Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Nu la du upp det så pass så jag måste fråga hur du kan vara så säker på att naturlagarna inte går att bryta?

Både reinkarnation och "du är Gud"-teorin såg jag nu. Har svårt att smälta det sistnämnda, även det är solipsism. Hur folk kan känna sig bekväma med den här tanken och njuta av det övergår mitt förstånd. Men jag tror som sagt att det är något folk slänger sig med för att låta lite sköna och new-ageiga.
Om du på riktigt skulle leva i tron att "du är Gud" så är det enkelbiljett till psyket. Utan att passera gå.

Visst går det inte att motbevisa, men i de måtten går det inte att bevisa/motbevisa något alls.
Det är mer logiskt och rationellt att så inte är fallet... Jag kan ge en enkel förklaring till varför:

Om du kan tro (dvs. inte veta) att vi lever i solipsism, så kan du också tro att vi lever i ett Matrix. Du bär därför även kunna tro att vi är styrda av aliens, eller att i ditt egna universum så är det gud som skapat dig för att du ska kunna skapa ett universum...

Logiskt? Inte alls, men det är ingen skillnad från ovan antagningar och slutsatser om verkligheten från den du presenterar: solipsism.

Dvs: Att tro på dina sinnen och erfarenheter är mer rationellt - att du faktiskt ser andra människor, och antar därefter att du inte är själv. Alternativet är att du ger dig in ett det ännu mer okända, av vilket du har absolut noll koll på och där 'sanningen' kan ta uttryck på miljarder olika vis (aliens, matrix, solipsism, gud etc)

DÄRFÖR: Med en rationell hjärna bör du tro att det du ser och rör vid är verkligt. Med det sagt är det inte "unreasonable" att anta vår verklighet som falsk, men det kan aldrig bli rationellt.

Hoppas ni förstår någorlunda, läser filosofi i UK och blev lite klurigt att skriva över det vi läst på svenska

Du missförstår frågeställningen.. Jag är inte deprimerad och behöver ingen motivationsföreläsning. Jag påpekar att det finns ett gapande hål i din teori. Varför skulle jag föreställa mig ett liv där jag är antingen i skolan eller på jobbet i princip varje vaken timme av veckan? Varför när jag har möjlighet att föreställa mig själv ett liv där jag lever på min privata ö i Karibien med privat skatepark på baksida o kylen full med kalla red stripe?

Vilka andra människor? Jag hittar ju på alla?

Självklart kan man göra som situation mer positiv med ett gott humör men det är allmänvetande och är knappast något som kommer ur den här teorin specifikt. Om verkligheten vore en produkt av min fantasi skulle den inte se ut som den gör.

2/10 får den här teorin och filosofi i sin helhet. Tackar vet jag fysik.

Ber om ursäkt för dubbelpost men jag sitter på luren så kan inte citera flera åt gången.

Eller inte. Detta är min filosofi, Advaita.

Klippt från wikipedia:
Enligt denna lära finns det i den andliga och den materiella världen ingenting, som är åtskilt från brahman, allt varandes urgrund; människosjälen är identisk med brahman, ej en del av honom; den empiriska världen är endast ett bländverk (maya), en på felande insikt grundad sinnesvilla; själen är tidtals fängslad i kroppen, men återvänder genom döden till (den opersonliga) gudomen. Denna lära är ett betydelsefullt uttryck för indiernas själsriktning. Dess bekännare kallas advaitavadin.

Jag är brahman, ofödd, odödlig, formlös, tidlös. Jag känner inte att jag måste uppsöka psyket

http://www.advaita.se/
http://en.wikipedia.org/wiki/Advaita

Det här med solipsism är faktiskt både omöjligt men också möjligt. En människo hjärna har en gräns för vad vi kan fantisera om. Det är helt omöjligt att fantisera om någonting vi inte har sett innan. Så om det är bara vi som existerar så måste vi leva i ett matrix. Annars hade vi inte kunnat föreställa oss all teknologi vi har idag och håller på att få.

Alla personer vi också ser varje dag måste vi ha sett någon gång. Hjärnan kan orsaka massiva hallucinationer för att skydda oss både fysikt och psykiskt men vi måste ha sett personerna någon gång innan. Isåfall måste alla andra personer ha försvunnit på något sätt.


Jag säger inte att det är bara idioter som tror på det utan respekterar eran tro, men ville bara bevisa att det är svårt för den här teorin att fungera. Och om nu verkligen bara någon av er existerar kommer det ni just läst betyda att ni är osäkra på om allting verkligen finns eller inte finns.

All cred till dig för en intressant frågeställning. Eller cred till mig, eftersom du inte existerar och det således är min frågeställning

Men vad i hela friden har du att göra här på Flashback då?
Ut och flyg med dig

Ps: Är du den enda guden? Eller är vi Gud allihop?

Ja, det är min poäng.


Personligen är jag osäker på hurvida sten bestämmar sig. Dom har ju inte den självorganiserande komplexitet som behövs för att träffa val.

Det måste nog upplevas för att man skall förstå. Nirvana.
Brahman är möjligen urmodern. Men det finns kanske också någon mer vetenskaplig förklaring om man vill kalla det så. Element nämns t.ex.

Att vi består av samma "substans" är inte så långsökt.
Men jag tror inte du är ensam.

We are one but we are not the same som U2 sjunger..
Vad anser Ni om avstånd? Är det en illusion?