Polis bussar hund på och slår ner berusad man (videoklipp på dn.se)

1. Jag skulle tom. vilja hävda att domen är förhållandevis välskriven och välmotiverad efter att ha läst igenom den en gång.

2. Rätten konstaterade att inget brottsligt angrepp eller överhängande sådant förelåg och uteslöt därmed BrB 24:1 map. våldsanvändningen.

Var ser du det? Som jag ser det, behandlar de första två styckena under rubriken När får en polisman använda våld? på sid 14 laga befogenhetsvåld, och det tredje stycket, där propositionen citeras, avser nödvärnsvåld - se styckets första mening. Eller syftar du på något annat som jag har missat?

Här förstår jag inte riktigt heller hur du läser. För mig är det fullkomligt uppenbart att rätten på sid 19-20 prövar nödvändighet och proportionalitet för att utifrån den prövningen komma fram till att laga befogenhet saknades. Tolkar du rubriken KE hade inte laga befogenhet som att rätten redan bestämt sig för att laga befogenhet inte förelåg innan den för resonemanget om nödvändighet och proportionalitet? Är inte det en orimlig tolkning - det är ju en uppenbar sammanfattningsrubrik, som återger slutsatsen från den text som rubriken omfattar.

Förtydligar mig då: Hon slutar slå efter att mannen åkt i backen och slutat göra motstånd.
Han håller ju fortfarande fast i hunden.

Tingsrätten är ju totalt efterbliven fortfarande.
Ambulanspersonalen vågar ju inte ens gå ut ur bilen, men TR anser att det är fel för en ensam kvinna att använda så mycket våld som nöden krävde. Meh.

De två tafatta slagen hon gör, skapade nog som mest ett blåmärke.


Jag har inte läst Förundersökningen, finns den här?

Här: https://anonfiles.com/file/6e09799b4...0c429f872afbb0
Förundersökning

Fast domen är tyvärr på inte totalt felfri.



Här är tingsrättens resonemang är något felaktigt. Hon hade laga befogenhet att använda våld/tvång för att gripa honom.

Hon gav honom order att lägga sig ner för att kanske sätta på honom handbojor eller se till att minska risken för att han skulle försöka fly. Så därför anser jag att det är fel att säga att det saknades laga befogenhet för våldsanvändning i och för sig.



Märkligt resonemang. För det första är en arbetstagare alltid skadeståndsansvarig gentemot tredje man när det gäller skada som uppstått p g a brottslig handling.

Jag blir lite tveksam och kan tyvärr spontant inte vara 100 % säker och får ta en snabbtitt på det men jag har spontant svårt att se att 3 kap 2 § skadeståndslagen som avser stat och kommuns skadeståndsansvar innefattar ett hinder för den skadelidande att kunna rikta anspråket direkt mot arbetstagaren.

4 kap 1 § skadeståndslagen reglerar arbetstagarens skadeståndsansvar gentemot arbetsgivaren.
Likaså som ovan så anses det mer eller mindre alltid föreligga synnerliga skäl vid brottslig handling.

Sen är det en annan sak att det kan bli tal om jämkning av arbetstagarens ansvar gentemot arbetsgivaren. Har mig veterligen aldrig sett en sådan prövning när det varit fråga om en brottslig handling när talan först av den skadelidande.

Föreligger det hinder för att kunna kräva ut skadestånd för den skadelidande direkt från någon som omfattas av 3 kap 2 § så borde inte domstolen i sådant fall ens gått in i en prövning av ansvaret enligt 4 kap 1 §.

Ja, vafan trodde du? Att han skulle låta hundjäveln slafsa sönder ansiktet eller kroppen på honom?

Vilken normalfuntad människa som helst skulle reagera instinktivt med en sådan beast på fyra ben som springer rakt in i skrevet på en och försöker bita loss ett stycke. Batongslag kan man tåla men ett lyckat bett kan förstöra ens liv riktigt rejält.

Såg videon idag, hon flippade ur rejält där tycker jag. Vore det inte bättre att ha haft mannen under uppsikt till förstärkning kom. Han utgjorde ju trots allt inga speciella närmanden mot henne. Nää här får polisen tänka om lite , jag själv är väldigt skeptisk till att kvinnliga poliser ska ha vissa uppdrag ute i samhället. Det här bevisade det ganska bra, hon känner sig rädd och börjar slå mannen för att han har lite tomma hot då han verkade vara väldigt berusad.

Dvs han försöker fortfarande hindra hunden från att bita honom. Skitkonstigt, va?
Vad jag förstår av ambulansförarens vittnesmål som det återges i domen har de som praxis att inte gå ur bilen så länge gärningsmannen är kvar på platsen. Lite tunn praxis, kan man tycka, men det anger alltså inte nödvändigtvis att ambulanspersonalen bedömde RS som farligare än nån annan.

