Metro idag, 2017-03-21:
http://www.metro.se/artikel/h%C3%A4r...k%C3%B6per-sex
http://www.metro.se/artikel/experten...r-m%C3%A4n-sex
I dagens metro 2017-03-21 granskas sexhandeln i Sverige, och jag finner visst intresse i att kritiskt reflektera över de båda reportagen och de underliggande värderingar som det ges uttryck för.
Frånvaron av en grundläggande respekt för vuxna människors personliga val till samtyckande sex är påtaglig. Reportaget undviker att kritiskt eller åtminstone neutralt granska det orimliga i att frivilligt samtyckande sex mellan två människor kriminaliserats av staten.
En alternativ utgångspunkt för en sk normkritisk läsning av artiklarna är några grundläggande värderingar: medborgaren bör ses som en självständig individ, med rätt till både en privat sexualitet och samhällets skydd mot övergrepp på sin egen person. Sexualitet är något djupt mänskligt och individuellt, istället för något som befolkningen behöver skyddas från och regleras av staten. Det är du och inte staten som äger din kropp, kön och sexualitet.
Till att börja med så reagerar jag över det könsstereotypa i reportagen och den samhällsproblematik som detta vilar på. Det första reportaget konstaterar efter att ha granskat domar att:
En lag som enbart tillämpats på människor av manligt kön med heterosexuell läggning visar på att likhet inför lagen inte längre är samhällets norm och är ett tydligt avsteg från rättsstatens principer.
En intressant siffra är att 7,5% av de svenska männen har någon gång köpt sex, och Sven-Axel Månssons, professor i socialt arbete vid Högskolan i Malmö, avslutande kommentar:
"- Det är inte helt överranskade. Det är ändå ganska riskfyllt att köpa sex. Det krävs ett visst förakt för lagen, säger han."
Reportaget kommenterar inte den värdering som Månsson för fram med ordvalet "förakt", och det finns andra möjliga tolkningar av den statistiska siffran. Att 7.5% av människor av manligt kön i Sverige inte accepterar staten som moralisk auktoritet och förvaltare av deras kropp, kön, sexualitet och rätt till en personlig moraluppfattning visar på både mångfald och en levande dynamik i samhället.
En annan intressant aspekt av siffran 7.5% är att dess politiska potential vid ett kommande val. Gränsen för ett riksdagsparti går vid 4%, och i landet finns här en bas av röstberättigade människor som i handling redan givit uttryck för en alternativ samsyn i en aktuell samhällsfråga.
Vidare, så tar jag fasta på att reportaget ändå avmytologiserar något fördomsfullt laddat i termen "sexköpare":
Termen "sexköpare" nyanseras här i positiv riktning från ett fördomsfullt förakt av äldre människor, att deras existens och behov skulle vara av mindre betydelse och värde, att människor generellt kan förnekas attraktionskraft på grund av fördomar om deras kön och hur ålder yttras rent kroppsligt. Nyanseringen synliggör ett användande av skambeläggning av sexualiteten för att utöva kontroll av människor, men reportaget lyfter inte fram den positiva motbilden som antyds: med sexualiteten som en positiv och frigörande kraft har 7.5% individer hävdat en medborgerlig rätt till sin egna kropp, val och moral.
Det följande reportaget "Forskarna: Därför köper män sex" med typologin "Olika motiv Fem sexköpartyper" ger en mer tveksam bild av vetenskapens tillstånd eller frånvaro i samhället. En mer neutral definition av "sexköp" som ett exempel på frivilligt, samtyckande sex mellan invidider på deras egna villkor, skulle ha tydliggjort hur reportagets utgångspunkt inte är neutralt utan negativt vinklad: sexualitet framställs som ett problem, något staten behöver erbjuda män samtalsterapi för att ändra på deras oönskade beteende. Människan av manligt kön är problemet som behöver anpassas, inte statens anspråk på kontroll av medborgarens kropp, kön, sexualitet.
Artikeln inleds och avslutas med konstateranden om att anledningarna till att män köper sex är mångbottnade, och att den typologi som forskningen tagit fram inte är fullt så enkel:
Med detta som vetenskapligt underlag borde Metros ambitioner till faktagranskning och källkritik lett till en mer nyanserad framställning: urvalet är strikt könsstereotypt, människor av manligt kön betraktas som en homogen grupp, och indelas i undergrupper som tillskrivs kategoriska egenskaper. Är detta vetenskap eller "alternativ" vetenskaplighet i form av tillämpad ideologi?
