Man häpnar. Jag har aldrig läst JC, förutom den krönika som beskriver hur Orrenius, Hamrud m fl. har tagit reda på vem hon är och var hon bor. Det är mycket möjligt att hon har hetsat och varit kontroversiell, men i debatten som helhet är hennes texter och inflytande begränsat till en liten skara. Kvinnan är 70 år och har hjärtproblem, för helvete - låt henne vara!
Karin Olsson på Expressen skriver följande (med den ironiska rubriken "Haten och hoten hotar den fria journalistiken". En krönika som når hundratals gånger fler läsare än de som JC skriver).
I sak, nej. Självklart riskerar skribenter inte fängelse, tortyr och döden i Sverige. Men däremot karriär, förföljelse, karaktärsmord, mobbing och annat som Researchgruppen, Expressen och andra medier ägnar sig åt. Det är ett faktum; till och med Expressens egna krönikörer har erkänt den så kallade åsiktskorridoren och vad den gör för debatten. I ett sådant läge väljer skribenter att ge sig in i denna debatt under pseudonym, för att inte utsättas för de fullständigt absurda konsekvenser som följer därefter.
Om man inte klarar av att se att Sveriges debattklimat är oerhört dömande och stigmatiserat, då är det fullkomligt förståeligt att man inte begriper varför JC vill skriva anonymt. Men då blundar man också för verkligheten. Det hade varit så fantastiskt mycket mer intressant om Hamrud istället för att göra denna uthängning hade gjort ett reportage där hon frågar sig varför JC väljer att skriva anonymt. Givet att Karin Olssons idéer om den "öppna debatten" stämmer, varför skulle då en framgångsrik DN-journalist välja den vägen? Men Hamrud, Olsson m fl. väljer den enkla vägen och hänger ut tanten.
Jag hoppas ni skäms. Ni är en skam för det journalistiska yrket, där man i andra länder riskerar liv för att göra sitt granskande arbete.
Karin Olsson på Expressen skriver följande (med den ironiska rubriken "Haten och hoten hotar den fria journalistiken". En krönika som når hundratals gånger fler läsare än de som JC skriver).
Citat:
Ursprungligen postat av Karin Olsson
Det finns tillfällen då det är fullt legitimt att en opinionsbildande skribent verkar i det fördolda, under anonymitetens skydd. I en diktatur kanske det är det enda sättet att sprida sina ord, utan att riskera fängelse och tortyr, ja rentav döden.
Men Sverige är inte ett sådant land. Vi har en livlig offentlighet där var och en kan torgföra sina åsikter, och ramen för vår yttrandefrihet är vid även den inte omfattar anonymt hetsande och hot.
Men Sverige är inte ett sådant land. Vi har en livlig offentlighet där var och en kan torgföra sina åsikter, och ramen för vår yttrandefrihet är vid även den inte omfattar anonymt hetsande och hot.
I sak, nej. Självklart riskerar skribenter inte fängelse, tortyr och döden i Sverige. Men däremot karriär, förföljelse, karaktärsmord, mobbing och annat som Researchgruppen, Expressen och andra medier ägnar sig åt. Det är ett faktum; till och med Expressens egna krönikörer har erkänt den så kallade åsiktskorridoren och vad den gör för debatten. I ett sådant läge väljer skribenter att ge sig in i denna debatt under pseudonym, för att inte utsättas för de fullständigt absurda konsekvenser som följer därefter.
Om man inte klarar av att se att Sveriges debattklimat är oerhört dömande och stigmatiserat, då är det fullkomligt förståeligt att man inte begriper varför JC vill skriva anonymt. Men då blundar man också för verkligheten. Det hade varit så fantastiskt mycket mer intressant om Hamrud istället för att göra denna uthängning hade gjort ett reportage där hon frågar sig varför JC väljer att skriva anonymt. Givet att Karin Olssons idéer om den "öppna debatten" stämmer, varför skulle då en framgångsrik DN-journalist välja den vägen? Men Hamrud, Olsson m fl. väljer den enkla vägen och hänger ut tanten.
Jag hoppas ni skäms. Ni är en skam för det journalistiska yrket, där man i andra länder riskerar liv för att göra sitt granskande arbete.
