Metros granskning idag: Det här är männen som köper sex

Metro idag, 2017-03-21:

http://www.metro.se/artikel/h%C3%A4r...k%C3%B6per-sex

http://www.metro.se/artikel/experten...r-m%C3%A4n-sex

I dagens metro 2017-03-21 granskas sexhandeln i Sverige, och jag finner visst intresse i att kritiskt reflektera över de båda reportagen och de underliggande värderingar som det ges uttryck för.

Frånvaron av en grundläggande respekt för vuxna människors personliga val till samtyckande sex är påtaglig. Reportaget undviker att kritiskt eller åtminstone neutralt granska det orimliga i att frivilligt samtyckande sex mellan två människor kriminaliserats av staten.

En alternativ utgångspunkt för en sk normkritisk läsning av artiklarna är några grundläggande värderingar: medborgaren bör ses som en självständig individ, med rätt till både en privat sexualitet och samhällets skydd mot övergrepp på sin egen person. Sexualitet är något djupt mänskligt och individuellt, istället för något som befolkningen behöver skyddas från och regleras av staten. Det är du och inte staten som äger din kropp, kön och sexualitet.

Till att börja med så reagerar jag över det könsstereotypa i reportagen och den samhällsproblematik som detta vilar på. Det första reportaget konstaterar efter att ha granskat domar att:
, vilket borde föranleda flera ifrågasättanden: varför en lag som omfattar både män och kvinnor i praktiken enbart har tillämpats på människor av manligt kön med heterosexuell läggning, varför det i reportagets statistik inte förekommer någon granskning av kvinnor, transpersoner eller homosexuella män. Några googlingar på gigolos/manliga eskorter i svenska storstäder antyder att marknaden för kvinnor existerar.

En lag som enbart tillämpats på människor av manligt kön med heterosexuell läggning visar på att likhet inför lagen inte längre är samhällets norm och är ett tydligt avsteg från rättsstatens principer.

En intressant siffra är att 7,5% av de svenska männen har någon gång köpt sex, och Sven-Axel Månssons, professor i socialt arbete vid Högskolan i Malmö, avslutande kommentar:
"- Det är inte helt överranskade. Det är ändå ganska riskfyllt att köpa sex. Det krävs ett visst förakt för lagen, säger han."

Reportaget kommenterar inte den värdering som Månsson för fram med ordvalet "förakt", och det finns andra möjliga tolkningar av den statistiska siffran. Att 7.5% av människor av manligt kön i Sverige inte accepterar staten som moralisk auktoritet och förvaltare av deras kropp, kön, sexualitet och rätt till en personlig moraluppfattning visar på både mångfald och en levande dynamik i samhället.

En annan intressant aspekt av siffran 7.5% är att dess politiska potential vid ett kommande val. Gränsen för ett riksdagsparti går vid 4%, och i landet finns här en bas av röstberättigade människor som i handling redan givit uttryck för en alternativ samsyn i en aktuell samhällsfråga.

Vidare, så tar jag fasta på att reportaget ändå avmytologiserar något fördomsfullt laddat i termen "sexköpare":

Termen "sexköpare" nyanseras här i positiv riktning från ett fördomsfullt förakt av äldre människor, att deras existens och behov skulle vara av mindre betydelse och värde, att människor generellt kan förnekas attraktionskraft på grund av fördomar om deras kön och hur ålder yttras rent kroppsligt. Nyanseringen synliggör ett användande av skambeläggning av sexualiteten för att utöva kontroll av människor, men reportaget lyfter inte fram den positiva motbilden som antyds: med sexualiteten som en positiv och frigörande kraft har 7.5% individer hävdat en medborgerlig rätt till sin egna kropp, val och moral.

Det följande reportaget "Forskarna: Därför köper män sex" med typologin "Olika motiv Fem sexköpartyper" ger en mer tveksam bild av vetenskapens tillstånd eller frånvaro i samhället. En mer neutral definition av "sexköp" som ett exempel på frivilligt, samtyckande sex mellan invidider på deras egna villkor, skulle ha tydliggjort hur reportagets utgångspunkt inte är neutralt utan negativt vinklad: sexualitet framställs som ett problem, något staten behöver erbjuda män samtalsterapi för att ändra på deras oönskade beteende. Människan av manligt kön är problemet som behöver anpassas, inte statens anspråk på kontroll av medborgarens kropp, kön, sexualitet.

