Citat:
Ursprungligen postat av
XeniaOnatopp
För det första så är det extremt ovanligt med äkta nekrofiler och de som är det är till största delen människor med en mycket svår psykiskt störning med en mycket stark tvångsmässighet i grunden. Vidare har de mycket svårt med den sociala kommunikationen, är ensamma, enstöringar. Större delen är alltså psykotiska och/eller med personlighetsstörningar. En person med ett stort behov av vård och hjälp inom psykiatrin alltså. Stämmer det här in på din gärningsman?
En sexuell sadist/mördare däremot, är oftast ”som folk är mest” d.v.s gör inget väsen av sig, uppfattas som ”normal” och lever ofta ett vanligt liv, med arbete, fru, barn o.s.v. Självklart emotionellt störd, ofta med ångest, sexualsadistiska fantasier och vissa tvångstankar men vanligtvis utan att ha något som kan betraktas som djupgående psykisk störning, inte psykotisk eller med någon personlighetsstörning. På ytan ser det mesta ganska vanligt ut. Stämmer det här in på din gärningsman?
Att en person som inte har några tecken på psykisk störning, oförmåga till social kommunikation eller nekrofila intressen plötsligt skulle debutera som en äkta nekrofil det ter sig helt osannolikt, har mig veterligen aldrig hänt. Att en sån här person, som egentligen inte finns, skulle stöta på en nyss hängd person, det finns inte – är helt otänkbart.
Hos en sexuell sadist så blir aggressionen och sexualiteten till ett. Det kan ge ett otroligt intensivt förlopp vid ett mord t.ex. Aggressiviteten ökar på den sexuella stimulansen och vice versa. Explosivt och med kraft agerar gärningsmannen, kan inte hejda sig. Blir som ett mycket kraftfullt rus där gränser suddas ut. Nerijus B har agerat våldsamt aggressivt för att då nå maximal njutning och han kan omöjligt ha kunnat fokusera på exakt när hennes offrets hjärta slutade slå, de fungerar inte så utan han har fortsatt tills han var helt klar med det han ville åstadkomma. Om han då t.ex dragit av hennes kläder efter att hennes hjärta slutat slå så betyder inte det att han är nekrofil, utan han har helt enkelt varit så inne i sin gärning och sin egen tillfredsställelse, sitt ”rus” så han har bara fortsatt, tills han nått sitt maximala klimax. Maxad adrenalinutsöndring ihop med sexuell tillfredsställelse av skadan/döden han tillfogat sitt offer. I det här fallet är det också ganska typiskt ett sexualsadistiskt förfarande att ingen penetrering skett. Stimulansen ligger nämligen inte i detta utan i betraktandet av offret som är utan räddning, att titta på den nakna kroppen. Tejpningen är också en stark symbol för förövarens kontroll. Efter 100% fokusering på gärningen kommer sen fasen med att snabbt få undan kroppen som då inte längre fyller någon funktion för honom utan den skall snabbt bara döljas. Som han själv försöker dölja gärningen långt inom sig själv sen.
En äkta nekrofil hade förmodligen hanterat kroppen annorlunda än vad mördaren gjorde efteråt. Njutningen för en nekrofil är närhet med den orörliga kroppen som inte gör motstånd, att känna kontroll över den. Ofta vill de försöka med penetrering eller i vart fall känna kropp mot kropp, kyssa, ta på med sina händer, känna orörlig kropp mot sin kropp. Skriver ”ofta” men menar då alltså de få fall som finns dokumenterade. En nekrofil tar god tid på sig att ”umgås” med den döda kroppen, där just hantering, ”röra vid” och närhet av den orörliga, döda kroppen är det viktiga. Nerijus B:s DNA har inte anträffats direkt på offrets kropp vad jag förstått. Detta är en tämligen sannolik bekräftelse på att en nekrofil ej hanterat kroppen.
Ingenting alls talar för att Nerijus B enbart skulle vara skyldig till brott mot griftefriden, nekrofili.
Allt talar för att gärningen och mordet är utfört av en sexuell sadist och att Nerijus B är den skyldige. Det förlopp som åklagaren beskrivit låter helt trovärdigt.