En mindre negativt vinklad/mer skämtsam tolkning av reportaget skulle kunnat vara: "Forskarna: därför har människor frivilligt, samtyckande sex utanför statens påtvingande normer". De fem "sexköpartyperna" skulle då lika gärna kunna kategoriseras som fem strategier genom vilka individer av egen kraft och utan statens stöd söker förbättra sin livssituation, där samhällets negativa syn på sexualitet inte utgör ett stöd utan ett hinder:
"Uttråkade familjefadern" (aka drömmaren): en människa som känner sexuell frustration i sin relation, tittar på porr och fantiserar, men när fantasin levs ut "blir det oftast ett ganska vanlig samlag". Lätt att sympatisera med.
"Resande företagaren" aka den jordnära människan: förknippar inte sex med skam utan som ett odramatiskt mänskligt behov liksom mat och sömn. Lätt att sympatisera med.
"Framgångsrika maktsökaren" aka översittaren: någon som är framgångsrik på andras bekostnad, finner styrka i att utnyttja sin överlägsenhet gentemot andra och även sexuellt. Balanserar på och respekterar inte alltid gränsen för vad motparten samtycker till och har alltså en tendens till faktiska övergrepp. Visar på samhällets dubbelmoral: beteendet belönas socialt av samhället med en karriär, bara beteendet inte är sexuellt. Väcker lätt komplexa sympatier och aversioner.
"Sexturisten" aka den kulturella mångfaldsbejakaren: en människa som på nära håll ser konsekvenserna av statens kontrollbehov av befolkningen, och är öppen för att människor under andra förhållanden kan utvecklas till underbara individer. Angrips med kvasivetenskaplig psykologisering och ideologisk färgad "vetenskaplighet" av det repressiva samhälle som inte förmår respektera medmänniskor som annat än undersåtar. Lätt att sympatisera med.
"Den osäkra" aka tröstsökaren: en människa vars personliga egenskaper och förutsättningar inte når upp till samhällets normer, bär på en längtan efter tröst och gemenskap. Finner den efterlängtade trösten och stödet i en spontan och privat organiserad gemenskap utanför samhällets normer och kontroll. Lätt att sympatisera med.
Lite mindre skämtsamt konstaterar jag den typ av könsstereotyp generalisering av människor av manligt kön som reportaget ger uttryck för visar på en påtalig orimlighet i samhället: byt ut ordet "män" i reportagen mot "invandrare" och samma metod och resonemang skulle vara medialt omöjligt.
Reportagen i Metro varken återspeglar eller visar på ett samhälle i verklighetskontakt och demokratisk balans, utan på hur respekten för individen som en självständig medborgare med grundläggande rättigheter ersätts med förväntningen på medmänniskan att acceptera sina av staten ålagda skyldigheter och begränsningar som en god undersåte.
Sexköpslagen är definitivt inte något att vara stolt över: mänsklig sexualitet är varken statens egendom att kontrollera, eller majoritetens sak att besluta om. Vad människor i frivilligt samtycke gör med sina kön angår varken granne, genusteoritiker eller någon annan än de direkt berörda. Allra minst den alltmer påtagliga totalitära stat som inte längre förmår skydda människor från faktiska övergrpp, lösa faktiska problem utan istället prioriterar resurser och opinionsbildning för att kriminalisera ett frivillligt samtycke mellan myndiga medborgare.
http://www.metro.se/artikel/h%C3%A4r...k%C3%B6per-sex
http://www.metro.se/artikel/experten...r-m%C3%A4n-sex
I dagens metro 2017-03-21 granskas sexhandeln i Sverige, och jag finner visst intresse i att kritiskt reflektera över de båda reportagen och de underliggande värderingar som det ges uttryck för.
Frånvaron av en grundläggande respekt för vuxna människors personliga val till samtyckande sex är påtaglig. Reportaget undviker att kritiskt eller åtminstone neutralt granska det orimliga i att frivilligt samtyckande sex mellan två människor kriminaliserats av staten.