Artikeln inleds och avslutas med konstateranden om att anledningarna till att män köper sex är mångbottnade, och att den typologi som forskningen tagit fram inte är fullt så enkel: . För den underliggande forskningen hänvisas till samme Sven-Axel Månsson som tidigare, och dennes kategorisering av människor av manligt kön utifrån djupintervjuer med sexköpare.

Med detta som vetenskapligt underlag borde Metros ambitioner till faktagranskning och källkritik lett till en mer nyanserad framställning: urvalet är strikt könsstereotypt, människor av manligt kön betraktas som en homogen grupp, och indelas i undergrupper som tillskrivs kategoriska egenskaper. Är detta vetenskap eller "alternativ" vetenskaplighet i form av tillämpad ideologi?

En mindre negativt vinklad/mer skämtsam tolkning av reportaget skulle kunnat vara: "Forskarna: därför har människor frivilligt, samtyckande sex utanför statens påtvingande normer". De fem "sexköpartyperna" skulle då lika gärna kunna kategoriseras som fem strategier genom vilka individer av egen kraft och utan statens stöd söker förbättra sin livssituation, där samhällets negativa syn på sexualitet inte utgör ett stöd utan ett hinder:
"Uttråkade familjefadern" (aka drömmaren): en människa som känner sexuell frustration i sin relation, tittar på porr och fantiserar, men när fantasin levs ut "blir det oftast ett ganska vanlig samlag". Lätt att sympatisera med.
"Resande företagaren" aka den jordnära människan: förknippar inte sex med skam utan som ett odramatiskt mänskligt behov liksom mat och sömn. Lätt att sympatisera med.
"Framgångsrika maktsökaren" aka översittaren: någon som är framgångsrik på andras bekostnad, finner styrka i att utnyttja sin överlägsenhet gentemot andra och även sexuellt. Balanserar på och respekterar inte alltid gränsen för vad motparten samtycker till och har alltså en tendens till faktiska övergrepp. Visar på samhällets dubbelmoral: beteendet belönas socialt av samhället med en karriär, bara beteendet inte är sexuellt. Väcker lätt komplexa sympatier och aversioner.
"Sexturisten" aka den kulturella mångfaldsbejakaren: en människa som på nära håll ser konsekvenserna av statens kontrollbehov av befolkningen, och är öppen för att människor under andra förhållanden kan utvecklas till underbara individer. Angrips med kvasivetenskaplig psykologisering och ideologisk färgad "vetenskaplighet" av det repressiva samhälle som inte förmår respektera medmänniskor som annat än undersåtar. Lätt att sympatisera med.
"Den osäkra" aka tröstsökaren: en människa vars personliga egenskaper och förutsättningar inte når upp till samhällets normer, bär på en längtan efter tröst och gemenskap. Finner den efterlängtade trösten och stödet i en spontan och privat organiserad gemenskap utanför samhällets normer och kontroll. Lätt att sympatisera med.

Lite mindre skämtsamt konstaterar jag den typ av könsstereotyp generalisering av människor av manligt kön som reportaget ger uttryck för visar på en påtalig orimlighet i samhället: byt ut ordet "män" i reportagen mot "invandrare" och samma metod och resonemang skulle vara medialt omöjligt.

Reportagen i Metro varken återspeglar eller visar på ett samhälle i verklighetskontakt och demokratisk balans, utan på hur respekten för individen som en självständig medborgare med grundläggande rättigheter ersätts med förväntningen på medmänniskan att acceptera sina av staten ålagda skyldigheter och begränsningar som en god undersåte.

Sexköpslagen är definitivt inte något att vara stolt över: mänsklig sexualitet är varken statens egendom att kontrollera, eller majoritetens sak att besluta om. Vad människor i frivilligt samtycke gör med sina kön angår varken granne, genusteoritiker eller någon annan än de direkt berörda. Allra minst den alltmer påtagliga totalitära stat som inte längre förmår skydda människor från faktiska övergrpp, lösa faktiska problem utan istället prioriterar resurser och opinionsbildning för att kriminalisera ett frivillligt samtycke mellan myndiga medborgare.

Inkomst spelar altså roll för hur lätt det är att få sex som man.

Man erkänner även att:

Sammtidigt så påståts:


Men är man inte en "loser" om man går på facking bidrag? Att det finns en och annan småföretags VD bland köparna som köpt en strippa på nån klubb få fyllan, varför är det intressant annat än som sensationsjournalistik?

