Citat:
Ursprungligen postat av
arkmike
Lovade ett svar som förmodligen inte gör dig klokare men i alla fall stimulera till fortsatta reflektioner.
Inte helt enkelt att ge enkla svar till en komplex frågeställning. Jag har sneglat på IPA-modellen för att strukturera vissa spektra av processen. Egentligen har du m fl ådkådliggjort händelseförlopp alldeles utmärkt på basis av påtagliga fakta och sannolikhetsbedömning. Jag har bidragit främst med djuppsykologiska aspekter som inte låter sig mätas och vägas på samma sätt och så har jag kompletterat mellan varven med ett stänk vetenskapsteori som är min absoluta favoritkäpphäst.
Då kör vi IPA.
Låg självkänsla pga barndomstrauman
Rädsla för närhet och tidigt dagdrömmande
Upptäckten av sexuell upphetsning kopplat till parafili; bilder, aga, voyeurism etc.
Processen fortgår och fantasier slår rot med dagdrömmar och masturbation
Konstaterar att vaniljsex inte fungerar utan parafila fantasier och diverse knep.
Närhet existerar inte då han inte vågar visa känslor och sårbarhet.
Reela och inbillade kränkning utlöser vrede.
De parafila fantasierna tar allt mer drastiska former.
Redskap blir alkohol och pornografi (voyeurism via cafét?) för att underhålla fantasilivet.
Avskyr att tvingas vara till lags men sväljer vreden.
Han blir alltmer asocial och söker avskildhet.
Utlösande faktorer för att stimulera fantasilivet är diverse kränkningar såsom avvisning och i fantasierna tar han hämnd.
Det värsta scenariot är att bli avvisad, då berörs hans barndomstrauman i grunden och han kan inte sortera fantasi från verklighet och utagerandet blir enda befrielsen genom vredesmod och kränkning av ett lämpligt offer. Masturbera är inte längre nu något alternativ. Jag misstänker att modern inte hade riktigt kapacitet att vara närvarande med sitt barn pga omständigheter okända för oss. Min poäng är att känslan av avvisad etablerades tidigt i Nerijus organism som en grundläggande störningskälla.
Om jag skulle sätta fingret på en utlösande faktor skulle jag som framgått sätta fingret på Adrianas avvisande parallellt som det fanns ett flertal stressfaktorer där mammans ankomst bidrog starkt. Adriana är givetvis en gissning, but it makes sense. Autopiloten (typ reptilhjärnan) som inkluderar sexdrift, aggressionsdrift totalt tog över och nu gällde det att hitta lämpligt offer. I min tes är autopiloten omedvetet riktad mot den avvisande giriga mamman som nu ska få för gammal ost. Inte för att Nerijus är fullt medveten om det symboliska målet men här kvävs ett "bondeoffer" för att slippa den olidliga spänningen i hela organism. Personligen tror jag hans snabba reträtt fyllt en roll då han efteråt kan idissla på sitt verk i fantasins värld där drömmen blivit verklighet; blott en tanke utan egentlig grund.
Långsökt - tjaa
TACK så mycket för ditt svar
Intressant och ruskig läsning. Hur ett litet barn kan påverkas så mycket om något är "fel" i barndomen, t.ex en mor som inte visar/känner normal anknytning till barnet, som inte visar kärlek, som inte ger trygghet, som inte ger barnet någon bekräftelse eller självkänsla.
Bara tomhet, rädsla och längtan efter något annat än det.
Måste vara en rad olika olyckliga faktorer också som inverkar på vem som är så sårbar att den utvecklas till en sådan som Nerijus blev. Vissa tycks ha ett slags skydd, medan andra är ytterst sårbara. Jag misstänker att Nerijus barndom varit allt annat är trygg, kärleksfull och normal.
Det känns ganska uppenbart att något gått hemskt fel i relationen mor och son.
Var en underlig känsla man fick av moderns olika utspel i media i början, var för mycket dramaqueen och för lite äkta känslor. Hennes förnekande i media över Aivars vittnesmål, att "det inte kunde vara sant att han sagt så", när man undrade vad hon tyckte om att Aivaras berättat att Nerijus försökte få dem att ge falskt alibi, att han inte var hemma mordkvällen osv." Sen blev det tyst och hon kom inte ens på rättegångarna för att visa sitt stöd för "oskyldige" sonen. Bara det.
Den mammans personlighet är nog inte att leka med.
Man förstod i intervjuer efter TR att mamman inte ens hade pratat med Nerijus i telefon, trots att restriktionerna hade varit hävda ett tag, lät som om hon försökte bortförklara det.
Undrar hur det är nu, om de pratar med varandra eller om kanske Nerijus avslutat det kapitlet och man undrar också hur relationen mellan Aivaras och modern blev efter domen.
Är lite konstigt att ingen journalist försökt sig på någon intervju/artikel om och med familjen med tanke på hur omskrivet detta fall var. Eller, det kanske någon försökt men familjen nobbar?
Åter till sexualsadistens "utvecklingsfaser" (huuu!)
Ju mer information och fakta man får i ämnet, desto mer undrar man nästan. Även om man förstår en del i stora drag så ökar inte förståelsen för hur det obegripliga kan "ta över" sinnet, att det liksom inte finns något "försvar", men jag förstår ju att det är en lång och successivt stegrande process där det "onda" till slut helt tar över. Det som gör det svårt att ta in det är att sexualsadisten som mördar tycks ha förlorat allt som har med mänsklighet att göra.
Det blir som om det vore en mental cancer som sakta men säkert äter upp det mänskliga, vilket ersätts med total omänsklighet och resulterar i ond, bråd död för ett utvalt offer.
De hemska känslorna av t.ex avvisande, övergivenhet, kränkningar, tomhet, betydelselöshet, ingen bekräftelse etc som präglat barnet under uppväxten - när dessa känslor gör sig påminda hos den vuxne sexualsadisten så kan helvetet i honom triggas igång, om jag förstod det rätt.
I Nerijus fall går det att hitta vilka dessa eventuella stressfaktorer är som kunde trigga igång det onda. Att mamman skulle komma, att Aivaras skulle åka hem för gott och Adriana när hon valde att springa bort från honom. Finns säkert flera andra saker också, t.ex den undergivenhet han alltid var tvungen att visa inför arbetsgivaren och stressen av att de hade sån tidspress på sig med arbetet som skulle vara klart innan Aivaras åkte. Kanske också stress och frustration över att leva med en kvinna, behöva ha "vanligt" sex men utan att han känner det han borde?
Varför egentligen ha en partner i det läget? Är det för att "verka normal utåt" (som hans mor lärt honom är VIKTIGT)? Eller, är det för att han tror att han kanske kommer att börja känna något och bli normal eller är det helt krasst av "praktiska skäl"? Typ hemmafru som ger markservice?
Det här är nog frågor som inte går att försöka ge något svar på, men det känns som att Nerijus nog hade trivts med att bara vara alldeles ensam och för sig själv.
Nu är han ju nästan det, om man tänker efter hehe