, så dom var inte helt hänvisade till sälkött. Isbjörn har jag aldrig testat, men vanlig brunbjörn är rätt gott. Skulle jag få välja så hade jag valt nalle över säl och val alla dagar!

Märkligt att du nämnde Andree, satt just och tänkte köpa en bok om honom. Det har kommit en ny bok av Bea Uusman, tidigare gift med Henrik Schyffert. Hon är tydligen läkare och har gått igenom alla tänkbara hypoteser varför dom dog. Trikinerna från köttet var bara en av tänkbara orsaker. Den boken ska jag köpa (eller önska i julklapp)

http://www.bokus.com/bok/97891130375...trerad-utgava/

Ska kolla med min norske kollega (som är gourmet och vinkännare) hur man bäst tillagade valköttet.

Polarforskarna a 1900 hade förstås konserverad frukt. Men där kanske det inte finns mycket C-vitaminer kvar.

Om ni hamnar i nån Arktis expedition (Nordpolen) passa er för att äta isbjörnslever. Den är fullsmäckad med vitamin A, vilket faktiskt är giftigt i högre doser. Ett symtom är plötsligt påkommen galenskap.

Intressant!
Ang. C-vitamin så skall tydligen sälskinn vara rikt på det, så länge som man inte tillagar det.

Jag fixade till en middag på säl en gång. Man skall nog försöka få tag på en kut om man ämnar äta säl, då de vuxna har en tendens att smaka tran i större utsträckning.

Jag kokade sälköttet tillsammans med rotsaker, peppar, salt och lagerblad, blev riktigt bra! Prövade även att röka en bit, även det med gott resultat.

Säl påminner, enligt mig, väldig mycket om sjöfågel.

Mvh
Seadog

Jag återkommer till mina polarforskare.
Sällever tyckte man närmast var en eftertraktad delikatess. Eftersom jag hatar lever gissar jag att det inte skulle falla mej i smaken.
Det var otroligt viktigt att man skar/skrapade bort allt det illaluktande och illasmakande fettet (eller blubber som man kallar det på engelska. Gick utmärkt att elda med förresten) på sälarna. På Scotts Discoveryexpedition 1901 hade man en sån lat kock att han blev bestraffad med att sättas i järnbojor några dagar.

Britterna begrep sej inte på draghundar och klarade inte av en snabb färd med hundsläp. I stället drog man själva slädarna nåt 100 mil till Sydpolen. Ett jobb som kräver ca 7000 kalorier/dag. Men dom fick i sig bara ca 4-5000 kalorier, så de svalt långsamt och allt isolerande underhudsfett försvann. Dessutom fick de i sig alldeles för lite vätska.
När man dragit sina slädar några mil/dag slog man läger i sina tält med sovsäckar av renskinn i 40-50 graders kyla. De blev med tiden pansarhårda av all is. När man fått upp tältet satte man på spisen och kokade "hoosh", en salig blandning av vad som fanns, som pemmikan (torkat kött+fett), kex, russin, currypasta, kakaopulver. Mums!