Mitt håravfall började i tidiga tjugoårsåldern, och fortsätter i sakta mak ännu i tidiga trettioårsåldern.
Dock tycker jag att jag har varit tvungen att raka skallen sen jag var 24-25.
I början tycket jag att det var skit jobbigt när man började förstå att håret blir tunnare, men nu bryr jag mig nästan inte alls längre.
Det finns ju även vissa fördelar med att vara tvungen att raka sig, inga frisör kostnader, inga "bad hairdays" bara att kliva upp på morgonen och dra till jobbet, även behändigt efter att man duschat.
Men ibland saknar jag känslan av att dra fingrarna genom mitt sen länge svunna tjocka hår