Citat:
Ursprungligen postat av
plofs
Typfallet är en häktad som vägrar ta emot en fu. Om hans försvarare erhåller ett ex (vilket alltid sker) så har delgivning skett. I det här fallet utgår jag att fu skulle översättas genom tolk, vilket sker i förhållande till utländska medborgare/personer som har annat modersmål.
Delgivningen är i realiteten endast att fu:n lämnas över och rimligtvis finns ingen anledning för försvararen att närvara. Det finns möjlighet för rådrum för att begära komplettering. Någon rättsverkan av en delgivning sker inte. Misstanken om brottslig gärning (utgår jag från) har delgivits JA under någon av förhören.
"...endast att fu:n lämnas över..." Precis. Det existerar, i svensk rättspraxis inget krav på motprestation från den misstänktes sida.
Det är rättsskipande myndighets ansvar att göra bedömningen huruvida den misstänkte har fått möjligheten att ta del av de brottsmisstankar som riktas mot honom.
Om muntlig delgivning sker och den brottsmisstänkte stoppar fingrarna i öronen eller om skriftlig delgivning sker och den misstänkte river sönder dokumentet så anger rättspraxis att delgivning ändå skett.
Det är inte den misstänktes ansvar att intyga huruvida en, enligt svensk lag, korrekt delgivning genomförts.
OM någon däremot skulle få för sig att delgivning kräver någon form av motprestation från den misstänkte så skulle ju det i så fall riktas ett krav på den misstänkte att utföra en, enligt svensk lag, signifikant juridisk handling, vars juridiska konsekvenser en lekman inte kan förväntas kunna överblicka.
I ett sånt fall blir närvaron av en försvarsadvokat naturligtvis nödvändig.
Vi har alltså två scenarier:
1) Inget krav på motprestation.
Delgivning
har skett i den mån representanter för svensk åklagare har berett den misstänkte möjlighet att ta del av de brottsmisstankar som riktats mot honom. Att den misstänkte blundade eller höll för öronen har ingen betydelse. Den finns inget krav på motprestation från den misstänkte att intyga något.
2) Krav på motprestation.
En enligt svensk lag korrekt delgivning kan bara anses ha skett om den misstänkte uttryckligen intygar att så har skett.
Scenario nummer två syns väldigt främmande för svensk rättspraxis och jag har aldrig hört talas om något fall där ett eventuellt åtal är underkastat huruvida den misstänkte är på humör att intyga delgivningen. OM, emellertid, någon skulle få för sig att scenario nummer två är det som gäller i just detta fall, så nödvändiggör det i så fall närvaron av en försvarsadvokat.