Bilden av att det just är en kriminell loser som köper sex är överhängande. Däremot är han inte en gammal gubbe, utan ganska ung, villket beror på att många unga "losers" har svårt att vara så sexuellt aktiva som de skulle vilja vara.

Nåja, det krävs trots allt inte mycket för att känna förakt för just sexköpslagen.


Fökrlaringarna ändras. Om motiven faktiskt ändras är tveksamt.


Se där en känga mot porren insmugen också. Kan det måhända vara moralister som ligger bakom denna granskningen?

Alla formuleringar i de två artiklarna pekar åt det hållet, och Sven-Axel Månssons fem typindelningar är både märkliga och otillräckliga såväl som ideologiska och moralistiska. Om ordvalen och formuleringarna var hans egna eller artikelförfattarens omskrivning av hans verk är dock svårt att gissa.

Känns lite som statlig propaganda detta. Kanske finansierat av någon anti-prostitutions-grupp.

Så kallad folkbildning, för de som är tillräckligt upptagna för att låta sig vara folk.

På de yttre intevallen absolut. Ingen inkomst eller status alls, ingen sex. Massor med pengar och bra status, sex när man vill det.

I spannet däremellan vet jag dock inte om inkomsten i sig behöver ha någon jättebetydelse.

Det dock inget som ingen visste sedan tidigare.

Det jag vill framhålla är att, trots sensationen att "En VD med miljonlön köpte sex för att han var för lat och tjock och ful för att ragga på krogen" så återstår ändå faktumet att de flesta som köper sex är losers.

Det betyder att de flesta som inte har en väldigt låg inkomst inte heller behöver köpa sex, även om det förståss finns "fula gubbar" och vanliga svenssons som gör det ändå.

Men har du inga pengar så är det större risk att du måste betala för fitta.
Har du mer pengar är det större changs att du får fitta gratis.

Hur blir dom "påkommna" ?
Kan inte tänka mig att en polis går efter ett par och säger:
-Jaha, här var det sexköp pågång ja.

Hur får dom reda på det liksom?

Hjärnorna bakom "avslöjandena" kommer få hjärnsläpp när de också behöver räkna in alla nyanlända unga män, som behöver sex och är förbjudna av sin religion att ta saken i egen hand.

Varför ska bara vita hetro-män "avslöjas"?

Vart finns granskningen "Här är kvinnorna som säljer sex" ?

Nej där tror jag du har fel. Inkomst kan ha betydelse för hur lätt man får sex med kvinnor, men inte tror jag på varför folk köper sex. Där tror mer på att de som köper sex för att de inte kan få det på annat vis det är yngre killar som vill skaffa sig erfarenhet.

När man kommer uppåt i åldern spelar inkomsten väldigt liten roll för varför folk köper. De som köper mest är naturligt de som har höga inkomster.

Det här säger ju bara något om de som har åkt fast och blivit dömda. Det är en liten bråkdel av alla som köper sex och de kan knappast sägas vara ett tvärsnitt av köparna. Med andra ord, det är de mest korkade som åker fast. De har lägst inkomst och köper därför sex där det är större risk att polisen har span. Gatuprostitution och lägenheter med tjejer från Östeuropa som polisen har kännedom om.

Av referatet att döma så är det gammal skåpmat som presenteras. Upplysningsvis så hörde Sven-Axel Månsson till en av de forskare som anmälde Susanna Dodiletts avhandling för oredlighet i sin forskning. Dodilett hade dristat sig att framföra andra åsikter i prostitutionsfrågan samt att kritisera Månsson. Göteborgs universitet friade Dodilett och mellan raderna kan man se att universitetet var mycket irriterat över att en vetenskaplig debatt förs i former av anmälan om "oredlighet", det vill säga det som på ren svenska kallas forskningsfusk.

Min egen åsikt är att Månsson själv kanske inte fuskar, men hans forskning är politiserad och av mycket dålig kvalité. Det saknas kritiskt förhållningssätt och bland annat reflektion över om insamlade data kan tolkas på annat sätt. Men med tanke på att han verkar på en högskola (blivande universitet!!) som är ökänt för sin dåliga kvalité så är det kanske inte så förvånande.


Detta resultat motsägs av den stora undersökningen Sex i Sverige där det var nästan dubbelt så många i socialgrupp I som hade köpt sex än i socialgrupp III. Mig veterligen är Sex i Sverige den enda riktigt stora och systematiska vetenskapliga kartläggning av svenska folkets sexualvanor, men det är några år sedan den genomfördes.