Citat:
Ursprungligen postat av
Grandioso
Jo, nog har han återupplevt sin lustfyllda illgärning i tankarna och det många gånger
skulle jag tro. Den vill han inte förtränga. Det är ju allt vad han har kvar nu.
Det var ju underbart för honom att få förverkliga den här fantasin om ett lustmord
och klart att han inte vill glömma detta.
Han är ju fullt medveten om vilket skamfyllt brott det handlar som han gjort sig skyldig
till och därför tillåter han sig inte erkänna heller, men inför sig själv skäms han
naurligtvis ingenting. Han ville göra detta mot Lisa eller vilken tjej det nu än hade
kunnat bli istället och ångrar ingenting.
Han hade räknat med att komma undan. Det utgick han nog närmast från att han skulle
göra så perfekt som han tyckte sig ha gått tillväga från start till mål med brottet.
Det blev en chock för honom som utvecklingen blev sedermera. Han hade våldsamt
underskattat vilka reaktioner en "vanlig" ung flickas plötsliga försvinnande kunde väcka
med ett sökpådrag av enormt slag. Han blev "tagen på sängen" av alltsammans som skedde
efteråt. I takt med att dagarna gick kände han sig alltmer som inträngd i ett hörn.
Färden till Martorp på fredagen i hasorna på MP-folket och agerandet därborta
vittnar om en man med ett mord på sitt samvete som är ganska skraj och desperat nu och
därför uppträder klantigt också och närmast röjer sig själv i interaktionen med killen med
gula västen.
Han hade känt sig nöjd, självsäker och "segerviss" när han gick och lade sig på söndagskvällen.
På sena fredagskvällen 12 juni var det inte mycket kvar av detta.
Han kände nederlaget nalkas, han kände det nog väldigt påtagligt att det drog iväg
åt det hållet trots allt. Trots att det löpt så friktionsfritt med brottet och allt efteråt.
Nederlag eller ej, gärningen var troligen alltför betydelsefull för honom för att han skulle vilja
ha den icke begången.
Och den finns som sagt kvar för honom, i honom. Att återkomma till närhelst
så önskas. Friheten kan man ta ifrån honom förvisso, men inte det han gjorde och gjorde
under så stort behag.
Exakt så som Du skriver om vad som hände efter det vansinniga mordet
som han trodde att han skulle klara sig ifrån.
Han hade planerat hur han för alltid skulle göra sig av med kroppen,
men vilket blev förhindrat av det massiva pådraget.
Han hade inte kunnat föreställa sig att det skulle komma så många
personer och leta efter en försvunnen flicka.
Detta förstod han inte.
När alla personerna kryllade runt Blomberg, och så Martorp och
runt hans bostad.
Det var ridande poliser, och hundar och helikoptrar och militärer
och massor av Poliser samt MP folk.
NB fattade ingenting...och hade inte kunnat föreställa sig detta
massiva pådrag som dag efter dag stängde in honom i ett hörn.
Han trodde han kunde ge sig på en ung flicka och njuta av att mörda
henne samt ge utlopp för sina sexuella fantasier och sedan bara
dumpa hennes kropp som om det vore en soppsäck.
Och sedan bara slänga ut hennes saker efter dikeskanten.
Ja...han trodde att allt var över och undanstökat.
Men..han blev bara mer och mer instängd i ett hörn och han blev helt
enkelt chockad av hela detta massiva pådrag.
Han viste inte hur han skulle ta sig ur situationen.
Och så kommer Polisen och vill ha hans DNA, och blir anhållen efter ett
tag som ökar på hela hans chocktillstånd.
Han försöker att stålsätta sig i sina bortträngningar och förnekelse
till att just han är den skylldige gärningsmannen.
Han får också möta Lisas Pappas genomträngande blickar som tränger
rakt igenom NB.
Efter ett tag får NB reda på att just, bara hans DNA hittas på Lisas
kläder och mordredskap.
Han får i sitt chocktillstånd också reda på att det är flera vittnen
som har gjort starka iaktagelser och sett honom.
Loppet är kört för honom...men han faller bara djupare och djupare
in i förnekelse och bortträngning av hela situationen.....
Han har ju alldrig sett Lisa....
Kvar i honom finns bara hans sjuka fantasier som han bevarar djupt...djupt
i sina hemligheter.