En alternativ utgångspunkt för en sk normkritisk läsning av artiklarna är några grundläggande värderingar: medborgaren bör ses som en självständig individ, med rätt till både en privat sexualitet och samhällets skydd mot övergrepp på sin egen person. Sexualitet är något djupt mänskligt och individuellt, istället för något som befolkningen behöver skyddas från och regleras av staten. Det är du och inte staten som äger din kropp, kön och sexualitet.
Till att börja med så reagerar jag över det könsstereotypa i reportagen och den samhällsproblematik som detta vilar på. Det första reportaget konstaterar efter att ha granskat domar att:
Citat:
, vilket borde föranleda flera ifrågasättanden: varför en lag som omfattar både män och kvinnor i praktiken enbart har tillämpats på människor av manligt kön med heterosexuell läggning, varför det i reportagets statistik inte förekommer någon granskning av kvinnor, transpersoner eller homosexuella män. Några googlingar på gigolos/manliga eskorter i svenska storstäder antyder att marknaden för kvinnor existerar.
"I samtliga fall var sexköparen en man."
En lag som enbart tillämpats på människor av manligt kön med heterosexuell läggning visar på att likhet inför lagen inte längre är samhällets norm och är ett tydligt avsteg från rättsstatens principer.
En intressant siffra är att 7,5% av de svenska männen har någon gång köpt sex, och Sven-Axel Månssons, professor i socialt arbete vid Högskolan i Malmö, avslutande kommentar:
"- Det är inte helt överranskade. Det är ändå ganska riskfyllt att köpa sex. Det krävs ett visst förakt för lagen, säger han."
Reportaget kommenterar inte den värdering som Månsson för fram med ordvalet "förakt", och det finns andra möjliga tolkningar av den statistiska siffran. Att 7.5% av människor av manligt kön i Sverige inte accepterar staten som moralisk auktoritet och förvaltare av deras kropp, kön, sexualitet och rätt till en personlig moraluppfattning visar på både mångfald och en levande dynamik i samhället.
En annan intressant aspekt av siffran 7.5% är att dess politiska potential vid ett kommande val. Gränsen för ett riksdagsparti går vid 4%, och i landet finns här en bas av röstberättigade människor som i handling redan givit uttryck för en alternativ samsyn i en aktuell samhällsfråga.
Vidare, så tar jag fasta på att reportaget ändå avmytologiserar något fördomsfullt laddat i termen "sexköpare":
Citat:
"... många har en föreställning om att den typiske sexköparen är något av en "looser", en äldre man som inte längre är gångbar på kärleksmarknaden.
- Men den bilden stämmer inte. Det är ofta män med många sexuella kontakter överlag som köper sex. Och sexköparen är även yngre än vad många tror."
- Men den bilden stämmer inte. Det är ofta män med många sexuella kontakter överlag som köper sex. Och sexköparen är även yngre än vad många tror."
Termen "sexköpare" nyanseras här i positiv riktning från ett fördomsfullt förakt av äldre människor, att deras existens och behov skulle vara av mindre betydelse och värde, att människor generellt kan förnekas attraktionskraft på grund av fördomar om deras kön och hur ålder yttras rent kroppsligt. Nyanseringen synliggör ett användande av skambeläggning av sexualiteten för att utöva kontroll av människor, men reportaget lyfter inte fram den positiva motbilden som antyds: med sexualiteten som en positiv och frigörande kraft har 7.5% individer hävdat en medborgerlig rätt till sin egna kropp, val och moral.
Det följande reportaget "Forskarna: Därför köper män sex" med typologin "Olika motiv Fem sexköpartyper" ger en mer tveksam bild av vetenskapens tillstånd eller frånvaro i samhället. En mer neutral definition av "sexköp" som ett exempel på frivilligt, samtyckande sex mellan invidider på deras egna villkor, skulle ha tydliggjort hur reportagets utgångspunkt inte är neutralt utan negativt vinklad: sexualitet framställs som ett problem, något staten behöver erbjuda män samtalsterapi för att ändra på deras oönskade beteende. Människan av manligt kön är problemet som behöver anpassas, inte statens anspråk på kontroll av medborgarens kropp, kön, sexualitet.