Tingsrätten anser ju inte att det fanns någon nöd som krävde något våld alls.
Läkarundersökningen visa ett större antal rätt rejäla kontusioner och blåmärken. Vad som tillkommit när är inte lätt att säga.

Riskerar att bli av med jobbet? är det här ett skämt? klart som sjutton att hon ska avskedas? hur är det lämpligt att ha en polis kvar i tjänsten som begått brott?

Inte handbojor. Hennes handbojor hade ju kommit bort.

Fast skriver tingsrätten det? Vad tingsrätten skriver är väl bara att det saknades laga befogenhet för den aktuella våldsanvändningen?

Eller tolkar du domen annorlunda?

Jag börjar bakifrån. På s. 19 under rubriken "K.E hade inte laga befogenhet" konstaterar rätten, om jag inte läser helt galet, att det inte fanns något stöd för laga befogenhet. I stycket efter (som fortsätter in på s.20) börjar rätten presentera alternativa scenarion, vilket är riktigt om man har att göra en nödvändighetsbedömning. Det lustiga, som jag ser det, är att om det inte finns laga stöd för våldsanvändningen är det syfteslöst att diskutera nödvändighet och proportionalitet (se "De har varken ..." och framåt på s. 20).

Hoppas du förstår vad jag menar.

Vad gäller min första poäng, angående prop. uttalandet har du helt rätt i att jag har fel! En tankevurpa från min sida, det är nämligen så att det i doktrinen på intet sätt råder konsensus om vad dep. chefen menade med det sagda. Bl.a. Annika Norée menar att det är olycklig missförstånd och att lagen inte ger utrymme att behandla en polis strängare i en nödvärnssituation. Johan Boucht å andra sidan menar att det går. Jag lutar nog åt det sista men jag tycker att det är fumligt av rätten att ta upp något som det råder osäkerhet om, speciellt då det inte finns vägledande praxis, på ett sätt som förefaller självklart.

Men jag uppfattade det som att de hade denna bedömning under laga befogenhets-delen, vilket var fel, det ber jag om ursäkt för - Jag blandade ihop det med påföljdsdiskussionen skulle jag tro.

1. Det våld som utfördes avser väl TR snarare. Det är lite av linguistisk exercis i sammanhanget.

2. I övrigt framgår det av filmen att resonemanget om total avsaknad av laga befogenhet kan vara korrekt, sett till de senare delarna av filmen, med inspelning av radiokommunikationen. Det är möjligt att båda tolkningarna av domen är korrekta i juridiska termer.


1. Målsägaren kan överklaga delen avseende resonemanget där TR kommit fram till att grov oaktsamhet inte skulle föreligga, utan enbart oaktsamhet. Rent generellt torde saken vara intressant ur juridisk och arbetsgivaresynpunkt att pröva. Ifall en arbetsgivare ger en anställd en bil, och den anställde bestämmer sig för att försöka mörda eller skada någon genom att köra över denne med bilen alternativt uppsåtligen kör in i en porslinsbutik, ska då principalansvaret gälla eller kan skadeståndskravet riktas mot utföraren av skadorna. Fallet befinner sig uppenbarligen i gråzonen mellan vad som är uppsåtliga skador gentemot olycksfall i arbetet.

2. De flesta torde hålla med om att den ur allmänhetens synvinkel korrekta bedömningen är att skadeståndsansvaret i sådana fall ska gälla dubbelt, för att försäkra den skadelidande om att få ersättning. Dvs. att både arbetsgivaren och utföraren ska vara solidariskt betalningsansvariga på ett sådant vis att arbetsgivaren kan återkräva skadeståndet av den anställde.

3. Sedan finns ju även den skadelidandes perspektiv och ifall arbetsgivaren betalar så finns ju bara "hämnd" delen kvar i att söka skadeståndet personligen från den anställde, då tex. myndigheternas regler förhindrar att de frivilligt betalar skadeståndet ifall tex. den skadelidande vänder sig mot skadeförorsakaren som privatperson (vilket även är dennes rätt).

Slarvigt. Dock var det inget konstigt med ordern i och för sig. Hon hade anledning till den, kanske för att genomföra en skyddsvisitation. Ordern kunde lika gärna handlat om att han skulle gå och sätta sig i bilen.


Ja, fast jag anser om man nu skall vara petig att det är felaktigt även om slutet blir korrekt.

Saknas laga befogenhet för våldsanvändning/tvång behöver man nämligen inte pröva om våldsanvändningen var försvarlig.

Man skall alltså först pröva om det fanns laga befogenhet och om så är fallet så övergår man till att pröva om våldsanvändningen var försvarlig.

Eftersom försvaret vad jag kan se helt riktat in sig på laga befogenhet på grund av nödvärn - väl medvetna om att våldsanvändningen inte skulle kunna anses som försvarlig - är det möjligt att det har smittats in på domskrivningen.