Kvinnor drabbas värst av att bli mansplainade och tillbedda i romaner (alltså fiktion), särskilt i
Borta med vinden, enligt författaren Agnes Lidbeck, som nyligen släppt en hyllad roman om en kvinna som verkligen frivilligt går in för att bli objektifierad av männen:
http://www.dn.se/kultur-noje/agnes-l...llan-parmarna/
Vilken fyrkantigt moraliserande text...och smaka på rubriken: "Män är bäst i böcker och bör stanna mellan pärmarna". Hur hade reaktionen blivit om en man hade skrivit en arg krönika med rubriken "Kvinnor är bäst i rosa rom-com-filmer och bör stanna på vita duken (utom när de ska knullas)"? Det hade blivit ett anskri av indignation, absolut ingen hade tyckt att det var skojig ironi eller en spännande vinkling.
Och Lidbeck har verkligen inte fattat ett barr om komplexiteten i Borta med vinden, eller om romaner över huvud taget. Hennes inlägg är i klass med att ägna en essä åt frågan "Varför var det James Dean som blev myt, och inte en Jane Dean?".