Artikeln inleds och avslutas med konstateranden om att anledningarna till att män köper sex är mångbottnade, och att den typologi som forskningen tagit fram inte är fullt så enkel:
Citat:
. För den underliggande forskningen hänvisas till samme Sven-Axel Månsson som tidigare, och dennes kategorisering av människor av manligt kön utifrån djupintervjuer med sexköpare.
"I verkligheten kan grupperna ibland gå in i varandra, och flera olika motiv kan hittas hos samma sexköpare. Rubrikerna är satta av Metro, men sexköparnas motiv beskrivs i forskningen."
Med detta som vetenskapligt underlag borde Metros ambitioner till faktagranskning och källkritik lett till en mer nyanserad framställning: urvalet är strikt könsstereotypt, människor av manligt kön betraktas som en homogen grupp, och indelas i undergrupper som tillskrivs kategoriska egenskaper. Är detta vetenskap eller "alternativ" vetenskaplighet i form av tillämpad ideologi?
En mindre negativt vinklad/mer skämtsam tolkning av reportaget skulle kunnat vara: "Forskarna: därför har människor frivilligt, samtyckande sex utanför statens påtvingande normer". De fem "sexköpartyperna" skulle då lika gärna kunna kategoriseras som fem strategier genom vilka individer av egen kraft och utan statens stöd söker förbättra sin livssituation, där samhällets negativa syn på sexualitet inte utgör ett stöd utan ett hinder:
"Uttråkade familjefadern" (aka drömmaren): en människa som känner sexuell frustration i sin relation, tittar på porr och fantiserar, men när fantasin levs ut "blir det oftast ett ganska vanlig samlag". Lätt att sympatisera med.
"Resande företagaren" aka den jordnära människan: förknippar inte sex med skam utan som ett odramatiskt mänskligt behov liksom mat och sömn. Lätt att sympatisera med.
"Framgångsrika maktsökaren" aka översittaren: någon som är framgångsrik på andras bekostnad, finner styrka i att utnyttja sin överlägsenhet gentemot andra och även sexuellt. Balanserar på och respekterar inte alltid gränsen för vad motparten samtycker till och har alltså en tendens till faktiska övergrepp. Visar på samhällets dubbelmoral: beteendet belönas socialt av samhället med en karriär, bara beteendet inte är sexuellt. Väcker lätt komplexa sympatier och aversioner.
"Sexturisten" aka den kulturella mångfaldsbejakaren: en människa som på nära håll ser konsekvenserna av statens kontrollbehov av befolkningen, och är öppen för att människor under andra förhållanden kan utvecklas till underbara individer. Angrips med kvasivetenskaplig psykologisering och ideologisk färgad "vetenskaplighet" av det repressiva samhälle som inte förmår respektera medmänniskor som annat än undersåtar. Lätt att sympatisera med.
"Den osäkra" aka tröstsökaren: en människa vars personliga egenskaper och förutsättningar inte når upp till samhällets normer, bär på en längtan efter tröst och gemenskap. Finner den efterlängtade trösten och stödet i en spontan och privat organiserad gemenskap utanför samhällets normer och kontroll. Lätt att sympatisera med.
Lite mindre skämtsamt konstaterar jag den typ av könsstereotyp generalisering av människor av manligt kön som reportaget ger uttryck för visar på en påtalig orimlighet i samhället: byt ut ordet "män" i reportagen mot "invandrare" och samma metod och resonemang skulle vara medialt omöjligt.
Reportagen i Metro varken återspeglar eller visar på ett samhälle i verklighetskontakt och demokratisk balans, utan på hur respekten för individen som en självständig medborgare med grundläggande rättigheter ersätts med förväntningen på medmänniskan att acceptera sina av staten ålagda skyldigheter och begränsningar som en god undersåte.
Sexköpslagen är definitivt inte något att vara stolt över: mänsklig sexualitet är varken statens egendom att kontrollera, eller majoritetens sak att besluta om. Vad människor i frivilligt samtycke gör med sina kön angår varken granne, genusteoritiker eller någon annan än de direkt berörda. Allra minst den alltmer påtagliga totalitära stat som inte längre förmår skydda människor från faktiska övergrpp, lösa faktiska problem utan istället prioriterar resurser och opinionsbildning för att kriminalisera ett frivillligt samtycke mellan myndiga medborgare.